I webbinariet den 21 september presenterar Gunnar Lindberg från Tillväxtverket en OECD-rapport, Rural Well-being: Geography of Opportunities, om välmående landsbygder. I rapporten reflekterar OECD kring flera viktiga förändringar som har skett de senaste åren och hur de påverkar landsbygderna. Det handlar bl.a.om globalisering, digitalisering, klimatförändringar, samt demografiska förändringar, men även effekterna av Covid-19-pandemin. Rapporten ger även förslag på hur man kan mildra utmaningarna, dra nytta av möjligheterna och utveckla motståndskraft mot nya kriser.
Etikett: Globalisering
Under den finlandssvenska Landsbygdsriksdagens förberedande webbinarium 11.9 föreläste Josefina Syssner, som är biträdande professor i kulturgeografi, författare och föreläsare, om att krympa smart. Syssner tog fasta på tre punkter under sin föreläsning (som var inspelad): befolkningsutvecklingen på landsbygden, landsbygden och coronapandemin, samt landsbygdens resurser.
Hälften av kommunerna i Sverige har mindre befolkning än vad de hade på 1970-talet. Det finns mer folk i kommuner nära städer. Men befolkningsunderlaget minskar och det är svårare för företagen. Det är ändå orimligt med befolkningstillväxt överallt. Krympande kommuner kan ha tillväxt (plan A) som mål eller anpassning till mindre befolkning (plan B).
Det behöver inte vara en nackdel för ett företag att befinna sig ute på landet, långt från kunder, samarbetspartners och andra aktörer, utan tvärtom är det allt fler som vänder det här till sin fördel genom att lyfta fram platsen de verkar på i sin marknadsföring. ”På samma gång skapar de en ny image för hela landsbygden som avviker från den negativa bild som ofta ges i media, med byar som avfolkas, en åldrande befolkning, arbetslöshet och alla som vill bort därifrån”, säger Niklas Lundström, forskardoktor vid Vasa universitet som tillsammans med Olli-Pekka Viinamäki forskar i ”platssexighet” på landsbygden.
I stället för något döende och omodernt framställer de här företagen landsbygden som intressant, trendig, lockande – och sexig, vilket har fått Lundström och hans forskarkollegor att mynta begreppet ”platssexighet” (paikkaseksikkyys).
Då man talar om finländska byar och deras framtid, så pejlar man nuvarande läge ofta förgäves via det förgångna. Viktigare vore att ventilera byarnas plats som en del i den globala utvecklingen. Vad kunde byarna ha att ge den postmoderna människan? Fast världen och landsbygden förändras, så kommer lokala samhällen att alltid finnas. Men de grundar sig inte på den traditionella uppfattningen om samhällen, utan de är postmoderna samhällen med dess egenskaper.
Läs mer i blogginlägget (på finska) på Landsbygdspolitikens blogg. Skribenten Kaisu Kumpulainen är doktor i samhällsvetenskaper och ordförande för Maaseudun uusi aika ry.
Flyttningsrörelserna går som bekant mot storstäderna och trenden är global, samtidigt som glesbygden utmålas som förlorare. Vi bör dock inse att glesbygden levererar mycket av det som staden tar för givet – merparten av livsmedels- och råvaruproduktionen samt sådana erfarenheter som inte existerar i storstaden. En storstad är starkt beroende av sin omgivning och det konstanta tillflödet av material, varor och energi, så om tillflödet stannar, lamslås staden.
Bildkälla: Wikimedia Commons
Trots att många aspekter i metropolerna är långt ifrån optimala, lockar ändå städerna unga, högutbildade. Författaren och PR- och kommunikationskonsult Per Schlingmann, som höll ett framtidsseminarium om regionutveckling 8.3 i Vasa, trodde tidigare att digitaliseringen och globaliseringen skulle leda till att städernas geografiska läge blev mindre viktigt, men där hade han 100 procent fel. Platsen är numera viktigare än tidigare och urbaniseringen drivs på av digitaliseringen. Orsaker är bl.a. att ekonomiska kretslopp är starkare i stora städer, samt de sociala möjligheter städerna erbjuder.
För att mäta sig med metropolerna, måste de mindre städerna locka innovatörer och arbetskraft genom att ha en tydlig identitet och idé över vad staden eller orten ska vara, ju mindre ort desto tydligare identitet.
Sättet att förvalta vårt samhälle håller långsamt på att förändras. Försöket med ett samhällsavtal är ett tecken i tiden. Bakgrunden är helt enkelt den att det offentliga, stat och kommun, inte längre kan styra samhällsutvecklingen som man gjorde tidigare, varav orsakerna är många och delvis paradoxala. Vi har en globalisering, men även en individualisering. Medielandskapet är sig inte längre likt och den ekonomiska makten har stärkts på bekostnad av den offentliga, för att nämna några förändringar. Slutresultatet är att besluten om samhällsutvecklingen inte längre sker på samma sätt som tidigare, och så är aktörerna delvis andra. Det verkar som om man snabbare har reagerat på de här förändringarna, när det gäller utvecklingen av de urbaniserade samhällsstrukturerna, än när det gäller landsbygden, vilket knappast är överraskande i en tid av urbanisering och metropoltänkande.
En uppenbar utvecklingslinje i framtiden är närmandet av arbetsformerna för den lokala utvecklingen sinsemellan – byaverksamheten, städernas invånarverksamhet, Leader-arbetet och närdemokratin. Det är inte fråga om ett förenande, utan en ökad positiv samverkan. Byaverksamheten och Leader-arbetet har sin egen historia, men inom en nära framtid bygger allt mer på gemensamma mål och verksamheter. Leader-arbetet är inte heller långt från de stora städernas centrum.
Inom den lokala utvecklingen raserar man landsbygdens och stadens programmatiska gräns till gagn för båda områdena. För den lokala utvecklingens arsenal behövs en genuin närdemokrati, alltså en jämlik kompatibilitet mellan medborgarverksamheten och det offentliga. Det här skulle lyfta fram båda parters gemensamma fördelar, öka många projekts möjligheter till förverkliganden, fördjupa demokratin och sammanföra lokala utvecklingselement som är alltför långt ifrån varandra.
Nyligen presenterade Dagens Nyheter en sammanställning av Riksrevisionens granskningar av avregleringar av bland annat järnväg, apotek, el- och telekommarknaden, där det visar sig att staten har förlorat miljarder kronor och enskilda har drabbats av inställda tåg, brist på mediciner och eventuellt även för höga elpriser. Riksrevisionen kritiserar också svenska regeringen för att inte ha gjort tillräckliga riskbedömningar före avregleringarna. På landsbygden har privatiseringarnas effekter märkts av på olika sätt, t.ex. vad gäller bredbandsutbyggnaden, så har den privata marknaden inte drivit utvecklingen framåt på det sätt som önskats. ”De stora operatörerna har inte tyckt att det varit lönsamt att investera på landsbygden. Istället har byalag med stöd av pengar från bl.a. landsbygdsprogrammet själva tagit tag i grävandet”, säger Staffan Bond, verksamhetsanvarig på Riksorganisationen Hela Sverige ska leva (HSSL).
Nina Fellman skriver i ledaren (29.10) för tidningen Nya Åland om ett livskraftigt Åland i det långa per-spektivet. Om man då från ovan betraktar Åland som en organisk helhet med en kropp vars yttersta lemmar är skärgårdskommunerna, och vars bultande hjärta är Mariehamn, så vad ser man? Jo, fingrarna och tårna börjar vitna på de delar som ligger ytterst – kraften att leva det liv som man tidigare levt ute på öarna, självförsörjande, mångsysslande och nära naturen, ersätts och trängs undan av andra saker och andra drömmar. Lyfter man blicken och tänker sig Åland som en del av Östersjöregionen, så ser man en gradvis förskjutning av tyngdpunkten i trafiken och i ekonomierna söderut. Hela Åland, som tidigare var navet i trafiken mellan Finland och Sverige, blir allt mer periferi, då centrum i politik och ekonomi flyttar till Bryssel, till de nya baltiska ekonomierna, Polen och Tyskland.
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 