Det globaliserade lokala samhället eller det urbana globala samhället – en framtidsspaning för svensk samhällsutveckling

På uppdrag av Richertska forskningsstiftelsen har teknikkonsultföretaget Sweco tagit fram en framtidsstudie, Samhället om 30 år – det urgala och glokala, om hur Sverige kan se ut om 30 år. Sweco identifierar två scenarier för hur det svenska samhället utvecklas i framtiden; det globaliserade lokala samhället och det urbana globala samhället.

Enligt Frida Karlge, uppdragsledare på Sweco, är samhället i båda scenarierna präglat av hållbarhet, digitalisering och globalisering. Den urbanisering som idag tas för given utmanas av en möjlighet till en återetablering av landsbygden, som åter kan bli attraktiv och konkurrenskraftig på grund av digitalisering och resiliens.

I det urbana globala samhället har urbaniseringen fortsatt och vi människor bor i storstadsregionerna, där täthet skapar möjlighet att optimera och effektivisera staden och artificiell intelligens ersätter människan inom flera områden, vilket frigör tid.

Insamling ska trygga landsbygdsforskningen i Vasa

Academill
Bildkälla: Åbo Akademis bildbank

Landsbygdsforskningen vid Åbo Akademi (ÅA) i Vasa har gått på sparlåga sedan den tidigare professorn Kjell Andersson gick i pension 2016. Enligt Kenneth Nordberg, projektforskare vid enheten för landsbygdsforskning och demografi, har ingen undervisning har ordnats sedan dess och då är det svårt att skapa intresse bland studerande. Dessutom är det utmanande att göra forskningsansökningar då det saknas en huvudfigur som sätter den tyngsta namnunderteckningen.

Stötestenen för en eventuell fortsatt professur har varit finansieringen, för ungefär en halv miljon euro behövs för att säkerställa en professur i fem års tid. Nu ser även pengafrågan ut att få en lösning, då hälften av summan samlades in innan Kjell Andersson gick i pension. På Nordbergs initiativ blåstes nytt liv i insamlingen för ett år sedan, och hittills har man samlat in 95 procent av summan. Insamlingen har gått väldigt smidigt och stödet för landsbygdsforskningen är stort i regionen.

Pengarna kommer från stiftelser och organisationer, och nu på slutrakan vänder man sig till kommunerna.

Kulturarv bidrar till hållbar samhällsutveckling

Rapporten Räkna med kulturarvet beskriver hur kulturarv bidrar till en hållbar samhällsutveckling – ekonomiskt, miljömässigt och socialt. Kulturarv finns överallt där människor har levt, spår som kan spänna från det mest vardagliga i form av en betad hage, en arbetsplats i en äldre byggnad till storslagna monument som lockar besökare från hela världen. Spåren kan användas för att berätta något om den tid som varit, men även något om vad vi värdesätter idag och varför.

Kulturarv är idag närvarande på många olika sätt, allt från näringslivsutveckling och turism, via attraktiva livsmiljöer, till deltagande i samhället. Mångfalden av kulturarv kommer av att människor skapar, använder och omtolkar den. Nya årsringar bildas och nya lager av betydelser läggs till, vilket formar såväl vår samtid som vår gemensamma framtid.

Uppgifterna är från webbplatsen raa.se.

Byar försvinner och byar tillkommer – bystatusen visar på samhällsutvecklingen

I Österbottens förbunds uppdatering av landskapsplanen föreslås en del byar strykas medan andra tillkommer. Praktiskt har det inte så stor betydelse, men det visar på samhällsutvecklingen. Man frångår den nuvarande uppdelningen i by, serviceby och havsnära by och använder enbart by i fortsättningen. Det är storleken, befolkningsutvecklingen, tillgången på arbetstillfällen och byaaktivitet man ser på.

I Korsholm försvinner Söderudden från förteckningen över byar, medan Iskmo-Jungsund, Koskö, Österhankmo och Söderfjärden tillkommer. I Malax försvinner Långåminne, liksom Ömossa i Kristinestad, där Perus i stället är ny. Kaurajärvi, Rejpelt, Komossa och Hällnäs försvinner i Vörå och Kantlax i Nykarleby, där Jungar dock är ny på listan. I Pedersöre försvinner Vilobacka, i Kronoby kommun Djupsjöbacka och Snåre, medan Brännkärr-Bast i Kronoby är ny, liksom Fagernäs och Västerby i Larsmo. Tretton av de gamla byarna betecknas som tätortsområden i den nya planen med sikte på år 2040.

Uppgifterna är från en artikel, skriven av Björn Nyberg, i Vasabladet 31.1. (Ärendet har emellertid återremitterats på Österbottens förbunds landskapsstyrelsemöte 30.1 för vidare utredningar, red. anm.)

Seminariet Hästbranschen 2030 hålls i Tammela

Den röda tråden i seminariet Hevosala 2030 är hur hästbranschen svarar mot samhällets förändringar. Under seminariet i Tammela 19.5 håller Fred Sundwall från Finlands Ryttarförbund en inledning under rubriken Hevosala – WAU!, medan professor Sirpa Kurppa för sin del väcker tankar om klimatförändringar. Naturresursinstitutet Lukes Markku Saastamoinen kommenterar i sin taltur hästbranschens ansvar och hållbarhet. Minna Jaskari från Vasa universitet väcker tankar om betydelsen av kundvärdet och Finlands Hippos´ VD Pertti Koskenniemi berättar om aktuella förnyelser inom spelbolag. Projektet Uudistuva hevostalous har fått finansiering från landsbygdsutvecklingsprogrammet för Fastlandsfinland. Hämeen ammattikorkeakoulu (HAMK), Naturresursinstitutet Luke och Hippolis genomför projektet.

Mer info (på finska) och program samt anmälningsblankett (anmälan senast 10.5) finns som länkar på webbadressen maaseutupolitiikka.fi.

Demokrati och åsiktsbildning diskuteras i Korsholm

Det är lätt att känna sig maktlös och handlingsförlamad då man tänker på de utmaningar samhället står inför idag, t.ex. vad gäller miljö och befolkningsförändringar. Hur kan man på bästa sätt engagera folk att vilja vara med och påverka samhället? Ta del i en eftermiddagsdiskussion under temat demokrati, delaktighet, åsiktsbildning och åsiktsförändring. Pol. dr Marina Lindell delar med sig av sin forskning om hur medborgarna påverkas av att delta i demokratiska samtal och hur medborgarna kunde delta i större utsträckning i det politiska beslutsfattandet. Man diskuterar hur man på det lokala planet kan jobba med hållbarhetsfrågor och skapa engagemang och en positiv samhällsutveckling och -förändring. Tillfället hålls 2.2 kl. 14-16 på Korsholms vuxeninstitut, Skolvägen 1, 65610 Korsholm. Arrangörer är vuxeninstitutet i samarbete med Svenska folkskolans vänner (SFV).

Anmälningsblankett (anmäl senast 29.1) för diskussionstillfället finns som länk på webbplatsen sfv.fi.

”Flyttning till städer en konsekvens av servicesamhället”

Varuhuset Stockmann i Helsingfors
Bildkälla: Wikimedia Commons

Samhällsutvecklingen innehåller obönhörligen ett mått av ständig centralisering. Det är ekonomin som styr. Ju större brist samhället har på allmänna medel, desto snabbare blir utvecklingen. Karl-Gustav Bergh, VD för konstsamfundet och bl.a. styrelsebas för Yrkeshögskolan Novia, är fullständigt övertygad om att beslutsfattarna har försökt sitt yttersta då det har gällt att hålla hela landet bebott. Han nämner utlokaliseringen av centrala ämbetsverk och nätverket av universitet, som i vårt land är tätare än i något annat jämförbart land. Enligt Bergh blir uppgiften att hålla hela landet bebott omöjlig, så länge människorna röstar med fötterna och folkströmmarna går i princip en väg, eller in till storstäderna.

När larmet går rycker byborna ut

Frivilliga som resurs vid räddningsarbete blir allt vanligare i takt med minskade samhällsresurser, och forskare försöker nu förstå hur samhället bäst utnyttjar människors vilja att hjälpa till. I Medelpad, Sverige använder räddningstjänsten frivilliga som förtrupp vid olyckor och akut sjukdom. Drygt tvåhundra personer i ett tiotal byar är anslutna till en SMS-kedja som räddningstjänsten byggt upp, så när larmet kommer via SMS rycker byborna ut. Den snabba närvaron av frivilliga vid trafikolyckor, bränder och hjärtinfarkter har gjort den kommunala räddningstjänsten effektivare.

Enligt Tobias Andersson Granberg, forskare vid Linköpings universitet, är det bra att få in en första resurs, även om den inte är fullt utrustad och utbildad. Om frivilliga är snabbt på plats kan man kapa mycket i insatstiden. I takt med att samhällsresurserna krymper, blir det här allt vanligare, särskilt på landsbygden. Andersson Granberg tror att det engagemang många människor visar inför den ökade tillströmningen av flyktingar även kan omsättas i andra insatser, vilket ju tyder på att det finns en vilja hos människor att hjälpa till som samhället idag inte utnyttjar i någon större utsträckning, och det borde gå att ta till vara den viljan på ett bättre sätt.

Behov av nya strategier för utvecklingen av landsbygden

Sättet att förvalta vårt samhälle håller långsamt på att förändras. Försöket med ett samhällsavtal är ett tecken i tiden. Bakgrunden är helt enkelt den att det offentliga, stat och kommun, inte längre kan styra samhällsutvecklingen som man gjorde tidigare, varav orsakerna är många och delvis paradoxala. Vi har en globalisering, men även en individualisering. Medielandskapet är sig inte längre likt och den ekonomiska makten har stärkts på bekostnad av den offentliga, för att nämna några förändringar. Slutresultatet är att besluten om samhällsutvecklingen inte längre sker på samma sätt som tidigare, och så är aktörerna delvis andra. Det verkar som om man snabbare har reagerat på de här förändringarna, när det gäller utvecklingen av de urbaniserade samhällsstrukturerna, än när det gäller landsbygden, vilket knappast är överraskande i en tid av urbanisering och metropoltänkande.

Uppbackning för tidningen Landbygd Plus – professor Eero Uusitalo i tidningens ledare

Det har pågått en ständig diskussion om tidningen Landsbygd Plus roll och innehåll. För vissa bör tidningen vara en glad och harm fri presentation av de egna projekten. För andra – bl.a. för den nyvarande chefredaktören – är tidningen den lokala utvecklingens relation till samhällets förändringar och beslutsfattande. Å andra sidan producerar regionala och lokala bya- och Leader-aktörer hundratals tidningar och meddelanden, vilkas innehåll är uttryckligen framtaget från det egna arbetet. Vår gemensamma tidning är dock något annat. Landsbygd Plus är den enda tidningen i Finland som fortsättningsvis behandlar förändringar i den lokala verksamheten och som är dess språkrör. Men tidningens framtid är i vågskålen. Med gemensamt ansvar kan emellertid tidningen räddas, upplagan ökas, postavgifter sparas och dess förnyelse fortsätta. Bland annat det här skriver professor Eero Uusitalo i slutet på sin ledare för Landsbygd Plus. Övrigt som tas upp i tidningens finskspråkiga artiklar är bl.a. följande:

”Borttagning av belägg från asfalterade vägar ett enormt steg bakåt i samhällsutvecklingen”

Det har redan länge funnits ett hållbarhetsgap i underhållningen av basvägnätet. Vägarna förfaller eftersom pengarna inte räcker till, och enligt uppskattning uppgår reparationsskulden till 2,5 miljarder euro, en summa som hela tiden stiger. Enligt Trafikverket borde 4 000 kilometer väg få ny asfalt varje år, men pengarna räcker bara till hälften, så följaktligen uppstår 2 000 kilometer dålig asfalt varje år i Finland, och det är de minst trafikerade vägarna som får lida mest. Den största budgetposten för vägunderhåll går ju till de allmänna vägarna, men det finns också totalt 55 000 kilometer enskilda vägar i vårt land som är berättigade till statsbidrag. År 2012 gick det åt 12 miljoner euro i budgetmedel, medan årets statsbudget för enskilda vägar ligger på bara 8 miljoner euro, vilket kan jämföras med att västmetrons förlängning på 7 kilometer nu utlovades i det nya regeringsprogrammet 240 miljoner euro.

Landsbygden borde ha ambitionen att ligga först i Internetanvändning

Tänkaren Teo Härén lanserade nyligen begreppet peak city, grundat i tanken att morgondagens IT-teknik kommer att göra alltmer av verksamheter platsobundna. Mycket av det som varit stadens fördel kan således IT-tekniken minska betydelsen av. Platsbundenhet är en viktig del i förklarandet av samhällsutvecklingen hittills. I bondesamhället fanns koppling till var den goda jorden fanns, medan industrisamhället gjorde att råvaruorter blev vinnare. I service- och konsumtionssamhället är närheten till marknaden, staden, avgörande, men när betydelsen av platsen minskar, ger det möjlighet till något nytt – en ny vändning i samhällsutvecklingen. Men vad händer med de landsändar eller de invånare som inte använder den nya tekniken? Hoppa på tåget och var med! Internetanvändningen är i dag lägre på landsbygden än i staden, trots att den teoretiska tillgängligheten egentligen är god. Endast 500 hushåll i Sverige saknar i dag någon form av antingen trådbunden eller trådlös uppkopplingsmöjlighet med hastighet på minst 1 Mbit/s.

Landsbygdsakademi i Raseborg samlar beslutsfattare och opinionsbildare för att grynna på framtidens landsbygd

Landsbygdsakademin ger aktuell fakta om landsbygdens betydelse som stöd för beslutsfattarna. Det är ett forum för tanke och lära tillsammans, samt för samhälleliga aktuella frågor att behandlas i fria och förtroendemässiga diskussioner. I akademin delar man åsikter och information, samt grubblar på landsbygdens roll som samhällsutvecklingens och den ekonomiska utvecklingens pådrivare. Landsbygdsakademin består av ett 24-timmars seminarium 11-12.2 i Billnäs bruk i Raseborg, samt round table-möten i februari-mars. Till Landsbygdsakademin inbjuds påverkare och beslutsfattare inom politiken, media, medborgarorganisationer, företag, högskolor, forskningsinstitut och förvaltning. Arrangör är Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen och Vilma Mutka.

Mer info med bl.a. program, teman och inledare, samt deltagare finns (på finska) på hemsidan för Maaseutuakatemia.

”Närdemokratin är som en hemlös katt – vi kelar med den men ingen vågar ta hand om den”

Enligt lagen har var och en finländare rätt att vara med och påverka samhällsutvecklingen. Men faktum är att valdeltagandet avtar, misstroendet gentemot det kommunala beslutsfattandet tilltar och finländarna i gemen fjärmar sig från beslutsfattandet. Trots detta görs ingenting för att förstärka närdemokratin, eller demokratin överhuvudtaget. Numera ålägger kommunallagen stads- och kommunalfullmäktige att se till att invånarna kan delta i skötseln av kommunen. Det blir dock ingenting av detta förrän invånarna får veta att det är önskvärt att de lägger sig i; att de kan och ska ta egna initiativ, att de förväntas ta ansvar för sig själva och sin omgivning. Området – byn eller stadsdelen – som bildar ram för närdemokratin ska ha sin givna plats i den kommunala förvaltningsapparaten.

”Verklig närdemokrati förutsätter verkligt inflytande: budgetmakt och budgetansvar. Samarbetet med tjänstemän och övriga beslutsfattare ska vara planmässigt, målmedvetet och välorganiserat. Besluten ska fattas så nära som möjligt dem de berör.”

Det perifera samhället måste själv ta tag i sin framtid

Bildkälla: Wikimedia Commons

Under 1990-talet introducerades olika former av kontrakts- och marknadslösningar, som delvis ersatte den traditionella hierarkiska, byråkratiska förvaltningsmodellen. Den här utvecklingen ledde i sin tur till en övergång från government till governance, vilket betyder att även den andra och tredje samhällssektorn inbjöds att delta i planeringen av samhället genom olika former av samarbeten, t.ex. Leader-programmet, som lyckats engagera en mångfald av aktörer till att samarbeta för utvecklingen av den egna hembygden. Den finländska staten verkar nu åter gå in för en starkare styrning, mer government, vilket främst motiveras av behovet av större förvaltningsenheter och av att governance-systemet gett upphov till organisationer som ligger utanför direkt demokratisk kontroll, men det ligger också nära till hands att misstänka att government-vändningen är ett svar på en allmän uppfattning på statlig nivå, att styrningen av samhällsutvecklingen varit på väg att falla staten ur händerna.