Finlands Leader-grupper finslipar nu sina strategier för programperioden 2014-2020. Då regionens Leader-grupper sedan drar i samma rep och då den regionala byaföreningen och det regionala byaombudet på många ställen är i samma gäng, så stärks landsbygdens röst. Leader-föreningarna genomför inte bara små projekt, utan de är en väsentlig del av sitt områdes verksamhetsstrategi och praxis. Byar med livskraft-processen visade att det finns en ofullständig dialog mellan det offentliga och privata. För att genomföra allt fler ärenden, förutsätts parallellt och jämbördigt samarbete mellan den offentliga och privata aktören. Men de här arbetsformerna är ändå inte tillräckliga. Kommuner och medborgaraktörer arbetar nämligen var för sig, fastän de flesta mål, och till och med konkreta saker är gemensamma. Till detta behövs äkta närdemokrati, som skulle garantera aktivitetsdemokrati (kopplar man ihop den representativa och direkta demokratin, får man ”aktivitetsdemokrati”) i stället för ett bräckligt ”hörande”. Bland annat det här skriver professor Eero Uusitalo i ledaren för Landsbygd Plus. Övrigt som tas upp i tidningens finskspråkiga artiklar är bl.a. följande:
Kategori: Nyhetsbrev 04/2014
Landsbygdsakademin ger aktuell fakta om landsbygdens betydelse som stöd för beslutsfattarna. Det är ett forum för tanke och lära tillsammans, samt för samhälleliga aktuella frågor att behandlas i fria och förtroendemässiga diskussioner. I akademin delar man åsikter och information, samt grubblar på landsbygdens roll som samhällsutvecklingens och den ekonomiska utvecklingens pådrivare. Landsbygdsakademin består av ett 24-timmars seminarium 11-12.2 i Billnäs bruk i Raseborg, samt round table-möten i februari-mars. Till Landsbygdsakademin inbjuds påverkare och beslutsfattare inom politiken, media, medborgarorganisationer, företag, högskolor, forskningsinstitut och förvaltning. Arrangör är Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen och Vilma Mutka.
Mer info med bl.a. program, teman och inledare, samt deltagare finns (på finska) på hemsidan för Maaseutuakatemia.
Landsbygdsnätverksenheten övergick 1.1.2014 från jord- och skogsbruksministeriet till Landsbygdsverket (Mavi), där den utgör en av enheterna inom avdelningen för landsbygdsnäringar. Den nuvarande enheten fortsätter att överbrygga EU:s programperioder i ett år, men när den nya programperioden börjar vid ingången av år 2015, inleder landsbygdsnätverksenheten i omstöpt form sin verksamhet vid Mavi. Landsbygdsnätverksenheten inrättades 2007 som en enhet inom jord- och skogsbruksministeriets jordbruksavdelning med Seinäjoki som placeringsort. Under sina sex verksamhetsår har landsbygdsnätverksenheten samarbetat intensivt, inte bara med finländska landsbygdsutvecklare utan också med motsvarande enheter runtom i Europa.
”Att Landsbygdsnätverksenheten nu blivit en del av Mavi, ger goda förutsättningar när det gäller förberedelserna för den nya programperioden. Fortsatt gott samarbete gör att vi kan dra effektiv nytta av möjligheterna i det nuvarande programmet”, säger Leena Tenhola, överdirektör vid Mavi.
Aktion Österbotten rf är en organisation som bedriver landsbygdsutveckling i Österbotten och fungerat som programvärd under tre programperioder för Leader-programmet i Österbotten, och som bäst skrivs föreningens strategier för den fjärde programperioden 2014-2020. Utöver att Aktion Österbotten förvaltar Leader-programmet, förvaltar man även Kustaktionsprogrammet och fungerar som takorganisation för byaverksamheten i Österbotten, samt som samlande organ för tredje sektorn i Österbotten.
I Österbotten finns två lokala aktionsgrupper, Aktion Österbotten som har ansvar för det s.k. svenska Österbotten och Yhyres kehittämisyhdistys ry som ansvarar för Kyrolandet. Föreningarna har under nuvarande programperiod genomfört en rad gemensamma åtgärder. Under åren 2007-2013 har Aktion Österbotten finansierat närmare 350 projekt i Österbotten, men också internationella projekt och gränsöverskridande projekt mellan de tvåspråkiga regionerna i Finland.
Enligt lagen har var och en finländare rätt att vara med och påverka samhällsutvecklingen. Men faktum är att valdeltagandet avtar, misstroendet gentemot det kommunala beslutsfattandet tilltar och finländarna i gemen fjärmar sig från beslutsfattandet. Trots detta görs ingenting för att förstärka närdemokratin, eller demokratin överhuvudtaget. Numera ålägger kommunallagen stads- och kommunalfullmäktige att se till att invånarna kan delta i skötseln av kommunen. Det blir dock ingenting av detta förrän invånarna får veta att det är önskvärt att de lägger sig i; att de kan och ska ta egna initiativ, att de förväntas ta ansvar för sig själva och sin omgivning. Området – byn eller stadsdelen – som bildar ram för närdemokratin ska ha sin givna plats i den kommunala förvaltningsapparaten.
”Verklig närdemokrati förutsätter verkligt inflytande: budgetmakt och budgetansvar. Samarbetet med tjänstemän och övriga beslutsfattare ska vara planmässigt, målmedvetet och välorganiserat. Besluten ska fattas så nära som möjligt dem de berör.”
Under 1990-talet introducerades olika former av kontrakts- och marknadslösningar, som delvis ersatte den traditionella hierarkiska, byråkratiska förvaltningsmodellen. Den här utvecklingen ledde i sin tur till en övergång från government till governance, vilket betyder att även den andra och tredje samhällssektorn inbjöds att delta i planeringen av samhället genom olika former av samarbeten, t.ex. Leader-programmet, som lyckats engagera en mångfald av aktörer till att samarbeta för utvecklingen av den egna hembygden. Den finländska staten verkar nu åter gå in för en starkare styrning, mer government, vilket främst motiveras av behovet av större förvaltningsenheter och av att governance-systemet gett upphov till organisationer som ligger utanför direkt demokratisk kontroll, men det ligger också nära till hands att misstänka att government-vändningen är ett svar på en allmän uppfattning på statlig nivå, att styrningen av samhällsutvecklingen varit på väg att falla staten ur händerna.
Nyligen presenterade Dagens Nyheter en sammanställning av Riksrevisionens granskningar av avregleringar av bland annat järnväg, apotek, el- och telekommarknaden, där det visar sig att staten har förlorat miljarder kronor och enskilda har drabbats av inställda tåg, brist på mediciner och eventuellt även för höga elpriser. Riksrevisionen kritiserar också svenska regeringen för att inte ha gjort tillräckliga riskbedömningar före avregleringarna. På landsbygden har privatiseringarnas effekter märkts av på olika sätt, t.ex. vad gäller bredbandsutbyggnaden, så har den privata marknaden inte drivit utvecklingen framåt på det sätt som önskats. ”De stora operatörerna har inte tyckt att det varit lönsamt att investera på landsbygden. Istället har byalag med stöd av pengar från bl.a. landsbygdsprogrammet själva tagit tag i grävandet”, säger Staffan Bond, verksamhetsanvarig på Riksorganisationen Hela Sverige ska leva (HSSL).
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 