Skyldigheten att tillhandahålla tjänster

Vad innebär skyldigheten att tillhandahålla tjänster? Varför behövs den? När är skyldigheten ett användbart verktyg för att trygga servicen på landsbygden? Syftet med den här handboken, Skyldighet att tillhandahålla tjänster på landsbygden – SGEI som verktyg för anordnande av service, är att ge information om förfarandet för att ålägga skyldighet att tillhandahålla tjänster:

• till kommunala beslutsfattare, vars uppgift är att besluta hur kommunen producerar den nödvändiga basservicen
• till beredare, vars uppgift är att genomföra detta förfarande i kommunen
• till serviceproducenter som är intresserade av sådana tjänster, regioner och kundgrupper där det inte är möjligt att producera service på marknadsvillkor

Skyldigheten att tillhandahålla tjänster är en metod för att se till att en allmännyttig tjänst produceras, vari termen ”skyldighet att tillhandahålla tjänster” är den svenska motsvarigheten till den engelska förkortningen SGEI. Skyldigheten påförs genom ett åläggandeförfarande, i vilket EU:s SGEI-lagstiftning ska följas. En nationell bestämmelse om skyldigheten att tillhandahålla tjänster finns t.ex. i 131 § i den nya kommunallagen.

Uppgifterna är från handboken.

”Viljan att bevara landsbygden livskraftig borde vara större”

Päivi Kujala, som tidigare var chef för landsbygdsnätverksenheten och biträdande generalsekreterare för Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen under programperioden 2007-2013, skriver i Landsbygdspolitikens blogg om den gångna programperioden där samarbetet mellan EU:s landsbygdspolitik och den nationella byggdes upp. Men trots att nätverken har haft kraft, så har Kujala saknat ännu större gemensam vilja att bevara livskraften på landsbygden. Läs hela blogginlägget här under:

Viljan att bevara landsbygden livskraftig

Under åtta år har jag verkat som chef för Finlands landsbygdsnätverk. Det finaste med arbetet att utveckla landsbygden och nätverksarbetet har varit de människor på olika håll i Finland som varit väldigt engagerade i sitt arbete.

Nya kommunallagen ger kommuninvånarna fler möjligheter att delta

Paula Risikko
Foto: Laura Kotila, Statsrådets kansli

Kommuninvånarnas behov och vilja att delta, även på andra sätt än genom att ställa upp vid val och att rösta, har ökat stadigt under de senaste årtiondena. Man vill ha möjligheter att påverka direkt, och den nya kommunallagen uppmuntrar kommunerna och kommuninvånarna att införa olika sätt att påverka. ”Demokratins förverkligande kräver oavbrutet arbete, eftersom det är kommuninvånarnas grundlagsfästa rättighet. Vi behöver nya handlingssätt så att kommuninvånarna kan delta i att spåna idéer och påverka verksamhetsplaneringen i ett så tidigt skede som möjligt”, sade trafik- och kommunminister Paula Risikko till sina åhörare på Framtidens kommun-turnén i Kuopio den 10 december. I den nya kommunallagen motiveras kommunerna att erbjuda fler mångsidiga, effektiva och användarorienterade deltagandesätt, vilka kan t.ex. bestå av inkluderande budgetering, olika diskussionsmöten och medborgarråd.

Mer info finns i finansministeriets pressmeddelande (från 10.12).

Närdemokratins tid är inne – professor Eero Uusitalo i ledaren för Landsbygd Plus

Diskussionen om närdemokratin väcker förundran. En del ser arrangemanget som direkt grundlagsenliga hinder, andra kräver mer undersökning, och så finns det de som filosoferar om de stora skillnaderna mellan regioner och kommuner och anser att alla måste ha sin alldeles egna ”modell”, samt ytterligare de som längtar efter ett nätverk för de tidigare små kommunerna för lokal demokrati. Ingen av dessa förevändningar håller för kritisk granskning. Vad är t.ex. grundlagsstridigt i utvecklingen av det politiska systemet, då man tar bättre i beaktande medborgarna? Jag hoppas att närdemokratin i kommunlagen framskrider på ett uppriktigt sätt. Man kan förverkliga mycket sådant som de lokala föreningarna och kommunen ensamma inte förmår göra. Närdemokratin är inte bara kommunens inre sak eller en fråga om påverkan. Den är i morgon ett allt oftare krav för ett gemensamt behovsförverkligande. Läs mer vad professor Eero Uusitalo skriver (på finska) i ledaren för Landsbygd Plus. Övrigt som tas upp i tidningens finskspråkiga artiklar är bl.a. följande:

Reformhärvan en ondskefull helhet

Förvaltningen, ja, hela samhället vänds upp och ner genom olika reformer, där ingen tar sig an helheten. Det grötiga komplexet är en riktig reformhärva, fastän intentionerna är goda. Men ändlösa försök att avancera med hjälp av enskilda beslut och projekt bara ökar förvirringen, och problemen blir allt mer djävulska. Servicen försvinner från lokalsamhällena, medborgarna blir obetydligare och strukturerna större. Social- och hälsovårdsreformen med sina fem jätteregioner är som tagen ur en geografs mardröm. Med reformen som nu skissas på, kan slutresultatet bli att man s.a.s. torkar bordet med allt vad kommunal demokrati och självstyre heter och överlämnar fältet till transnationella servicefabriker, som inom kort med sitt monopol kan diktera spelreglerna för social- och hälsovården.

”Medborgarnas intressen glöms bort när man försöker bygga stort och fantastiskt. Mitt i den här röran flaxar kommunreformen, den nya kommunallagen och statsandelsreformen med brutna vingar.”

Nu börjar regeringen även tumla om i central- och regionalförvaltningen, så reformhärvans biomassa håller på att få gott om ny näring.

Finansministeriet möjliggör närdemokrati för kommunens fullmäktige – inte för medborgarna

För tillfället förbereder finansministeriet en ny kommunlag, där man gått in för att ”möjliggöra” närdemokrati. Det här låter bra, om det görs på basen av grundlagens intention och de krav på medinflytande som finns i samhället. Men så väl är det inte, för finansministeriets beredning strävar inte till att möjliggöra demokrati för medborgarna, utan för kommunens beslutsfattare. Detta är tragikomiskt; särskilt mot bakgrunden av att den nuvarande lagen inte ställer några verkliga hinder för närdemokrati – tvärtom åläggs fullmäktige att ansvara för närdemokratin.

”Fullmäktige skall se till att kommunens invånare och de som utnyttjar kommunens tjänster har förutsättningar att delta i och påverka kommunens verksamhet.”

Men lagen säger inte hur. Det kan alltså ske litet hur som helst – eller inte alls.

Den nya kommunallagen, områdesnämnder och förtroende

Den 4 februari ordnades ett nätverksseminarium inom projektet Kommuninvånarna i fokus i Kommunernas hus, Helsingfors med över 50 demokratiförespråkare. Programmet upptog arbete med revideringen av kommunallagen, presentation av Rovaniemibornas områdesnämnder, samt förtroende. Nätverksseminariet inleddes med Inga Nyholms och Sini Sallinens lägesrapport om den nya kommunallagen, där de gick igenom den aktuella situationen beträffande de paragrafer som gäller demokrati. En tydlig betoning var att strävan i kommunallagen inte är att bestämma om kommunens åtgärder utan snarare att stödja kommunen att själv hitta lösningar för hur uppgifterna ska skötas, bl.a. behandlades hur olika former av inflytande kan möjliggöras och lyftas fram med hjälp av kommunallagen. Förändringar är även på väg när det gäller den politiska ledningen, informationen och de olika organen för påverkan.

”Närdemokratin är som en hemlös katt – vi kelar med den men ingen vågar ta hand om den”

Enligt lagen har var och en finländare rätt att vara med och påverka samhällsutvecklingen. Men faktum är att valdeltagandet avtar, misstroendet gentemot det kommunala beslutsfattandet tilltar och finländarna i gemen fjärmar sig från beslutsfattandet. Trots detta görs ingenting för att förstärka närdemokratin, eller demokratin överhuvudtaget. Numera ålägger kommunallagen stads- och kommunalfullmäktige att se till att invånarna kan delta i skötseln av kommunen. Det blir dock ingenting av detta förrän invånarna får veta att det är önskvärt att de lägger sig i; att de kan och ska ta egna initiativ, att de förväntas ta ansvar för sig själva och sin omgivning. Området – byn eller stadsdelen – som bildar ram för närdemokratin ska ha sin givna plats i den kommunala förvaltningsapparaten.

”Verklig närdemokrati förutsätter verkligt inflytande: budgetmakt och budgetansvar. Samarbetet med tjänstemän och övriga beslutsfattare ska vara planmässigt, målmedvetet och välorganiserat. Besluten ska fattas så nära som möjligt dem de berör.”

Närdemokratimodeller behandlas på föreläsning i Pargas

Forskare Siv Sandberg vid Åbo Akademi föreläser om olika närdemokratimodeller i Finland vid en tillställning som hålls 15.1 kl. 17.30 i stadshuset i Pargas. Föreläsningen, som är gratis och öppen för alla intresserade, tar avstamp i den rapport som Sandberg och forskare Ritva Pihlaja skrev för finansministeriet år 2012. Syftet med rapporten var att ta fram information om invånarnas deltagande- och påverkningsmöjligheter med tanke på förnyelsen av kommunallagen och utvecklandet av den kommunala demokratin. Sandberg kommer att berätta vad som hänt sedan rapporten utkom (förändringar på fältet, beredningen av den nya kommunallagen m.m.), och inleder en diskussion om modeller för en fungerande närdemokrati i Åboland. Arrangör för föreläsningen är Egentliga Finlands Byar rf/projektet Kansalaiskunta.

Uppgifterna med anmälningsinfo (för serveringens skull anmäl senast 13.1) finns på webbplatsen efbyar.fi.

Kommunreform och penningsparande – diskussionstillfälle i Helsingfors för medborgar- och föreningsaktivister

Måndagen den 20 januari ordnas ett tvåspråkigt diskussionstillfälle, Kommunreformerna fortskrider och pengar skall sparas – är din förening redo?, på G18 i Helsingfors för medborgar- och föreningsaktivister om de kommande utmaningarna. Avsikten är att man tillsammans diskuterar:

1. Reformerna och sparåtgärderna i kommunerna påverkar medborgar- och föreningsaktiviteten på landsbygden, men hur?
2. Reformen av kommunlagen kan komma att förändra medborgarnas deltagande och påverkningsmöjligheter, speciellt på kommundelsnivå, men hur?
3. Hur kan folkrörelserna konkret förbereda sig för förändringarna och påverka processen (t.ex. finansministeriets diskussionstillfälle 7.1.2014)?
4. Hur bör organisationerna delta i det landsbygdspolitiska arbetet 2014-20 och hur tillsätts den biträdande generalsekreteraren som nyinrättats för den frivilliga sektorn?

I programmet medverkar specialsakkunnig Peter Backa, specialsakkunnig Christell Åström, byaombudet för Egentliga Finland Tauno Linkoranta och specialsakkunnig forskaren på Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen (YTR) Ritva Pihlaja. Arrangörer YTR och dess temagrupp för medborgaraktivitet, samt Svenska studiecentralen/Svenska temagruppen inom YTR. Tilläggsuppgifter fås av Ritva Pihlaja, ritva.pihlaja@pp.inet.fi, mobil 0400 895 140  och Peter Backa, peter.backa@studiecentralen.fi, mobil 040 595 0444.

Demokrati utan makt för folket?

Som bäst förbereds en ny kommunlag, där en viktig del av arbetet är att utveckla närdemokratin. Saken är utstakad i beredningsarbetet. Det här är inte något nytt, för den nuvarande lagen möjliggör närdemokrati. Ylä-Kemijoki-modellen är ett bra exempel på vad man inom nuvarande lags ramar kan göra. Den nuvarande lagen trädde i kraft redan år 1995, men efter det, med några få undantag, så har kommunerna inte främjat närdemokratin. Många intressanta modeller för hörande, diskussionsför-faranden och paneler har nog prövats, men någon beslutsmakt har inte getts, och inte heller pengar. Kommunerna har således haft alla möjligheter som behövs för att utveckla närdemokratin i nästan 20 år. Den nya kommunlagen innebär sålunda utfärdande av utvecklingsmöjligheter för sådan part, som inte heller tidigare har velat använda närdemokratin.

Landsbygdssäkring bör tas i beaktande vid kommunfusioner

Suomen Kylätoiminta ry (SYTY) – Byaverksamhet i Finland rf har kommit med ett ställningstagande (25.9), där man vädjar för att landsbygdssäkring gör vid kommunfusioner. Landsbygdssäkringen behövs för att få regionalt, jämbördigt förverkligande och bevarande av landsbygdens service. Här under följer den (av Svensk Byaservice) översatta texten till svenska i sin helhet:

Byaverksamhet i Finland rf:s ställningstagande 25.9.2013

Landsbygdssäkring bör tas i beaktande vid kommunfusioner
Hur påverkar kommunreformen landsbygdens utveckling? Genom kommun- och servicestrukturreformen försöker man få till stånd en bättre tillgänglighet av service. Reformen för med sig synnerligen stora strukturella och principiella förändringar, t.ex. tillgången till närservice. Den här förändringen upplever man, förståeligt nog, som delvis ett hot bland Finlands byar. Erfarenheten har visat, att kommunsammanslagningar centraliserar servicen och att medborgarna måste företa längre resor för att sköta sina ärenden. Under sådana här omständigheter bör invånarna höras och behandlas lika.

HFD fastslår: Fullmäktige kan köra över sina kommundelar!

Den 8 november 2011 besökte många – nästan alla – byastugan i Österby. Det bjöds inte på underhållning eller kaffe – det bjöds på demokrati. Det var i alla fall vad byarådet och byborna trodde då. Österby byaråd ordnade nämligen en inofficiell folkom-röstning om byns kommuntillhörighet. Bakgrunden är att Pensala by är uppdelad mellan två kommuner, Vörå och Nykarleby. Österby kallas den del som ligger inom Vörå kommun. Gränsen går delvis direkt genom bebyggelsen och svänger så att när man åker genom byn, så kör man över kommun-gränsen tre gånger. Byns sociala liv och föreningsverksamhet beaktar förstås inte gränsen, det är en väl sammanhållen by. Men allt som har med kommunen att göra är åtskilt, dagvård, skola, åldringsvård, vägbelysning o.s.v. Detta skapar en konstlad gräns grannar emellan, t.ex. när man skall fundera på hur man skall få denna utbys röst att höras.