Kategorier
2014 Nyhetsbrev 04/2014

”Närdemokratin är som en hemlös katt – vi kelar med den men ingen vågar ta hand om den”

Ordet närdemokratiEnligt lagen har var och en finländare rätt att vara med och påverka samhällsutvecklingen. Men faktum är att valdeltagandet avtar, misstroendet gentemot det kommunala beslutsfattandet tilltar och finländarna i gemen fjärmar sig från beslutsfattandet. Trots detta görs ingenting för att förstärka närdemokratin, eller demokratin överhuvudtaget. Numera ålägger kommunallagen stads- och kommunalfullmäktige att se till att invånarna kan delta i skötseln av kommunen. Det blir dock ingenting av detta förrän invånarna får veta att det är önskvärt att de lägger sig i; att de kan och ska ta egna initiativ, att de förväntas ta ansvar för sig själva och sin omgivning. Området – byn eller stadsdelen – som bildar ram för närdemokratin ska ha sin givna plats i den kommunala förvaltningsapparaten.

”Verklig närdemokrati förutsätter verkligt inflytande: budgetmakt och budgetansvar. Samarbetet med tjänstemän och övriga beslutsfattare ska vara planmässigt, målmedvetet och välorganiserat. Besluten ska fattas så nära som möjligt dem de berör.”

I Yläkemijoki, som finns i Rovaniemi och ligger 40-90 km från centrum av staden, inrättades under frikommunförsöket 1993 en delområdesnämnd som omfattar nio byar med litet över 1 000 invånare. Delområdesnämnden ansvarar för en årlig budget på 2,1 miljoner euro och har som närdemokratisk modell visat sig fungera bra. Via sin delområdesnämnd fattar invånarna själva beslut om grundutbildning, kultur och bibliotek, ungdomstjänster, hälso- och dagvård. I nämnden sitter en representant för varje by, medan en tjänsteman i Rovaniemi är föredragande. Inte en enda gång under de 20 år delområdesnämnden verkat, har den överskridit sin budget, och ändå ordnat servicen så att invånarna är nöjda. Budgetmakten lär invånarna förstå hur mycket det finns av gemensamma pengar och vad de kan användas till. Delområdesnämnden har främjat samarbetet mellan byarna, mellan byarna och den kommunala förvaltningen, samt mellan byarna och lokala frivilligorganisationer och företag. Men den har även på senare år stängt ett antal skolor.

Ritva Pihlaja (specialsakkunnig forskare på Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen) säger att närdemokratin är som en hemlös katt som vi kelar med, men som ingen vågar ta hand om. Men när det gäller att utveckla och befästa närdemokratin, finns ännu inga patentlösningar, utan här krävs samtal, samarbete och samverkan. I Kristinestad har medborgarforum med byaföreningar, byaråd och andra aktiva stadsbor försökt hitta en lokal modell för närdemokrati, en modell som ska byggas utgående från om Kristinestad är en självständig kommun eller ingår i en till och med avsevärt större helhet. Närdemokratin kan basera sig på byarna, för om kommunen försvinner, så finns byarna kvar.

”En delområdesnämnd med ett reellt inflytande uppammar aktivitet och ansvarstagande i fråga om svåra beslut, uppmärksammar små ärenden som beslutsfattarsystemet annars inte bryr sig om, rekryterar nya beslutsfattare och utvecklar nya former av engagemang.”

Uppgifterna är från en något längre artikel, skriven av pol. dr och chefredaktör emeritus Dennis Rundt, i tidningen Syd-Österbotten (18.1).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s