Diskussionen om kommunernas nya roll har ännu inte riktigt kommit igång. Framtidens kommun kommer ju att ha sju olika roller: bildnings-, välfärds-, delaktighets- och gemenskapsrollen och närings-, sysselsättnings-, livsmiljö- och självstyrelserollen samt utvecklings och partnerskapsrollen.
Framtidens kommun skall befrämja den lokala livskraften och välfärden tillsammans med kommuninnevånarna. Det blir också viktigt att skapa samhörighet och möjliggöra kommuninvånarnas delaktighet. Förnyelsearbete lyser dock ännu rätt långt med sin frånvaro. Därför väcks intresse för de kommuner som påbörjat de första stegen och då tänker jag speciellt på frågor som närdemokrati, delaktighet och lokal utveckling. Byalagen är numera en viktig samarbetspartner under näringslivsnämnden då de under tidigare perioder varit en del av kultur- och fritidsnämnden.
Läs mer på webbplatsen maaseutupolitiikka.fi. Skribenten Ann-Sofi Backgren är specialsakkunnig inom landsbygdspolitiska nätverksprojektet Svenskfinland som brobyggare och pilotområde (IDNET)/Svenska folkskolans vänner.
Det talas och skrivs om när- och välfärdsservice, närdemokrati, servicelöften, samt kundnära service, vilka produceras över förvaltningsgränserna. Det talas även om kostnadseffektiv service, experimentkultur och en fullständig omvälvning av grundskolan. Vad betyder det här för landsbygdens ungar? Jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen har konstaterat att Finlands fördel är en möjligast jämbördig regionutveckling, där man fastställer hela Finlands möjligheter. Kampanjen för befrämjande av landsbygdens företagsamhet inleddes med en tillställning i januari, där Tiilikainens besked var kraftigt: Potential finns bara det existerar mod. Ordföranden för riksdagens kulturutskott Tuomo Puumala betonar satsningen på kultur och bildning just nu, då den ekonomiska tillväxten är trög. Det här är många viktiga saker för landsbygdsinvånarna, men hur passar egentligen landsbygden med sina styrkor och utmaningar in i regeringens spetsprojekt?
Läs mer (på finska) på webbplatsen maaseutupolitiikka.fi. Skribenten Suvi Pesonen, som är närskolföreningens nya ordförande för Kanta-Hämeen Vähikkälästä, tror på förändring genom samarbete. Pesonen bor på landsbygden och är mor till sex barn.
Är byaverksamheten och Leader-arbetet den lokala utvecklingens grundelement? Ja, det är de verkligen. De är platsbaserade och sektorövergripande, inte de enda aktörerna, men deras betydelse ökar vid sidan av städernas invånarverksamhet och närdemokratin. Även den lokala utvecklingens betydelse och volym inom kommunerna kommer säkert att öka, då SOTE-reformen avreglerar den lokala förvaltningen från ”de största uppgifterna”, som ännu hittills inte haft någon effekt. Jag önskar innerligt, att den allmänna förståelsen som berör elementen i den lokala utvecklingen och deras närmanden sinsemellan ökar. För att det lokala ska bli det centrala, behöver man flera justeringar i förhållningssätt och praxis: Vi aktörer tar mer ansvar för de lokala behoven. Vi ökar självfinansieringen genom att öka medlemsantalen i våra föreningar, samt genom att ta i bruk ordentliga medlemsavgifter.
Till höger SYTY:s avgående ordförande Eero Uusitalo under en finlandssvensk Landsbygdsriksdag i samspråk med HSSL:s dåvarande verksamhetsledare Staffan Bond. Foto: Kenneth Sundman
Mina dagar som ordförande börjar vara räknade. Tiden som ordförande är förbi i slutet av året, men arbetet för lokal utveckling fortsätter, åtminstone som ordförande för Leader Ykkösakseli, samt genom att skriva och hålla tal, om det kommer inbjudan.
Jag har varit rakt på sak i mitt arbete, och det har knappast varit oklart för någon, i vilken riktning ordföranden har lett sin organisation. Man har opponerat sig mot min övertygande diplomati, men jag har även fått stor förståelse och stort förtroende. Jag tackar både sidor. Vi kommer inte vidare, om vi inte står pall även för obekväma lösningar.
Fastän vi igen en gång har det svårt, så är vi starkare än förut. Ni har gjort ett ypperligt arbete för byarna, stadsdelarna och Leader, även i trevandet efter närdemokrati. Vi ska sätta vår tillit till framtiden, för det är vi själva som gör den. Tack för er vänskap och uppvaktningarna den senaste tiden.
Tack till min förstående fru Maisa, denna ”ensamstående”, som gjorde det möjligt för mig att sköta ordförandeuppgifterna: färdas runt i Finland för förhandlingar, fester, möten och seminarier, lyssna och informera. Min fru har väl redan utrymt blommorna och presentkorten. De kommer säkert till bättre användning än vad jag själv skulle ha kommit på.
Vilja och kraft behövs för ert viktiga arbete! Se vårt mångsidiga nätverk som en kraftresurs och uppskatta alla dess delgrupper! Då är vi mer än summan av våra delar.
Texten är fritt översatt från Suomen Kylätoiminta ry (SYTY) – Byaverksamhet i Finland rf:s senaste nyhetsbrev (december 2015), i vilket alltså Uusitalo tackar för sig som långvarig ordförande. Övrigt i nyhetsbrevet som man kan läsa om är utgången av ordförandevalet och SYTY-styrelsens sammansättning, Byaservice och IDNET:s Tammerfors-träff 9.12, samt filmen Niin kuin taivaassa, vilken SYTY:s medlemsföreningar kan se till ett rabatterat pris.
Efter att texterna här ovan skrivits har SYTY:s avgående ordförande, professor Eero Uusitalo avlidit på grund av ett helt oväntat sjukdomsanfall. Landsbygdsutvecklingen i Finland har mist en stor profil.
En uppenbar utvecklingslinje i framtiden är närmandet av arbetsformerna för den lokala utvecklingen sinsemellan – byaverksamheten, städernas invånarverksamhet, Leader-arbetet och närdemokratin. Det är inte fråga om ett förenande, utan en ökad positiv samverkan. Byaverksamheten och Leader-arbetet har sin egen historia, men inom en nära framtid bygger allt mer på gemensamma mål och verksamheter. Leader-arbetet är inte heller långt från de stora städernas centrum.
Inom den lokala utvecklingen raserar man landsbygdens och stadens programmatiska gräns till gagn för båda områdena. För den lokala utvecklingens arsenal behövs en genuin närdemokrati, alltså en jämlik kompatibilitet mellan medborgarverksamheten och det offentliga. Det här skulle lyfta fram båda parters gemensamma fördelar, öka många projekts möjligheter till förverkliganden, fördjupa demokratin och sammanföra lokala utvecklingselement som är alltför långt ifrån varandra.
I all landsbygdsutveckling som landsbygdsutvecklaren Mikael Erickson jobbat med, från OECD till Nordiska ministerrådets arbetsgrupp, så är närdemokratin ledord och fungerande lokal service grundförutsättningarna för en levande landsbygd och skärgård. Kommunfusioner i Norden har sällan varit av godo, urbaniseringen har gynnats och sammanslagningarna har tagit bort lokala biliotek, vårdcentraler, skolor och daghem, det samma som arbetstillfällen. Vem ska handla i den lokala butiken då ingen mera jobbar på orten? En stor del av Ålands befolkning får sin lön genom sina anställningar inom kommunens verksamheter, och de pengar man betalar ut i form av löner kommer snabbt samhället tillgodo igen i form av skatter och konsumtion.
Föreningen Medborgarforum har utarbetat en modell med tre delaktighetsnämnder för Kristinestad. Utgående från modellen fortsätter nu arbetet, där den södra nämnden omfattar gamla Sideby kommun, den östra Lappfjärd och Dagsmark, samt den västra nämnden stadskärnan och Tjöck. ”Vi står inför en delaktighetsrevolution, där vi kommer att vara med och forma nya kanaler och ett öppnare och genomskinligare beslutsfattande”, säger kursledaren Dennis Rundt som även är ordförande för Medborgarforum. Något händer där mänskan finns och därför ska nämnderna behandla ärenden och service som är nära invånarna, och genom delaktighet vill han också att man kommer bort från invanda tankesätt.
Under Kristinestads medborgarinstituts kurs i lokal demokrati i höst kommer man nu att försöka skapa de tre delaktighetsnämnder som föreningen Medborgarforum utvecklat som ett sätt att aktivera folk i det egna närområdets angelägenheter. Genom kursen vill man se om det finns ett intresse bland invånarna att aktivt försöka påverka sitt närområde, vilket ordföranden för Medborgarforum Dennis Rundt tror. Han menar att det är en viktig sak att gemensamt vara med och sköta om närområdets angelägenheter. Nämnderna kommer nu i höst att bestå av de som anmält sig till kursen, samt intresserade som rekryteras. När nämnderna är etablerade, är det meningen att medlemmarna väljs genom direkta val, där alla 15 år fyllda som bor på området ska vara röstberättigade och valbara. Nästan i alla fall, för man vill hålla partipolitiken utanför nämnderna, och samma personer ska inte samtidigt sitta i en nämnd och i stadsfullmäktige. Delaktighetsnämnden ska ha en kommunal tjänsteman som föredragande, och så behövs sakkunskap i varje nämnd.
I höst inleds i Kristinestad försök med en ny form av beslutsfattande och demokrati, då det i medborgarinstitutets regi startas tre delaktighetsnämnder i de södra, västra respektive östra kommundelarna. ”Invånarna som i dagens läge aktiveras vart fjärde år vid val, måste lära sig att vara aktiva och engagera sig hela tiden”, säger Dennis Rundt, ordförande för föreningen Medborgarforum som jobbar för att öka invånarnas delaktighet och möjligheter att påverka beslutsfattande och som tagit initiativet till delaktighetsnämnder. Enligt vice ordförande Per-Olof Boström har nämnderna i försöksskedet ingen formell beslutanderätt inom stadens förvaltning, utan de kan ses som laboratorier i demokrati. Under tiden kan de utnyttja de demokratiska rättigheter som alla medborgare har, man inte alltid känner till, t.ex. att lämna in medborgarinitiativ. ”Det visar sig att inte heller de som väljs in, exempelvis i fullmäktige, kan demokrati”, säger Boström.
På sikt är målet att göra nämnderna till en viktig del av det kommunala beslutsfattandet, där nämnderna skulle tillsättas i direkta val med rösträtt för alla invånare över 15 år. ”Lokalpolitik ska handla om de lokala behoven. Genom att engagera folk ska de lokala behoven bli ledande. I dag är det lätt hänt att partiernas program blir det viktiga”, säger Rundt.
Med tanke på framtiden är en uppenbar utvecklingslinje för den lokala utvecklingens arbetsformer ett närmande av dessa sinsemellan. Det är inte fråga om ett förenande, utan en ökad konstruktiv samverkan. Byaverksamheten och Leader-arbetet har olika samtidshistorier, men den närmaste framtiden bygger allt mer på gemensamma mål och verksamheter. Inom Leader-arbetet kommer det inte heller länge att finnas luckor i de stora stadscentrumen. För den lokala utvecklingens arsenal behövs uppriktig närdemokrati, alltså en jämlik parallellitet mellan medborgarverksamhet och kommunalförvaltning. Det skulle lyfta fram båda parters gemensamma fördelar, öka möjligheterna för genomförande, fördjupa demokratin och förena lokala utvecklingselement som är alltför långt ifrån varandra. Det lokala och stärkandet av det är som mosaik, vars delar och förenlighet sinsemellan man fortsättningsvis hamnar att granska. En svår och stor fråga är bl.a. överföringen av organisationsgrunden för byaverksamhet till medlemskap.
Under den finlandssvenska Landsbygdsriksdagen i Pedersöre (28-29.3) gjorde Peter Backa ett slags försök till testamente över sin roll som ”virtuell landsbygdsutvecklare” i 30 år. Han utgick från sina erfarenheter, vad han sett och hört, men även vad han läst. Backa plockade några centrala trender och vågrörelser som är avgörande för landsbygden, landsbygdspolitiken och människorna på landet. Här nere följer slutsatserna av hans tankar. Hela texten kommer inom kort att finnas på webbplatserna bya.net och landsbygdsriksdagen.fi.
Slutsatser
Mitt testamente är skrivet i mörka färger, men det är inte negativt. En sak som jag också lärt mig, är att om det finns idéer, vilja och kampanda, så kan vilka trender som helst vändas, åtminstone lokalt. Men jag tror att vi radikalt måste tänka om våra strategier – inte bara taktiken. Vi måste tyvärr ändra oss på grundläggande punkter.
Som mångårig landsbygdsutvecklare och närdemokratiförespråkare på Svensk Byaservice och under senare år även som sekreterare, först i Svenska temagruppen och sedermera IDNET (Identitetsbaserat nätverk), ställer den nyligen pensionerade Peter Backa upp i valet som ordförande för Suomen Kylätoiminta ry (SYTY) – Byaverksamhet i Finland rf. Vid diskussioner under den finlandssvenska Landsbygdsriksdagen i Pedersöre (28-29.3.2015) angående ordförandeposten i SYTY:s styrelse lyftes Backa fram som kandidat.
I utredningen, Finland behöver stads- och landsbygdspolitik, betonas tillväxt- och innovationspolitik för den regionala utvecklingen. Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen (YTR) efterlyser i sitt utlåtande ett bredare perspektiv och en regionpolitik som är riktad till olika regioner. Som strategisk vägvisare för stads- och landsbygdspolitiken föreslår utredningsmannen ett mycket fokuserat tillväxt- och innovationspolitiskt synsätt. Ett sådant här smalt synsätt och begränsade regionpolitiska medel räcker inte enligt YTR:s synsätt som ett framgångsrikt recept för Finlands olika regioner. Utredningsmannen behandlar inte t.ex. deltagande och närdemokrati, vilket är ett av landsbygdspolitiska helhetsprogrammets fem centrala teman som sträcker sig fram till år 2020. Enligt YTR inriktar sig utredningsmannen för mycket på EU-programmen och andra s.k. begränsande regionpolitiska medel. Inom landsbygdspolitiken är en bred landsbygdspolitik minst lika viktig, alltså på vilket sätt påverkas landsbygden av olika sektorers beslut.
Mer info finns (på finska) på webbplatsen maaseutupolitiikka.fi med bl.a. länk till YTR:s utlåtande.
Efter ett års utredningsarbete i Vasaregionen har Jan-Erik Enestam och Ossi Repo kommit fram till att Kaskö, Korsholm, Korsnäs, Kristinestad, Laihela, Malax, Närpes, Storkyro, Vasa och Vörå bör bilda en ny kommun från den 1 januari 2017, som ska vara tvåspråkig och heta Vasa. Det finns tre saker, förutom konkurrenskraften, som talar för en fusion. Kommunernas ekonomi försvagas hela tiden och kalkyler som utredningens ekonomiarbetsgrupp gjort, visar på ett tryck på att i genomsnitt i kommunerna höja skatteprocenten med fyra procentenheter fram till år 2029. Finansministeriets beräkningar visar att flera kommuner förlorar ekonomiskt på vårdreformen, medan området däremot vinner som helhet 22 euro per invånare, främst tack vare att Vasa stad betalar mindre efter reformen.
Jaana Husu-Kallio, kanslichef på jord- och skogsbruksministeriet samt ordförande för Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen (YTR), skriver i Landsbygdspolitikens blogg om att Finland behöver en livskraftig landsbygd. Landsbygdens resurser, inklusive den kompetenta arbetskraften, påverkar landets konkurrenskraft under kommande år. Men landsbygden behöver också förespråkare. Det behövs en systematisk politik för att kunna upprätthålla och främja företagandet och servicen. Det behövs även en landsbygdspolitisk redogörelse för varje regeringsperiod. Hela blogginlägget finns här under:
Stark landsbygdspolitik som mål
Finland behöver en livskraftig landsbygd. Den utgör en unik resurs som förenar möjligheterna till en mångsidig näringsverksamhet och naturen som betyder så mycket för oss och som vi hämtar nya krafter ifrån. Råvarorna för livsmedelsproduktionen och bioekonomin växer på landsbygden där de också till största delen bearbetas.
Diskussionen om kommunernas nya roll har ännu inte riktigt kommit igång. Framtidens kommun kommer ju att ha sju olika roller: bildnings-, välfärds-, delaktighets- och gemenskapsrollen och närings-, sysselsättnings-, livsmiljö- och självstyrelserollen samt utvecklings och partnerskapsrollen.
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 