Civilsamhället och det offentliga i samverkan i lunchwebbinariet Landet lär

Hur kan civilsamhället och offentliga aktörer bli bättre på att nå varandra och hur kan det i sin tur bidra till landsbygdsutveckling? I Landet lär-webbinariet den 15 december presenterar Elisabet Johansson Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågors (MUCF:s) nya modell för samverkan.

MUCF har tagit fram modellen för att öka förståelsen av hur samverkan kan ske och ge kunskap om vad som är viktigt under samverkans olika faser. I webbinariet presenterar Elisabeth Johansson, som är utvecklingsledare på MUCF, vilka fallgropar som finns, hur man ökar sina chanser att lyckas, och hon ger exempel på vad bra samverkan kan leda till.

Mer info och länk för anmälan till webbinariet, som alltså hålls 15.12 kl. 12-12.45, finns på webbplatsen landsbygdsnatverket.se.

Från Överenskommelsen och till nya strukturen för samverkan NOD

Kanslichefen på NOD Karin Neuhaus
Foto: Ann-Sofi Backgren

Överenskommelsen var ett svenskt koncept som fungerade i tio år (2008-2018) mellan idéburen sektor och det offentliga. Fokus låg långt på överenskommelser på det sociala området – öka antalet välfärdsaktörer från civilsamhället, betona civilsamhällets röstbärarfunktion, etablera ett arbetssätt med utgångspunkt i de sex principerna, samt främja lokala och regionala överenskommelser. De sex principerna är självständighet & oberoende, dialog, kvalitet, långsiktighet, öppenhet & insyn, samt mångfald. Parterna i Överenskommelsen bestod av Idéburen sektor (80 organisationer som undertecknat Överenskommelsen), Sveriges kommuner och landsting, samt svenska regeringen. Det finns både lokala och regionala överenskommelser i mellersta och södra Sverige. Mycket av dialogen sker i tjänstemannaledet.

År 2015 skedde en stor förändring i verksamheten, då flyktingfrågan blev startskottet för den nya strukturen.

Den första samhällsnivån – bok om lokal demokrati, planering och finansiering för en hållbar utveckling

Boken Den första samhällsnivån…lokal demokrati, planering och finansiering för en hållbar utveckling presenterar en nytänkande modell för lokal organisering som bygger på grundbultarna demokrati, fysisk planering och finansiering. Författare är Ulla Herlitz, kulturgeograf och landsbygdsforskare från Styrsö och Hans Arén, arkitekt och skärgårdsutvecklare från Koster.

Författarna svarar själva för idén och innehållet, och vi vill med denna skrift om den första, lokala, nivån stimulera till en idédebatt om hur den ideella, privata och offentliga sektorn kan samverka i ett gemensamt lokalt engagemang.

Boken finns bl.a. att läsas på webbplatsen vskylat.fi.

Roadshow om samhällelig serviceproduktion på landsbygden

Håkan Björk föreläser på
svenska i Helsingfors 3.10.

Behovet av att utveckla olika serviceproduktionsmodeller och att ta dem i bruk, ökar samtidigt som den offentliga sektorns serviceutbud minskar. Ett sätt att erbjuda service är samhällelig serviceproduktion, där samhälleligt företagande ingår. Men vad är samhälleligt företagande och när skulle detta vara ett bra medel för serviceproduktion?

Ämnet behandlas på fyra utbildningstillfällen under hösten och är ämnat för alla med intresse för samhälleligt företagande och samhällelig serviceproduktion. Platser för roadshowen är Björneborg som hållits 7.9, Kannus 21.9 Helsingfors 3.10 och Leppävirta 24.10. Tillfället i Helsingfors är på svenska och hålls kl. 9.30-15 i SFV-huset G18, Georgsgatan 18. Arrangörer är Landsbygdspolitiska rådets nätverk, landsbygdsnätverkstjänsterna och lokala kumpaner.

Mer info (på finska) finns på webbplatsen maaseutupolitiikka.fi med länkar till info och program för tillfällena i Kannus och Leppävirta. För info om föreläsningen på svenska (anmälan senast 29.9) se PDF-filen och inlägget här under.

Vinstinbringande företagande för det allmännas bästa

I Sverige använder man sig av begreppet gemenskapsföretagande, medan man i Finland mer talar om samhälleligt företagande (på finska yhteiskunnallinen yrittäjyys). Det unika i sammanhanget är att man, utöver de affärsmässiga målen, även har sociala och samhälleliga mål. De allokerar resurser genom att kombinera affärsverksamhet med offentlig finansiering och ideella insatser, en affärsmodell som ofta har en nära relation till den offentliga sektorn, men existensen är framför allt beroende av lokalt engagemang och ansvarstagande.

Håkan Björk i Umeå har sedan 1990-talet agerat språkrör, främjare och inspiratör för modeller i arbetslivet, socialt entreprenörskap, samt social business och gemenskapsföretagande. Han har långt ansvarat för utvecklingen av gemenskapsföretagande i Sverige, och nu finns chansen att låta sig inspireras av honom även i Finland, då han kommer till Helsingfors den 3 oktober. Björk föreläser och inspirerar i SFV-huset G18, Georgsgatan 18, kl. 10-15 kring ämnet samhälleligt företagande/gemenskapsföretagande – en affärsmodell för näringsinriktad byagemenskap. Han vidareförmedlar flera goda exempel på medborgardelaktighet, lokalt entreprenörskap och gemenskapsföretag för att hålla landsbygden levande.

Läs mer i blogginlägget på Landsbygdspolitikens blogg, skrivet av Ann-Sofi Backgren som är specialsakkunnig för landsbygdspolitikens Identitetsbaserat nätverk IDNET och arbetar även med landsbygdsutveckling och internationella, samt nationella projekt för Svenska folkskolans vänner.

Satsning på samhällskompanjonskap

Inom Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen (YTR) med sitt nätverk satsar man detta år på kompanjonskap. Målet är att konkretisera vad man menar med kompanjonskap och sålunda förbättra kompanjonskapskunnandet både på lokal och på nationell nivå. Samhällskompanjonskap togs upp som en av YTR:s viktigaste tyngdpunkter under våren 2015. Med sitt då godkända ställningstagande betonade YTR det goda samspelet mellan offentliga sektorn, organisationerna och företagen. Utvecklingen av kompanjonskapet konstaterades höra till alla, såväl staten, kommunerna, privata sektorn som organisationerna. Utvecklandet av kompanjonskapets och samarbetets olika former är ett sätt att förbättra välfärden, servicen, lokal livskraft, demokrati och sysselsättning. Samspel behövs mer än tidigare då den offentliga ekonomin blir stramare och då vanda sätt att arbeta inte längre räcker.

Vi måste kämpa för den lokala servicen!

Regeringen har fattat ett stort beslut om att inom några år koncentrera ansvaret för social- och hälsovårdsservicen till 15 områden, medan ansvaret i dagsläget ligger hos de 317 kommunerna. Detta betyder att nästan hälften av kommunens uppgifter försvinner uppåt till den s.k. självstyrelseområdesnivån, och finansieringen kommer via staten. Målet är att spara tre miljarder genom att strömlinjeforma systemen, samtidigt som jämlikheten och kvaliteten ska garanteras. Reformen är ur många synvinklar historisk till sin omfattning, då det i grunden handlar om en omfattande maktförskjutning i samhället.

Man kommer säkert att spara pengar på något sätt, men frågan är vad resultatet blir för välfärdssamhället. Det är mycket svårt att tro att man i det aktuella fallet, skulle kunna ta bort onödig byråkrati och annat värt tre miljarder. Det är uppenbart att servicenivån är allvarligt hotad, framförallt på landsbygden. En nyhet som kan vara positiv och negativ i regeringsbeslutet är valfriheten, för rätt utfört kan det öppna möjligheter för frivilliga sektorn att genom samarbete rädda välfärden, fel utförd kan det medföra att internationella rikskapitalfinansierade storbolag tar över det mesta av social- och hälsovården.

Kommunen kunde ta initiativet och locka föreningar till servicesamarbeten

I Finland genomförs årligen ca 123 miljoner timmar frivilligt arbete av över 655 000 personer, vilket per frivillig person motsvarar heltidsarbete i över en månad. Föreningarna beräknas sammanlagt ha ca 15 miljoner medlemmar och uppskattas stå för ca 4 procent av BNP.

Avståndet ökar mellan beslutsfattande och system när kommunerna blir större. I den här utvecklingen har tredje sektorn en viktig roll som sammanfogande länk och kompletterande serviceproducent – ett sätt att hålla servicen nära invånarna. Det finns gott om exempel på kommunalservice som föreningar exemplariskt skött om: daghem, eftermiddagsklubbar, ungdomsgårdar och utbildning på olika plan.

Kompanjonskap genom delad lokal

Att bygga och upprätthålla fastigheter är dyrt för såväl offentliga sektorn som för föreningar. De tomma fastigheternas antal ökar och byggnaderna är mycket underutnyttjade. På listan finns kommunhus, föreningshus, järnvägsstationer, sjukhus, kyrkor… Med gemensam lokalitetsplanering kan olika aktörer minska behovet av investeringar, bevara servicen och till och med utveckla dem. Goda exempel hittas runt omkring i Finland. Under samma tak kan man ha kommunal service, företagsverksamhet och föreningsutrymmen. Välkommen med och ta del av exempel på delade utrymmen och diskutera ämnet på kompanjonskapsdagen, Kumppanuuspäivä 14.10. Ett ämne som tas upp då är kompanjonskap i kommunen genom delade utrymmen, Kumppanuutta kunnassa – jaetut tilat. Genom delade lokaler är kompanjonskapet som mest konkret.

Läs mer (på finska) på Landsbygdspolitikens blogg. Tauno Linkoranta är specialsakkunnig på nätverket för medborgarverksamhet vid Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen, där ett gemensamt utvecklingsmål är kommunens och tredje sektorns kompanjonskap.

Vad betyder samhällskompanjonskap i praktiken? – diskuteras under seminarium i Helsingfors

Tryggandet av välfärden och servicen förutsätter kompanjonskap i samhället: samverkan mellan offentliga, privata och tredje sektorn. Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen (YTR) med sitt nätverk främjar kompanjonskapets praxis, särskilt förhållandena på landsbygden. Under kompanjonskapsdagen, Kumppanuuspäivä, i Kommunhuset i Helsingfors 14.10 diskuteras vad kompanjonskapets samhällspolitik och kompanjonskapet i praktiken betyder. Kompanjonskapsdagen ordnas av YTR och Kommunförbundet. Dagen är en fortsättning på Demokratidagen som hålls 13.10.

Mer info och anmälningsförfarande (anmälan senast 5.10) finns (på finska) på webbplatsen maaseutupolitiikka.fi.

Kompanjonskapsdag i Helsingfors

Tryggandet av välfärden och servicen förutsätter kompanjonskap i samhället: samverkan mellan offentliga, privata och tredje sektorn. Under kompanjonskapsdagen, Kumppanuuspäivä, i Kommunhuset i Helsingfors 14.10 diskuteras vad kompanjonskapets samhällspolitik och kompanjonskapet i praktiken betyder.

”Jag har ett ansvar” – specialsakkunnig Heli Talvitie i Landsbygdspolitikens blogg

Jag har haft lyckan att växa upp i ett samhälle, där man tillsammans har gjort många saker, som grannhjälp, talko, tillställningar… Till och med som barn samlade vi till klubben för sommarutflykten. Utifrån den här erfarenheten från uppväxttiden har det lämnat kvar en känsla hos mig, att jag är skyldig, skyldig i gott mod.

Betydelsefulla, gemensamma erfarenheter är viktiga byggstenar för gemenskapen. Politiken och offentliga sektorn talar mycket om vikten av gemenskap. Vad är då det offentligas roll i frambringandet av dessa erfarenheter? Är det att den offentliga sektorn flyttar serviceproduktionen till organisationerna? Det är det inte. En gemenskap uppstår då människor tillsammans frivilligt arbetar för att nå ett gemensamt huvudmål.

Regeringsprogrammet innehåller såväl möjligheter som utmaningar – YTR:s generalsekreterare Christell Åström

Blivande statsminister Alexander Stubb under regeringsförhandlingarna den 26 maj.
Foto: Sakari Piippo, Statsrådets kansli

Sett med landsbygdsglasögon finns i regeringsprogrammet såväl möjligheter som utmaningar. En kundorienterad service är ett spetsprogram i regeringsprogrammet. De linjedragningar som Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen (YTR) gjorde upp i maj om kompanjonskap i samhällspolitiken och förslag för nationella projekt svarar direkt mot det här behovet. YTR vill vara med och ta fram lösningar för att befrämja kompanjonskapet mellan den offentliga, privata och tredje sektorn.

Nya modeller för närservice efterlyses genom tävling

Kommunförbundet har utlyst en tävling för att hitta nya modeller för närservicen. Syftet är att aktivera nya aktörer för att sålla fram lösningar som ska förnya närservicen och hitta nya sätt att skapa en bättre vardag för kommuninvånarna. Närservicen är viktig för var och en och därför har alla möjlighet att delta i tävlingen med sin egen modell, men bakom varje tävlingsbidrag ska ändå finnas en grupp, d.v.s. två eller flera personer. Tävlingens tema är en smidig vardag för barnfamiljerna. Tävlingen fokuserar på hur man ska kunna medverka till en smidig vardag genom flera aktörers samarbete och ett partnerskap mellan den offentliga, privata och tredje sektorn. Det är även önskvärt med olika lösningar som bygger på samhörighet.

Man kan delta i idéserien och produktserien. I idéserien tävlar modeller på idénivå, medan färdiga modeller eller modeller som redan tagits i bruk tävlar i produktserien.

Närservicens framtid behandlas på seminarium i Helsingfors

De stora förändringarna som sker i samhället, kräver anpassning och nya innovationer, såväl från privata som från offentliga aktörer. Det gäller att hitta nya sätt, så att medborgarna själva får möjlighet att bestämma över sin service, samt delta i produktionen av den. Närservice behövs speciellt i byar, förorter och tätorter med åldersstrukturs och befolkningsproblem. Bybutiksprojektets försöksmodell för närservice kommer med ett förslag, där målet är att trygga närservicen genom ett samarbete mellan privata och offentliga sektorn, samt organisationsfältet. Nu behövs beredskap för samhällelig diskussion om närservicens livsduglighet och förmåga att göra konkreta åtgärder. Diskussionen i ämnet fortsätter på ett seminarium den 10 februari kl. 9-11.30 i Finlandia-huset, Helsingfors med bl.a. trafik- och kommunminister Paula Risikko.

Program och anmälningsuppgifter (anmälan senast 2.2) finns på webbplatsen kylakauppahanke.fi.