Föreslå mottagare till Demokratiutmärkelsen

Demokratiutmärkelsen som utdelas av projektet Öppen förvaltning, som koordineras av finansministeriet, beviljas aktörer eller organisationer inom den offentliga förvaltningen som främjat demokrati och öppen förvaltning. Målet med utmärkelsen är att förstärka en sådan verksamhetskultur i Finland som stöder var och ens delaktighet. Demokratiutmärkelsen tilldelas nu för fjärde gången och den utdelas vid Demokratidagsseminariet den 9 oktober i centrumbiblioteket Ode, Helsingfors.

Finansministeriet utdelar demokratiutmärkelsen i samarbete med justitieministeriet och Finlands Kommunförbund. Förslag kan lämnas in till den 13 september kl. 12 elektroniskt via elektronisk formexternal link och per post till adressen Finansministeriet/registratorskontoret, PB 28, 00023 Statsrådet.

Uppgifterna är från webbplatsen valtioneuvosto.fi med länk till noggrannare kriterier och anvisningar.

Disputation om världsarvsförvaltning och turismutveckling inom världsarvet Kvarkens skärgård

PL Kristina Svels disputerar vid Åbo Akademis fakultet för pedagogik och välfärdsstudier fredagen den 2 juni 2017 kl. 12 i Akademisalen, Academill, Strandgatan 2, Vasa. Avhandlingen i socialpolitik har titeln World heritage governance and tourist development: A study of public participation and contested ambitions in the World Heritage Kvarken Archipelago. Opponent är professor Karoline Daugstad från Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet och kustos professor emeritus Kjell Andersson.

Delegation tillsattes för att utveckla regionerna

Statsrådet tillsatte den 17 december en delegation för förnyelse i regionerna (AUNE). Mandatperioden för delegationen, som finns i anslutning till arbets- och näringsministeriet (ANM), inleds den 1 januari 2016 och sträcker sig till utgången av den nuvarande regeringsperioden. Delegationens uppgift är att på ett övergripande sätt utveckla regionerna och samordna förvaltningsområdenas åtgärder. Delegationen för förnyelse i regionerna har till uppgift att dra upp riktlinjerna för strategiska helheter som gäller regionutvecklingen och regeringsperiodens regionutvecklingsbeslut, samordna de olika förvaltningsområdenas åtgärder, samt följa upp hur regionerna utvecklas och vilka effekter olika åtgärder har. Arbetet har ett nära samband till andra samarbetsorgan som främjar regionutvecklingen. Det har tidigare funnits en delegation för regional- och strukturpolitik i anslutning till ANM.

Mer info finns i ANM:s meddelande med länk till beslut om tillsättande av delegationen.

Lokal förvaltning tema i senaste nyhetsbrevet från HSSL

Lokal förvaltning handlar om att de som bor och verkar i ett område är delaktiga i och har möjlighet att påverka dess hållbara utveckling. Grunden för lokal förvaltning är lokal demokrati och engagemang – det finns en bättre chans till mer långsiktiga och hållbara beslut om de som faktiskt ska leva med dem och se till att de genomförs är med i processen. I botten bygger FN:s konvention, EU:s direktiv och svenska riksdagens miljömål alla på lokalt arbete. Men alltför ofta upplever lokalbefolkningen att ansvariga myndigheter fattar beslut över deras huvuden, utan deras inblandning. De som framgångsrikt fått till ett lokalt arbete kring naturresurser, vittnar om att processerna för att nå fram till fungerande överenskommelser och praktiker ofta pågått under många år och alla inblandade har varit lyhörda för andras åsikter och behov.

När lokala aktörer med stöd av myndigheterna samarbetar för att skapa en förståelse och ett gemensamt mål, då finns det goda möjligheter för hållbar utveckling, liksom en fördjupning av demokrati och lokal sammanhållning.

”Den nya smarta förvaltningen” – professor Hannu Katajamäki

På senare tid har jag noterat i medierna inlägg där direktörer som är ”för begåvade”, men hamnat i den offentliga förvaltningen, borde byta till företag. Man utgår kanske ifrån att det är mindre krävande att styra ett samhälle än ett företag, vilket inte stämmer alls. Den moderna offentliga förvaltningen förutsätter modiga visioner och konkreta åtgärder, vilket i landets alla delar garanterar ett gott liv för medborgarna och förutsättningar för företagen att nå framgång. Den moderna förvaltningen kan och vill förstå medborgarnas och företagens vardagsrealiteter, medan de skandallösa misslyckandena med kommunreformen, samt social- och hälsoreformen, var inte bara bevis på politisk, utan också på administrativ okunnighet.

Hur ser ministeriernas problemförteckning ut när man läser den med ”landsbygdsglasögon”?

Ritva Pihlaja, specialsakkunnig och forskare vid Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen, skriver i Landsbygdspolitikens blogg om den publicerade förteckningen över besvärliga problem som ministeriernas kanslichefer uppgjort. Pihlaja ser på promemorian, Suomen tilannekuva hallitusohjelmaneuvotteluiden tueksi keväällä 2015 (Finlands lägesbild som stöd för regeringsprogramsförhandlingarna våren 2015), ur landsbygdens synvinkel – vad sägs i texten och under vilka rubriker förekommer ordet landsbygd. Hela blogginlägget kan läsas här under:

Snubblar också den nya regeringen över besvärliga problem?

I mitten av mars publicerade ministeriernas kanslichefer en förteckning över 11 besvärliga problem, samt råd om hur problemen skulle kunna lösas. Förteckningen är avsedd att utgöra ett hjälpmedel för politikerna när dessa ska utarbeta ett strategiskt regeringsprogram. Hur ser förteckningen ut när man läser den med ”landsbygdsglasögon”?

”Regionalpolitik har blivit ett ofint ord” – professor Katajamäki om regionalpolitikens tillbakagång och stora reformer

Postbacken i Illby, Borgå
Bildkälla: Wikimedia Commons

”Regionalpolitik kan definieras som ett medvetet beslutsfattande för att påverka hur samhället är organiserat i regioner. I Finland var den klassiska regionalpolitikens idé att garantera utvecklingsmöjligheter för medborgare, företag och lokalsamhällen i alla delar av landet. En av regionalpolitikens prestationer var en decentraliserad välfärdsstat med livskraftiga lokala samhällen. Man bedömde att en stark regionalpolitik bäst kunde säkra rättvisa, ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft.”

Men efter det sista stora regionalpolitiska decenniet, 1980-talet, har regionalpolitiken rasat. Det fattas beslut som djupgående påverkar samhället, men man ser inte längre sammanhanget mellan beslut och regional utveckling. Ordet regionalpolitik har blivit ofint. Förvaltningsgrenar gör reformer som inte baserar sig på medborgarnas geografi och intresse, utan på egen bekvämlighet, samt blind tro på storhetens och centraliseringens logik, och så tär man på lokalsamhället och ökar otrygghet. Ett paradexempel är polisförvaltningens utveckling till ett vidunder med jättestora förvaltningsområden, vilket medfört att säkerhetstjänsterna har försämrats drastiskt, särskilt på landsbygden.

Främjar webbtjänster byggande av bredband på glesbygdsområden?

Kommunikationsministeriet utreder om man med hjälp av elektroniska tjänster kunde främja byggandet och ibruktagandet av bredbandsnät på glesbygdsområden. Ministeriet påbörjade utredningsarbetet genom att sammanställa ett diskussionsunderlag som fungerar som en lägesrapport och diskussionsöppnare. Diskussionsunderlaget har sänts ut på remiss och är öppen för alla intresserade. Man vill ha synpunkter, bl.a. om hurdana tjänster som skulle vara efterfrågade, vilka de största hindren är för ibruktagande av elektroniska tjänster och hur man kunde främja ibruktagandet av tjänsterna. Målet med remissrundan är att få en uppfattning om behovet av det nya utvecklingsprojektet eller om bredbandsanslutningar naturligt kommer att sprida sig genom företagens och kommunernas egna åtgärder. Den utsatta tiden för utlåtandena är 20.8.2014, och de ska sändas per e-post till ministeriets registratorskontor på adressen: kirjaamo@lvm.fi.

Häng med till Landsbygdsriksdagen i Pedersöre!

Sursik skola
Foto: Pedersöre kommun

Den trettonde finlandssvenska Landsbygdsriksdagen, som hålls i Anderssénsalen vid Sursik skola i Pedersöre 4-5.10, kommer eventuellt att slå alla rekord vad gäller deltagande och varierande aktiviteter. För denna gång kommer det inte bara att handla om ”vanliga” landsbygdsriksdagsförhandlingar, utan det utlovas ett projekttorg, en giftshop, en utomordentlig kulturell upplevelse under kvällsfesten med mera. Det skall även vara möjligt att följa förhandlingarna via TV-monitor och så vidare. Landsbygdsriksdagen är samtidigt en röst för byarna, organisationerna och människorna på landsbygden. Även gräsrotsrörelserna i städerna är välkomna med, för problemen är ofta de samma fast omgivningen varierar.

Reformhärvan en ondskefull helhet

Förvaltningen, ja, hela samhället vänds upp och ner genom olika reformer, där ingen tar sig an helheten. Det grötiga komplexet är en riktig reformhärva, fastän intentionerna är goda. Men ändlösa försök att avancera med hjälp av enskilda beslut och projekt bara ökar förvirringen, och problemen blir allt mer djävulska. Servicen försvinner från lokalsamhällena, medborgarna blir obetydligare och strukturerna större. Social- och hälsovårdsreformen med sina fem jätteregioner är som tagen ur en geografs mardröm. Med reformen som nu skissas på, kan slutresultatet bli att man s.a.s. torkar bordet med allt vad kommunal demokrati och självstyre heter och överlämnar fältet till transnationella servicefabriker, som inom kort med sitt monopol kan diktera spelreglerna för social- och hälsovården.

”Medborgarnas intressen glöms bort när man försöker bygga stort och fantastiskt. Mitt i den här röran flaxar kommunreformen, den nya kommunallagen och statsandelsreformen med brutna vingar.”

Nu börjar regeringen även tumla om i central- och regionalförvaltningen, så reformhärvans biomassa håller på att få gott om ny näring.

Demokratipolitiken något av ett byråkratiskt elitprojekt

Startskottet för demokratipolitiken kom 2003 i och med ett politikprogram om medborgarpåverkan. Under tio år har ett inte helt oansenligt förvaltningsmaskineri för demokratipolitiken vuxit fram, men det finns också konkreta förbättringar som medborgarinitiativet och en öppnare förvaltning. Samtidigt finns också en motsatt utveckling. Det breda kommittéarbetet med vetenskapliga utredningar och alternativa förslag har nästan helt ersatts av beställningsarbeten som utförs av tjänstemän och utredningspersoner. Att demokratipolitiken inte genomsyrar politiken visar kommun- och vårdreformerna, där närdemokratitankarna hotar att urvattnas totalt. Professor emeritus Heikki Paloheimo, som utvärderat den finländska varianten av demokratipolitik, påpekar att man inte har fäst uppmärksamhet vid att kommunerna lider av ett demokratiunderskott när reformerna har beretts. Demokratipolitiken framstår något av ett byråkratiskt elitprojekt, som fungerar uppifrån nedåt, då det ligger i sakens natur att trycket borde komma nedifrån.

Finländsk demokratipolitik behöver nya kanaler för påverkan

I samband med beredningen av statsrådets demokratipolitiska redogörelse har det utarbetats två bakgrundsdokument: en bedömning av hur målen för statsrådets demokratipolitik uppnåtts och en rapport om medborgarorganisationers synpunkter på demokratins utmaningar. Redogörelsen lämnas till riksdagen under våren 2014. Enligt den i stödsyfte utarbetade bedömningen, har medborgarnas deltagande via traditionella politiska kanaler minskat, och utöver denna ändring, har deltagandet också blivit mindre jämlikt, trots att medborgarna under de senaste åren blivit mera intresserade av politik.

Enligt bedömningens sammanställare, professor emeritus Heikki Paloheimo, borde det allmänna leta efter nya sätt att motverka den polarisering av medborgardeltagandet som orsakas av utbildnings- och kunskapskillnader, samt skillnader i medborgarnas politiska läskunnighet.

YTR:s nya landsbygdspolitiska helhetsprogram 2014-2020

Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen (YTR) godkände 14.2 det sjätte landsbygdspolitiska helhetsprogrammet för åren 2014-2020. Programmet är YTR:s verksamhetsprogram och redskap för den nationella breda landsbygdspolitiken. I det nya landsbygdspolitiska helhetsprogrammet betonas att man tar i beaktande de lokala omständigheterna i landsbygdsutvecklingen och beslutsfattandet. Det här betyder t.ex. anpassning av förvaltnings- och servicesystemen till lokala förhållanden. I helhetsprogrammet ser man landsbygden som en oskiljaktig del av samhället och nationell framgång. Enligt visionen är landsbygden en god livsmiljö för entreprenörskap och främjande av kreativitet. I helhetsprogrammet ingår fem teman, vilka är:

1. Deltagande och närdemokrati
2. Boende och service
3. Infrastruktur och markanvändning
4. Näringsliv och kunnande
5. Ekosystemservice

Uppgifterna är från Byaverksamhet i Finlands hemsida.

”Närdemokratin är som en hemlös katt – vi kelar med den men ingen vågar ta hand om den”

Enligt lagen har var och en finländare rätt att vara med och påverka samhällsutvecklingen. Men faktum är att valdeltagandet avtar, misstroendet gentemot det kommunala beslutsfattandet tilltar och finländarna i gemen fjärmar sig från beslutsfattandet. Trots detta görs ingenting för att förstärka närdemokratin, eller demokratin överhuvudtaget. Numera ålägger kommunallagen stads- och kommunalfullmäktige att se till att invånarna kan delta i skötseln av kommunen. Det blir dock ingenting av detta förrän invånarna får veta att det är önskvärt att de lägger sig i; att de kan och ska ta egna initiativ, att de förväntas ta ansvar för sig själva och sin omgivning. Området – byn eller stadsdelen – som bildar ram för närdemokratin ska ha sin givna plats i den kommunala förvaltningsapparaten.

”Verklig närdemokrati förutsätter verkligt inflytande: budgetmakt och budgetansvar. Samarbetet med tjänstemän och övriga beslutsfattare ska vara planmässigt, målmedvetet och välorganiserat. Besluten ska fattas så nära som möjligt dem de berör.”

Det perifera samhället måste själv ta tag i sin framtid

Bildkälla: Wikimedia Commons

Under 1990-talet introducerades olika former av kontrakts- och marknadslösningar, som delvis ersatte den traditionella hierarkiska, byråkratiska förvaltningsmodellen. Den här utvecklingen ledde i sin tur till en övergång från government till governance, vilket betyder att även den andra och tredje samhällssektorn inbjöds att delta i planeringen av samhället genom olika former av samarbeten, t.ex. Leader-programmet, som lyckats engagera en mångfald av aktörer till att samarbeta för utvecklingen av den egna hembygden. Den finländska staten verkar nu åter gå in för en starkare styrning, mer government, vilket främst motiveras av behovet av större förvaltningsenheter och av att governance-systemet gett upphov till organisationer som ligger utanför direkt demokratisk kontroll, men det ligger också nära till hands att misstänka att government-vändningen är ett svar på en allmän uppfattning på statlig nivå, att styrningen av samhällsutvecklingen varit på väg att falla staten ur händerna.