Livskraften utgörs av företagens konkurrensförmåga och kommuninvånarnas välmående

Under senaste tid har man betonat betydelsen av kommunernas livskraftsuppgift vid sidan av kommunernas traditionella roll som serviceproducent och förverkligare av näringslivspolitiken. Kommunerna har också övergått från näringslivspolitik till livskraftspolitik. På grund av det här genomfördes första skedet i forskningen för kommuner i Norra Karelen en livskraftsutredning för att kartlägga kommunernas nuläge för livskraftsarbetet inom projektet Puhti. Enligt forskningen utgörs livskraften av kommunens och konkurrensförmågan hos de företag som finns på dess område, samt dragningskraften, eller kommuninvånarnas välmående och delaktighet. Kommunernas livskraft, förutsätter samarbete inom ett brett aktörsnätverk, där företagen och tredje sektorn är centrala producenter av livskraften.

Läs mer i blogginlägget (på finska) på Landsbygdspolitikens blogg. Skribenten Teemu Makkonen är forskningsdirektör på region- och kommunforskningscentralen Spatia vid Östra Finlands universitet.

Från Överenskommelsen och till nya strukturen för samverkan NOD

Kanslichefen på NOD Karin Neuhaus
Foto: Ann-Sofi Backgren

Överenskommelsen var ett svenskt koncept som fungerade i tio år (2008-2018) mellan idéburen sektor och det offentliga. Fokus låg långt på överenskommelser på det sociala området – öka antalet välfärdsaktörer från civilsamhället, betona civilsamhällets röstbärarfunktion, etablera ett arbetssätt med utgångspunkt i de sex principerna, samt främja lokala och regionala överenskommelser. De sex principerna är självständighet & oberoende, dialog, kvalitet, långsiktighet, öppenhet & insyn, samt mångfald. Parterna i Överenskommelsen bestod av Idéburen sektor (80 organisationer som undertecknat Överenskommelsen), Sveriges kommuner och landsting, samt svenska regeringen. Det finns både lokala och regionala överenskommelser i mellersta och södra Sverige. Mycket av dialogen sker i tjänstemannaledet.

År 2015 skedde en stor förändring i verksamheten, då flyktingfrågan blev startskottet för den nya strukturen.

Reformer och konsekvenser för landsbygden

Hur många av er har hört talas om landsbygdssäkring? Nej, jag skrev inte försäkring utan säkring. Troligen inte så många trots att landsbygdssäkring infördes i Finland som en konsekvensbedömningsmetod redan år 2008 och firar således 10 års jubileum i år. Rätt märkligt är det att metoden inte används desto mer systematiskt, trots att man håller på med århundrades största förvaltningsreform och att Finland består till 95 procent av landsbygd. I Finland är landsbygdssäkringen frivillig, vilket kanske förklarar saken, men med tanke på den stora omstruktureringen vi har på gång, där också kommunerna skall hitta sina nya roller, är det synnerligen förvånande att så få aktivt tagit till sig konsekvensbedömningsmetoden i sitt arbete.

Vad är då landsbygdssäkring? På engelska talar man om rural proofing och på finska om maaseutuvaikutusten arviointi. I Kanada använder man termen rural lens. Enligt OECD syftar landsbygdssäkring till att behov och intressen för människor, företag och samhällen på landsbygden korrekt ska beaktas och integreras i utvecklingen och genomförandet av all politik och program.

Idéer men inga pengar för landsbygdsutveckling i Finland

Sverige gör en helomvändning när det gäller landsbygdsutveckling. Den svenska regeringen storsatsar genom att avisera i budgeten för 2018 en summa på 1,2 miljarder kronor (ca 130 miljoner euro) för att människor ska kunna leva och arbeta i hela Sverige. Man vill också genomföra en långsiktig satsning på socioekonomiskt eftersatta kommuner och områden, vilka nästa år får 500 miljoner kronor (52 miljoner euro). Summan växer successivt för att år 2020 ligga på 2,5 miljarder kronor (260 miljoner euro). I Norge finns direkta statsstöd för landsbygdspolitik, som år 2016 låg på 145 miljoner euro.

Största skillnaden mellan svensk och finländsk landsbygdspolitik är att regeringen i Sverige reserverar pengar i statsbudgeten, medan Finland knagglar sig fram med fleråriga utvecklingsprogram.

Den första samhällsnivån – bok om lokal demokrati, planering och finansiering för en hållbar utveckling

Boken Den första samhällsnivån…lokal demokrati, planering och finansiering för en hållbar utveckling presenterar en nytänkande modell för lokal organisering som bygger på grundbultarna demokrati, fysisk planering och finansiering. Författare är Ulla Herlitz, kulturgeograf och landsbygdsforskare från Styrsö och Hans Arén, arkitekt och skärgårdsutvecklare från Koster.

Författarna svarar själva för idén och innehållet, och vi vill med denna skrift om den första, lokala, nivån stimulera till en idédebatt om hur den ideella, privata och offentliga sektorn kan samverka i ett gemensamt lokalt engagemang.

Boken finns bl.a. att läsas på webbplatsen vskylat.fi.

Den danske bonden gästar Landsbygdsriksdagen på Lärkkulla

Den fjortonde finlandssvenska Landsbygdsriksdagen går av stapeln den 22-23 oktober på Lärkkulla i Karis (Raseborg). Bland programpunkterna kan nämnas dansken Frank Erichsen, känd från TV-serien Den danske bonden. Erichsen lever sin dröm som självförsörjande bonde på en gammal gård. Vidare blir det talkshow om att våga sticka ut, Porkala parentesen – lokal utveckling baserad på vår närhistoria, workshops om tredje sektorns roll vid integration och storytelling som metod inom landsbygdsutveckling, samt musik med Winestones Trio. Det blir även en resolution från Landsbygdsriksdagen.

Allt om Landsbygdsriksdagen med anmälningsproceduren (anmälan senast 30.9), info och program finns på dess hemsida. Se även Facebook. Kom även ihåg att lämna in motioner! Motioner och idéer kan lämnas in på förhand till LeaderPomovast@gmail.com. Arrangörer för Landsbygdsriksdagen är SFV/Svensk Byaservice och Pomoväst rf.

Satsning på samhällskompanjonskap

Inom Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen (YTR) med sitt nätverk satsar man detta år på kompanjonskap. Målet är att konkretisera vad man menar med kompanjonskap och sålunda förbättra kompanjonskapskunnandet både på lokal och på nationell nivå. Samhällskompanjonskap togs upp som en av YTR:s viktigaste tyngdpunkter under våren 2015. Med sitt då godkända ställningstagande betonade YTR det goda samspelet mellan offentliga sektorn, organisationerna och företagen. Utvecklingen av kompanjonskapet konstaterades höra till alla, såväl staten, kommunerna, privata sektorn som organisationerna. Utvecklandet av kompanjonskapets och samarbetets olika former är ett sätt att förbättra välfärden, servicen, lokal livskraft, demokrati och sysselsättning. Samspel behövs mer än tidigare då den offentliga ekonomin blir stramare och då vanda sätt att arbeta inte längre räcker.

Vi måste kämpa för den lokala servicen!

Regeringen har fattat ett stort beslut om att inom några år koncentrera ansvaret för social- och hälsovårdsservicen till 15 områden, medan ansvaret i dagsläget ligger hos de 317 kommunerna. Detta betyder att nästan hälften av kommunens uppgifter försvinner uppåt till den s.k. självstyrelseområdesnivån, och finansieringen kommer via staten. Målet är att spara tre miljarder genom att strömlinjeforma systemen, samtidigt som jämlikheten och kvaliteten ska garanteras. Reformen är ur många synvinklar historisk till sin omfattning, då det i grunden handlar om en omfattande maktförskjutning i samhället.

Man kommer säkert att spara pengar på något sätt, men frågan är vad resultatet blir för välfärdssamhället. Det är mycket svårt att tro att man i det aktuella fallet, skulle kunna ta bort onödig byråkrati och annat värt tre miljarder. Det är uppenbart att servicenivån är allvarligt hotad, framförallt på landsbygden. En nyhet som kan vara positiv och negativ i regeringsbeslutet är valfriheten, för rätt utfört kan det öppna möjligheter för frivilliga sektorn att genom samarbete rädda välfärden, fel utförd kan det medföra att internationella rikskapitalfinansierade storbolag tar över det mesta av social- och hälsovården.

Tidigare reste landsbygdsborna i Finland ut i världen – nu kommer världen till oss på landsbygden!

Bilkälla: Pixabay

Ann-Sofi Backgren, specialsakkunnig på SFV Bildning vid regionkansliet i Vasa och specialsakkunnig på IDNET – nätverket som är ett av YTR:s horisontella nätverk, skriver i Landsbygdspolitikens blogg om att landsbygden blivit glokal. Hela blogginlägget finns här under:

Landsbygden har blivit glokal

Den finländska landsbygden har länge präglats av lokala byasamhällen där samhörighet och kulturell likartad identitet varit rådande. Internationalism och mångkulturalism har i sin tur varit förknippat med större städer. Men för ca 25 år sedan började något hända. Flera svenskösterbottniska landsbygdskommuner började ta emot kvotflyktingar. Till min egen hemkommun Korsnäs kom de första kvotflyktingarna 1989 från Vietnam.

Året innan hade grannkommunen Närpes tagit emot kvotflyktingar från Vietnam. Även till den andra grannkommunen Malax kom vietnamesiska båtflyktingar år 1989. Malax och Korsnäs kommuner som sedan 1973 har gemensamt skoldistrikt, hälsocentralsområde och medborgarinstitut, organiserade tillsammans flyktingmottagningen och anställde en gemensam flyktingkoordinator.

Kommunen kunde ta initiativet och locka föreningar till servicesamarbeten

I Finland genomförs årligen ca 123 miljoner timmar frivilligt arbete av över 655 000 personer, vilket per frivillig person motsvarar heltidsarbete i över en månad. Föreningarna beräknas sammanlagt ha ca 15 miljoner medlemmar och uppskattas stå för ca 4 procent av BNP.

Avståndet ökar mellan beslutsfattande och system när kommunerna blir större. I den här utvecklingen har tredje sektorn en viktig roll som sammanfogande länk och kompletterande serviceproducent – ett sätt att hålla servicen nära invånarna. Det finns gott om exempel på kommunalservice som föreningar exemplariskt skött om: daghem, eftermiddagsklubbar, ungdomsgårdar och utbildning på olika plan.

Vad betyder samhällskompanjonskap i praktiken? – diskuteras under seminarium i Helsingfors

Tryggandet av välfärden och servicen förutsätter kompanjonskap i samhället: samverkan mellan offentliga, privata och tredje sektorn. Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen (YTR) med sitt nätverk främjar kompanjonskapets praxis, särskilt förhållandena på landsbygden. Under kompanjonskapsdagen, Kumppanuuspäivä, i Kommunhuset i Helsingfors 14.10 diskuteras vad kompanjonskapets samhällspolitik och kompanjonskapet i praktiken betyder. Kompanjonskapsdagen ordnas av YTR och Kommunförbundet. Dagen är en fortsättning på Demokratidagen som hålls 13.10.

Mer info och anmälningsförfarande (anmälan senast 5.10) finns (på finska) på webbplatsen maaseutupolitiikka.fi.

Kompanjonskapsdag i Helsingfors

Tryggandet av välfärden och servicen förutsätter kompanjonskap i samhället: samverkan mellan offentliga, privata och tredje sektorn. Under kompanjonskapsdagen, Kumppanuuspäivä, i Kommunhuset i Helsingfors 14.10 diskuteras vad kompanjonskapets samhällspolitik och kompanjonskapet i praktiken betyder.

Viktigt meddelande från YTR till den nya regeringen

Den offentliga makten har ansvar för att förverkliga grundrättigheterna, oberoende av boningsort. Det behövs ett samhällspolitiskt kompanjonskap. För att utveckla kompanjonskapet behövs alla: stat, kommuner, företag, tredje sektorn och medborgare.

• Den offentliga makten har ansvar för att de medborgarliga fri- och rättigheterna förverkligas jämlikt.
• För att trygga välfärden och servicen behövs samspel mellan det offentliga, tredje sektorn och företagen.
• Utvecklingen av kompanjonskapet hör till staten, kommunerna, privata sektorn som organisationerna.

De här tre cirklarna med samma text i punktlistan innehåller det politiska meddelandet som Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen (YTR) godkände 21.5.2015.

Regeringsprogrammet innehåller såväl möjligheter som utmaningar – YTR:s generalsekreterare Christell Åström

Blivande statsminister Alexander Stubb under regeringsförhandlingarna den 26 maj.
Foto: Sakari Piippo, Statsrådets kansli

Sett med landsbygdsglasögon finns i regeringsprogrammet såväl möjligheter som utmaningar. En kundorienterad service är ett spetsprogram i regeringsprogrammet. De linjedragningar som Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen (YTR) gjorde upp i maj om kompanjonskap i samhällspolitiken och förslag för nationella projekt svarar direkt mot det här behovet. YTR vill vara med och ta fram lösningar för att befrämja kompanjonskapet mellan den offentliga, privata och tredje sektorn.

Hur ser ministeriernas problemförteckning ut när man läser den med ”landsbygdsglasögon”?

Ritva Pihlaja, specialsakkunnig och forskare vid Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen, skriver i Landsbygdspolitikens blogg om den publicerade förteckningen över besvärliga problem som ministeriernas kanslichefer uppgjort. Pihlaja ser på promemorian, Suomen tilannekuva hallitusohjelmaneuvotteluiden tueksi keväällä 2015 (Finlands lägesbild som stöd för regeringsprogramsförhandlingarna våren 2015), ur landsbygdens synvinkel – vad sägs i texten och under vilka rubriker förekommer ordet landsbygd. Hela blogginlägget kan läsas här under:

Snubblar också den nya regeringen över besvärliga problem?

I mitten av mars publicerade ministeriernas kanslichefer en förteckning över 11 besvärliga problem, samt råd om hur problemen skulle kunna lösas. Förteckningen är avsedd att utgöra ett hjälpmedel för politikerna när dessa ska utarbeta ett strategiskt regeringsprogram. Hur ser förteckningen ut när man läser den med ”landsbygdsglasögon”?