Kan Tammerforsmodellen visa vägen för Vasaregionen?

I en utredning, Elinvoimainen Tampereen kaupunkiseutu – tulevaisuuden vaihtoehdot vaikutuksineen, föreslås att Tammerfors spjälkas upp och tillsammans med sina grannar bildar en regionstad och 12-13 servicekommuner. Fullmäktigeordföranden i Korsholm Carola Lithén (Sfp) är entusiastisk och menar att de borde få utredningspersonerna att kasta sig över Tammerforsmodellen som första uppgift. En fusion mellan Vasa och omkringliggande Korsholm, samt andra kommuner i regionen har diskuterats i åratal. Korsholm och de övriga tvåspråkiga grannarna har emellertid sagt nej, varav språkkonstellationerna har angetts som en orsak till motståndet. Vasa har finskspråkig majortet, medan Korsholm, Vörå och Malax har svenskspråkig majoritet med Korsnäs som enspråkigt svenskt. Till ekvationen hör dessutom finskspråkiga Laihela och Storkyro. Enligt Lithén kunde Tammerforsmodellen vara en lösning för språkfrågan i Vasaregionen, men modellen löser också frågor kring närdemokrati och landsbygdstänkande.

Har regeringen lämnat verkligheten? – professor Hannu Katajamäki om storhetens ideologi

Fastän regeringen har skingrat ideologin i den traditionella vänster-höger dimensionen, finns där dock en gemensam vision: regeringen vill ha ett Finland med stora städer och stora förvaltningsenheter, en strävan som jag kallar för storhetens ideologi. Naturligtvis kan man inte skriva in en sådan agenda i regeringsprogrammet, så därför är drömmen om de stora städernas och de stora förvaltningsenheternas Finland en typisk smygagenda som förnekas. Man kan identifiera storhetens ideologi i regeringens förvaltningsreformer – man strävar efter stora enheter och centralisering. Man kan se denna tendens i exempelvis arbets- och näringsförvaltning, polisförvaltning, nödcentralverket, samt i kommun- och vårdreformen.

Varför kan man inte kalla en regionstad för landsbygdsstad?

I Finland har man börjat kalla små, landsbygdsaktiga städer för regionstäder. I Syd-Österbotten finns som exempel Kauhajoki och Kurikka. Benämningen hänför sig till att städerna har en central ställning som centrum i sina egna regionkommuner. Men regionstäderna själva är redan synnerligen landsbygds-aktiga, som dessutom omges av stora landsbygdsområden. Begreppet regionstad förnekar det uppenbara. Men landsbygden borde inte få vara ett fult ord, så därför föreslår jag att regionstäderna härefter börjar benämnas efter deras karaktär, vilket bättre beskrivs genom uttrycket ”landsbygdsstad”.

Uppgifterna är från professor i regionalvetenskap vid Vasa universitet Hannu Katajamäkis blogg.