Den kaka som vi tillsammans skapar blir allt mindre i förhållande till den kaka som – för att täcka servicebehovet – borde kunna fördelas. Det är inte längre enskilda stater, kommuner, städer eller byar – utan regioners konkurrenskraft som är avgörande för den enskilda individens framtid. Det finns inte längre någon motsättning mellan stad och landsbygd inom samma region. Antingen mår båda bra, eller så mår båda dåligt, för en stad är välmående endast om landsbygden runtom är välmående, och vice versa. Om man ser på sysselsättningen, samt industrins omsättning, förädlingsvärde och export per person, ligger Vasaregionen och Österbotten i topp i Finland. Den framgångsrika energiteknologiindustrin i Vasaregionen har till stora delar byggts upp av energiska och innovativa ingenjörer från den svenskspråkiga landsbygden, medan framsynta politiker och tjänstemän i Vasa har, genom att bygga upp högskoleenheter och institutioner, skapat en produktiv miljö som möjliggjort en vidare expansion.
Kategori: Nyhetsbrev 34/2013
Landsbygdsnätverkens kanslier i Östersjöregionen (Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige) instiftade priset för de bästa samarbetsprojekten inom Leader i Östersjöregionen (The Nordic-Baltic Leader Cooperation Awards). Nu har så prisutdelningen hållits i Tallinn 26.9, där de fem prisen för transnationellt Leader-samarbete delades ut. Vinnarna är följande:
Statens vision är att alla finländare borde ha bra bredband år 2015, och därför har staten understött operatörer som bygger ut bredband i glesbygden, men i praktiken har intresset bland operatörerna ändå varit svalt. Nu försöker man försnabba arbetet genom att ändra systemet för återbetalning av understöd. Då operatörer som fått stöd på över 1 miljon euro och varit tvungna att betala tillbaka stödet om projektet gett plus i kassan, planerar staten nu i stället att höja återbetalningskravet för projekt som fått över 10 miljoner euro i stöd, för att locka speciellt de stora operatörerna att intressera sig för att bygga ut bredband i glesbygden. Johan Skibdahl, som ansvarar för drift och utveckling på Skärgårdsnäten, är ändå skeptisk till om lagförändringen kommer att öka intresset. Verksamheten är nämligen sällan så lönsam att det överhuvudtaget är aktuellt att betala tillbaka några stöd.
Tjänstemän och förtroendevalda borde speciellt efter kommunfusioner röra sig ute i byarna, för i annat fall blir den nya hemkommunen främmande för invånarna, fastslår forskningsrapport. Enligt forskaren Kari Leinamo på Levón-institutet vid Vasa universitet vill kommuninvånarna ha tillfälle att diskutera med kommunens tjänstemän och beslutsfattare. Många fusionskommuner har satsat på t.ex. elektroniska kanaler för att få respons från medborgarna, men problemet är att det inte räcker.
”Ett genuint intresse för de olika kommundelarna i den nya storkommunen från tjänstemännens sida betyder mycket för att närdemokratin skall fungera.”
Många företag har det kärvt i dag, men en sektor som expanderar är online-försäljning, och det går att beställa hem det mesta genom att beställa och betala över nätet. Då urbaniseringen gör att allt fler bor i tätorter, lönar det sig sedan för företagen att bara satsa på de områdena. Men det går även att få till och med färsk mat levererad hem till skärgården, bara viljan finns. Företaget Mat Till Fyra, som levererar matkassar och recept färdigt hem till kunden, har också kunder i skärgården. Matkassen kan då åka med någon som jobbar i staden, eller så möts man halvvägs, eller på en fartygsbrygga. Matkasseföretaget hoppas kunna expandera då man börjar samarbeta med Kotikokki, Finlands största receptsajt på nätet. Hur det här lyckas, får man se så småningom.
Uppgifterna är från (1.10) webbplatsen svenska.yle.fi.
Barn som växer upp i storstadsregionerna i Sverige är generellt mycket mer på förskolan än barn på mindre orter och på lands-bygden. Överkalix är den kommun där närvarotiden är allra lägst – i genomsnitt 23 timmar i veckan, att jämföras med rikssnittet på 31 timmar för barn i åldern 1-5 år. Siffrorna har tagits fram genom en enkätstudie med 227 000 föräldrar under hösten 2012 och publicerades nyligen av Skolverket. Förutom Överkalix sticker Värmlands län ut med flera kommuner med barn som är mindre på förskolan, omkring 25 timmar i veckan, vilket står i skarp kontrast till Stockholmsregionen, där många kommuner ligger på ett genomsnitt på 35 timmar per vecka.
Efter Centerns partistämma och Social-demokraternas nyvunna intresse för glesbygdsfrågor har den lätt korporativa frågeställningen om särskild politik för platser utanför storstadsregionerna blivit het, så därför kommer Nima Sanandajis nya bok Krympande eller växande städer (Reforminstitutet) lägligt. Det finns anled-ning att problematisera utvecklingen på platser där avbefolkning och företagsned-läggning länge varit vardag, för i delar av Sverige försvinner de unga och de företag-samma till storstaden och lämnar en miljö där många menar att det inte är någon idé. Inte sällan försöker ledningen för de tynande kommunerna hejda den negativa trenden med mer eller mindre spektakulära byggnatio-ner och satsningar som ”skall sätta orten på kartan”, senast Götene kommuns nedeltidsby för 100 miljoner skattebetalakronor.
I Finland har man börjat kalla små, landsbygdsaktiga städer för regionstäder. I Syd-Österbotten finns som exempel Kauhajoki och Kurikka. Benämningen hänför sig till att städerna har en central ställning som centrum i sina egna regionkommuner. Men regionstäderna själva är redan synnerligen landsbygds-aktiga, som dessutom omges av stora landsbygdsområden. Begreppet regionstad förnekar det uppenbara. Men landsbygden borde inte få vara ett fult ord, så därför föreslår jag att regionstäderna härefter börjar benämnas efter deras karaktär, vilket bättre beskrivs genom uttrycket ”landsbygdsstad”.
Uppgifterna är från professor i regionalvetenskap vid Vasa universitet Hannu Katajamäkis blogg.
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 