Smart specialisering, naturresurser och regional utveckling, innovation och entreprenörskap samt könsroller – läs Botnia-Atlanticas nyhetsbrev

Botnia-Atlantica-institutet är ett transnationellt institut som bedriver forskning inom regional utveckling och främjar utvecklingen i Botnia-Atlantica-regionen. I Finland bedrivs forskningen vid Vasa universitet och Åbo Akademi, i Sverige vid Umeå universitet och i Norge vid Universitetet i Nordland. Sekretariatet och ledningen för institutet finns vid Vasa universitet. Botnia-Atlantica-institutet är en del av LUBAT (Lärande om utveckling i Botnia-Atlantica)-projektet som samordnas av Umeå universitet. Finansiering kommer från universiteten, regionerna och det gränsöverskridande EU-finansierade samarbetsprogrammet Botnia-Atlantica. Nu har Botnia-Atlantica-institutet utkommit med sitt fjärde nyhetsbrev av sex för åren 2011-2013. Det är för att sprida information om god praxis i regional utveckling i Österbotten, Västerbotten och Nordland som institutet ger ut nyhetsbreven. I det här nyhetsbrevet kan man läsa om smart specialisering – återuppfinna regionala innovationssystem, naturresurser och regional utveckling, innovation, entreprenörskap och könsroller inom regional utveckling, inbjudan till framläggning av ”papers” inom ämnet Towards mode 3 smart specialization strategies, en (Peer Review-)konferens i Vasa 14-15.5, Botnia-Atlantica-institutets internationella seminarium i Vasa 13.5, seminarier under våren (vindkraftverks-seminarium i Norge 6.2, nationell konferens om industriell omstrukturering i Norge 19-20.3 och kommunal organisation och välfärd i Vasa i april/maj), samt en bokutgåva om att lära sig transnationellt lärande. Rubriker i det engelskspråkiga nyhetsbrevet är bl.a. följande:

• Smart specialization – reinventing regional systems of innovation (Åge Mariussen)
• Natural resources and regional development (Johanna Liljenfeld)
• Innovation, entrepreneurship and gender in regional development, Botnia-Atlantica Institute seminar, Vaasa, October 1, 2012 (Christine Hudson)

Newsletter (1/2013) kan läsas på Botnia-Atlanticas hemsida.

Ojämn fördelning av lantbruksstödet från EU

EU:s lantbruksstöd fördelas ojämnt, då man ser på var de organisationer som får stöd har sin hemvist. I förhållande till antal kommunin-vånare gick mest stöd till Oripää i Egentliga Finland, nästan 600 euro per kommuninvånare år 2012. Siffran för Kärsämäki var 304 euro och för Jockis 288 euro. Bland kommunerna i Svenskfinland ligger Närpes etta med 279 euro per invånare, följt av Korsnäs (166 euro), åländska Sund (166 euro), samt Kronoby (152 euro). I Närpes är det speciellt växthusnäringen som får EU-pengar, varav Andelslaget Närpes Grönsaker får ett stöd på nästan 600 000 euro. Men flera andra bolag i kommunen lyfter stöd på över 100 000 euro. Stöden, som kommer från Europeiska garantifonden för jordbruket och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, kan bl.a. gå till att förbättra livskvaliteten på landsbygden och diversifiera näringslivet där, eller för att stöda export av jordbruksprodukter till länder utanför EU. Det största enskilda stödet, 1,9 miljoner, gick till mejeriföretaget Valio. Men även jord- och skogsbruksministeriet, utvecklingsföreningen Satafood, Jyväskylä Yrkeshögskola och Proagria Norra Karelen är stora stödmottagare. Statistiken är för budgetåret 2012 (16.10.2011-15.10.2012) och innehåller inte stöd som har betalats ut till fysiska personer (t.ex. privatpersoner och produktionsringar).

Uppgifterna är från webbplatsen svenska.yle.fi. De kommunvisa EU-stöden i sin helhet hittas på Landsbygdsverkets sidor. Se även pressmeddelande från (7.2) Svenska lantbruksproducenternas centralförbund rf om att en stark jordbruksbudget är nödvändig för Finland och EU.

Negativ befolkningsutveckling för åländska skärgårdskommuner

För andra året i rad har de åländska skärgårdskommunerna haft ett flyttningsunderskott kombinerat med ett markant födelseunderskott, enligt preliminära siffror från Ålands statistik- och utredningsbyrå (Åsub). Alla skärgårdskommuner uppvisar en negativ befolkningsutveckling för år 2012, förutom Föglö som ökade sin befolkning med en person. Enligt preliminära siffror från Åsub sjönk antalet skärgårdsbor med 59 personer under fjolåret – födelsenettot låg på minus 32 personer och flyttningsnettot på minus 27. Det innebär att ett större antal personer avled än föddes och att fler personer flyttade från än till skärgården. Den skärgårdskommun som hade störst befolkningsminskning är Vårdö, som minskade med 27 personer – flyttningsnettot var minus 21 personer. Enligt kommundirektören i Vårdö Magnus Sandberg finns det inga enskilda orsaker till det negativa flyttningsnettot. I oktober flyttade 16 personer, vissa i studerandeutflytt och vissa i arbetskraftsflyttning, vilket märks i en liten kommun. Sandberg säger att de har marginalerna emot sig, men att de har ganska bra förutsättningar som pendlingskommun.

Uppgifterna är från (4.2) webbplatsen alandstidningen.ax.

En fungerande vardag på landsbygden – Egentliga Finlands program för lokal utveckling nu även på svenska

Platserna inte längre lokala utan de knyts samman genom människornas rörelser i vårt nätverksliknande samhälle. Mer än tidigare måste platserna beaktas som en del av en större helhet; hur man tar sig till arbetet, var man utför olika ärenden och var man tillbringar sin fritid. En fungerande vardag på landsbygden innebär fungerande förbindelser, strukturer och servicetjänster, förhållandevis tillgängliga för alla. Dialogen mellan offentlig sektor, företagare och medborgaraktörer, samt överenskommelserna om arbetsfördelningen mellan dessa, är i nyckelposition för att garantera en fungerande vardag. Programmet En fungerande vardag på landsbygden – Egentliga Finlands program för lokal utveckling 2010-2015 har sammanställts av Egentliga Finlands Byars rf och listar målsättningarna för tredje sektorn, alltså de lokala utvecklarna i landskapet, för de närmaste åren. En del av de 31 verksamhetsförslagen är ämnade för aktörer på gräsrotsnivå, medan andra är klart riktade till organisationer inom regional utveckling. Följande utvecklingsteman lyfts fram som de viktigaste:

1. En fungerande vardag
2. Bibehållen service och serviceutveckling
3. Klimatförändringen
4. Kulturella resurser på landsbygden
5. Stärkande av medborgarverksamhetens roll
6. Tredje sektorns roll inom landsbygdspolitiken

Programmet finns att läsas på Egentliga Finlands Byar rf:s hemsida.

Pamflett vill sporra till diskussion om vår ekonomi och framtid

Europas kris har visat sig synnerligen svår att bemästra p.g.a. att den egentligen handlar om ett antal parallella – eller tvärgående – kriser. En handlar om EU, en handlar om euron, en handlar om eftersvallet från den amerikanska subprimekrisen, en handlar om en hårdhänt globalisering och en handlar om inhemskt företagande. Tankesmedjan Lokus vill med pamfletten Europas öde. EURON – omstöpt eller bortsmält sporra till diskussion om vår ekonomi och vår framtid. Pamflettens skribenter är europaparlamentariker Nils Torvalds (redaktör), VD Alexander Bargum, professor Sten Berglund, VD Stefan Törnqvist och ekon. lic. Johnny Åkerholm. Skribenterna medverkar vid lanseringen av pamfletten, vilket sker 14.2 i SFV-salen, Nylandsgatan 17 D, Helsingfors. Pamfletten kommer att finnas tillgänglig fr.o.m. 14.2 på eftermiddagen på Lokus webbplats www.lokus.fi . Pamfletten kan även kostnadsfritt beställas av Lokus.

Anmälan till lanseringen görs senast 11.2 till e-mailadressen sebastian.gripenberg@studiecentralen.fi.

Tankesmedjan Lokus grundades år 2006 och upprätthålls av Svenska folkskolans vänner.

Hamnen en pärla för byn med potential till utveckling

Stubbens fyr, Nykarleby Foto: Mikael Nygård

Vid den österbottniska kusten finns mer än 20 hamnar. Platserna är verkliga pärlor som ofta bara lokalbefolkningen känner till. Det är områden med stor potential till utveckling som kunde aktiveras i större grad året om. Årstidernas växling är en utmaning, men också en möjlighet att anpassa verksamheten på ett unikt sätt efter de yttre förutsättningarna. I arbetet kunde ungdomar och även nyfinländare med fördomsfria tankar engageras, där ungdomarna kanske ser på hamnarna med nya ögon och nya idéer, medan nyfinländarna kanske har erfarenhet av helt andra upplevelser och hur hamnarna kunde utvecklas. Som en naturlig del i processen kunde det också ske ett samarbete med kommunen, fiskargillet, företagare och andra. Intressegrupperna kunde med fördel arrangera studie-/inspirationsresor till andra intressanta orter och hamnar för att titta på olika lösningar. En analys av nuläget kunde vara en viktig del av strategin, för att se vilka tillgångar som redan finns. Hur ser byggnaderna ut och hur används de, och finns det annat av intresse i närheten, t ex bryggor, grilltak eller bastu? Hur handikappvänligt är området och fungerar avfallshanteringen, skyltningen och marknadsföringen? Är duschar, toaletter, vägar, bojar, samt kranar i skick?

600 vindkraftverk kan stå för hälften av elbehovet i Österbotten

Österbottens förbund, som snart kommer att presentera etapplan II för förnybara energiformer, har reserverat 33 områden som täcker 435 kvadratkilometer av Österbottens yta för vindkraft. Etapplan II låter tråkigt, men säger man 600 vindkraftverk som kan producera hälften av elbehovet i Österbotten, blir det strax intressantare, för det är just vad etapplan II handlar om. Det första utkastet från ifjol har ändrat en hel del efter önskemål från kommuner och kraftbolag med fler områden som tillkommit och några som fallit bort. Gränsen för att hamna i etapplanen går vid en klase om minst 10 vindkraftverk, mindre satsningar får kommunerna sköta. Enligt landskapsdirektör Olav Jern kan vindkraften rent teoretiskt stå för hälften av elförsörjningen i landskapet år 2030. Den 18 februari skall etapplanen behandlas i landskapsstyrelsen för att därefter läggas ut till allmänt påseende, och Jern tror intresset blir stort. Alla kommer att ha synpunkter – kraftbolag, markägare, förespråkare och motståndare.

Uppgifterna är från (5.1) webbplatsen svenska.yle.fi.

Ökad makt för kommuner i förändrad regionalpolitik till förmån för aktörer på lokal nivå

Ansvaret för svensk regionalpolitik har alltmer förts över från statlig till kommunal nivå, till kommuner, företag och andra lokala aktörer, visar en nypublicerad avhandling i statsvetenskap vid Mittuniversitetet. I avhandlingen studeras förändringar i regionalpolitiken från 1970-talet och framåt utifrån exemplet Åre kommun. Svensk regionalpolitik har förändrats så att allt mer av det som tidigare varit centralstatliga uppgifter har förskjutits till den kommunala nivån, och samtidigt med denna maktförskjutning finns tecken på att det politiska styret har förändrats från att vara hierarkiskt organiserat, till att i dag präglas av process- och projektpolitik, nätverkande, samarbete och partnerskap med fler aktörer än tidigare. Andra aktörer kliver fram, när statens roll förändras. I sin studie har doktoranden Sara Nyhlén valt Åre som exempel, där man tydligt ser en gradvis maktförskjutning till förmån för aktörer på lokal nivå, offentliga och privata.

Skottar snö, klyver ved, moppar golv, radar stolar – bya-assistenten i Snappertuna underlättar livet för många ortsbor

Kaj-Erik Rasanen hade varit arbetslös i över två år, när ordföranden för byaföreningen Hembygdens Vänner Holger Wickström ringde och erbjöd honom arbete som allt i allo i Snappertuna. Rasanen, som är van att ta i, är uppvuxen på landet och lärde sig en massa sysslor under uppväxten, kunskaper som är guld värda i det arbete han nu har. Det var i mitten av december som han började arbeta, men alla i byn känner ännu inte till att han finns. För att få anlita honom, bör man vara medlem i byaföreningen, men det är inget problem, eftersom alla är det i Snappertuna. Bya-assistenten skall också sköta om byaföreningens stora, fina samlingslokal, Tunaborg. På sommaren sköter byaföreningen ett vandrarhem och det ger även arbete åt Rasanen. Bya-assistenten är anställd för ett år i taget – fem timmar per dag, fem dagar i veckan till priset av 10 euro för privata hushåll. Skulle det bli stor efterfrågan, kan byaföreningen kanske anställa en till.

Den öppna förvaltningen, medborgarsamhället och tomma fraser – läs YTR:s nätkolumn

I Finland håller man som bäst på att under ledning av finansministeriet utarbeta en handlingsplan för öppen förvaltning som omfattar öppen verksamhet, tydligt språk, öppen information och stödjande av medborgarsamhällets frivilliga verksamhet. Interaktionen mellan förvaltningen och medborgarna utvecklas och medborgarnas delaktighet främjas. Men tänk om det här bara är tomma fraser? Här följer ett exempel från det verkliga livet. Landsbygdspolitiken och -utvecklingen bygger till stor del på ett starkt medborgarsamhälle och medborgarnas frivilliga verksamhet. På landsbygden har medborgarnas deltaktighet främjats genom Leader-metoden, alltså arbete i lokala aktionsgrupper där invånarna, föreningarna, företagen och den lokala förvaltningen tillsammans planerar hur de vill utveckla sin egen region, och för att de ska kunna genomföra planen ges de pengar, makt och ansvar. Under inkommande programperiod 2014-2020 ger kommissionen allt mera utrymme åt lokal utveckling inom det programarbete som medfinansieras av EU. I Finland skulle detta kunna innebära att Leader-metoden, som utgår från samhällenas egna behov, också kunde införas i städerna, så att den regionala ojämlikheten kunde minskas och skiljemurarna mellan stad och landsbygd, som försvårar samarbetet, göras lägre. Men så är det inte.

I riktning mot energieffektiva landskap i Österbotten

Den nya perioden börjar vid ingången av år 2014 och programmen bereds som bäst. I Österbottens och Mellersta Österbottens landsbygdsstrategier slås de närmaste årens mål och prioriteringar fast. Strategierna är snart klara och en sak som prioriteras är ökad användning av förnybar energi och ökad självförsörjning inom energi. Energianvändning är en del av vår vardag och därför kan de projekt som gäller förnybar energi vara mycket konkreta, som projektet Energi för framtiden där man restaurerat en gammal kvarn i Kronoby till en idéverkstad för förnybar energi. Levón-institutet vid Vasa universitet aktiverar och uppmanar för sin del byar att bli mer självförsörjande inom energi och skapa egna mikronät. Det optimala resultatet av utvecklingen skulle vara arbetstillfällen och nya företag på landsbygden. I det andra projektet vid Levón-institutet söker man energisystem för objekt som omfattas av elnätet, och där modellen skall kunna kopieras och användas, t.ex. vid friluftsobjekt.