Efter Centerns partistämma och Social-demokraternas nyvunna intresse för glesbygdsfrågor har den lätt korporativa frågeställningen om särskild politik för platser utanför storstadsregionerna blivit het, så därför kommer Nima Sanandajis nya bok Krympande eller växande städer (Reforminstitutet) lägligt. Det finns anled-ning att problematisera utvecklingen på platser där avbefolkning och företagsned-läggning länge varit vardag, för i delar av Sverige försvinner de unga och de företag-samma till storstaden och lämnar en miljö där många menar att det inte är någon idé. Inte sällan försöker ledningen för de tynande kommunerna hejda den negativa trenden med mer eller mindre spektakulära byggnatio-ner och satsningar som ”skall sätta orten på kartan”, senast Götene kommuns nedeltidsby för 100 miljoner skattebetalakronor.
Enligt Sanandaji handlar det snarare om att finna och formulera de egna komparativa fördelarna, att se till vad man redan har. Den enkla sanningen är att den som söker glamour och extravagans gör bäst i att lägga alla planer på kommunalpolitisk karriär på hyllan, för politiken bör handla om det Sanandaji kallar ”back to basics” – kommunalpolitiskt vardagsgnet för drastiskt kortade handläggningstider, rakare planprocesser, bättre service och sänkta skatter. För att man skall hitta rätt, krävs insikt om vad som ledde till glesbygdens tynande tillvaro. Det var LO:s solidariska lönepolitik som var slutet för många småindustrier och småföretag runt om i Sverige.
”Politikens uttryckliga syfte var att slå ut ineffektiva företag, vilket ledde till att även mindre effektiva arbeten försvann för att aldrig mer komma tillbaka.”
Tro därför inte på den som skyller mack- och butiksdöd på marknadskrafterna, för det var helt andra krafter som en gång i tiden påbörjade nedläggningarna.
Uppgifterna är från ledaren, skriven av Maria Ludvigsson, i Svenska Dagbladet (27.9).
Modellen med den solidariska lönepolitiken, som även kallas för Meidner-Rehn, var att slå ut lågproduktiva företag. Med en lönepolitik som krävde lika lön, oavsett var företagen låg geografiskt eller vilken bärkraft och ekonomisk styrka de hade, så blev domen hård för dem som arbetade på mindre orter och i mindre produktiva verksamheter. När företagen tvingades in i likalönesystemet, kunde de inte längre överleva på platser där ekonomin låg på en annan nivå än i de större städerna.
Uppgifterna är från webbplatsen blog.svd.se.
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 