Om kommunerna skall sköta social- och hälsovården i egen regi, så behövs stora vårdområden, anser Ingås kommundirektör Jan Boström och menar att det området kunde vara en och samma kommun. Boström förespråkar ett brett vårdsamarbete som omfattar både Västra Nylands sjukvårdsområde och Lojo sjukvårdsområde. ”Det här kunde också vara en stor kommun”, säger Boström som menar att området t.o.m. kan vara lika stort som Västra Nylands räddningsverk, d.v.s. från Hangö i väster till Esbo i öster och Högfors och Nummi-Pusula i norr. ”Kommunreformen görs för att kommunerna inte har råd att upprätthålla dagens servicenivå. Om tio år kan man tänka sig att det finns tre hälsovårdsstationer i Västnyland – en i t.ex. Ekenäs, en i Lojo och en Kyrkslätt. Eftersom Ingåbornas pendlingsriktning är mot öst, så är det inte vettigt att åka åt andra håller för att få service”, säger Boström och påpekar att det därför skulle vara vettigare med en stor kommun. Han frågar sig även vad det överhuvudtaget är för nytta med mindre kommunsammanslagningar.
Kategori: Nyhetsbrev 07/2013
Kategorier
Koll på byn via bloggen
Minst 27 000 visningar hade Hökmarks blogg 2012, vilket inte är dåligt för en by med ett 60-tal hushåll. Enligt Anette Jansson, som skapat och håller i bloggen, har det blivit ett rejält uppsving. Främsta orsaken är 100-årsjubileet av den gamla byskolan, som firades med stor fest för både utflyttade och kvarboende bybor i somras, vilket skapade ett enormt intresse för bloggen, där evenemanget förevigades med mängder av bilder och text. ”Ja, det verkar som att många utflyttade Hökmarksbor håller koll på byn via bloggen, det är jättekul”, säger Jansson. Hökmark (8 km till närmaste serviceort Lövånger och 4.5 mil till Skellefteå) är en aktiv by där invånarna hittar på roliga och nyttiga saker för sin by året om, som att fixa skidspåret, hålla badplatsen fin, delta i arbetet med att göra byns kalender eller de studiecirklar om Hökmarks skolas historia som resulterat i en bok. Ett stort evenemang är den årliga midsommarfesten som de senaste åren har dragit 400-500 personer. Med så engagerade bybor kan det behövas en byablogg som sambandscentral, och dessutom är den en faktaspäckad informationskälla med uppgifter om allt från byns företag och föreningar till evenemang med mera.
Uppgifterna är från en artikel, skriven av Annika Boltegård, i tidningen Land.
I Pedersöre, Österbotten går man på tvärs. I kommunen finns 19 byar, men inget centrum. Befolkningen ökar och bygden blomstrar. Det är idéerna som de själva tror på som skall utvecklas, vilket i sin tur skapar goda självbilder, bra självförtroende, och i slutändan nya jobb. Inez Abrahamzon, ordförande i Hela Norden ska leva, har varit på studiebesök och resultatet blev ett nyhetsblad med Tema Finland från Hela Norden ska leva.
Uppgifterna är från (14.2) Hela Sverige ska levas hemsida liksom länk till nyhetsbladet.
I kustfisket råder allmänt missnöje. Yrkesfiskarna klagar på begränsande fångstkvoter, rovgirigt sälbestånd och låga producentpriser på fiskskött, samtidigt som pälsfarmarna har haft goda år. Det råder nämligen en stor efterfrågan på skinnprodukter, trots ett växande politiskt motstånd mot pälsfarmning. Kunde då fiskskinn bli en biprodukt som räddar kustfisket? ”Fiskskinn är en liten del av en långsiktig strategi för en hållbar fiskerinäring. Vi måste bli bättre på att ta vara på alla resurser som finns i fångster och bredda fiskeriverksamheten. Vi behöver få ut mer ur färre fiskar. Det lönar sig inte att vi stångar oss blodiga mot problemen”, säger projektkoordinator Mikael Nygård på Kustaktionsgruppen (KAG) i Österbotten. Nygård har lett ett av de EU-projekt där man sökte efter nya möjligheter och en hållbar framtid för unionens fiskeriområden. Inom deras projekt ordnades en kurs där deltagarna fick lära sig hur man garvar och gör produkter av fiskskinn, ett projekt som väckte stort intresse när det presenterades i Bryssel. Bland annat en grupp franska kvinnor har senare varit i Korsholm för att lära sig garva fiskskinn.
I dagens värld lever och dör städer och landsbygd i samma region tillsammans, så att antingen lyckas man tillsammans skapa en produktiv miljö eller så gör man det inte. Den framgångsrika industrin i Vasaregionen har till stora delar byggts upp av energiska och innovativa ingenjörer från den svenskspråkiga landsbygden, medan framsynta politiker och tjänstemän i Vasa har byggt upp de högskoleenheter och institutioner som möjliggjort en vidare expansion. Vi har 5-10 år på oss att ta tillvara denna potential och säkerställa att den står kvar. Sydösterbotten är en allvarlig påminnelse om hur det går, ifall aktiva åtgärder försummas. Att vi nu tillsammans med grannkommunerna kommit igång med bl.a. Vasaregionens strukturmodellarbete och annars även regelbundet träffas i olika sammanhang, inger hopp inför framtiden.
I stora kommuner går den personliga kontakten förlorad och beslutsmakten finns alltför långt borta från folket, anser Sven-Erik Bernas och Jonas Lindholm, ny ordförande i kommunstyrelsen respektive -fullmäktige i Korsnäs. Bernas förhoppning är att malmletningen skall ge så gott resultat att gruvdrift igen blir aktuell, och att fler människor som söker en plats där de kan slå sina bopålar väljer Korsnäs. Det är nära till Vasa och Närpes. Bernas och Lindholm ser ingen orsak att Korsnäs skulle ge upp sin självständighet. Lindholm har envisats med att fråga ministrar, riksdagsmän och tjänstemän vilken nytta det är med kommunreformen, men ännu har ingen gett en vettig motivering. Han undrar varför inte stat och kommun kan göra likadant som alla normala företag – ta först reda på målsättningen för och nyttan med en reform. Det är klart att det finns områden där de måste ha samarbete, t.ex. sjukvården. En lista som Kauppalehti publicerade i fjol visade att Korsnäs i fråga om låg skuldsättning låg på sjunde plats bland landets kommuner, där de tio kommuner som hade bäst ekonomi hade alla mindre än 20 000 invånare.
Det blir allt svårare att få service på landsbygden, trots att beslutsfattarna i samband med alla reformer lovar det motsatta. I kyrkobyn i Pernå, Lovisa vet invånarna hur det går till när kommunen försvinner i en fusion. Servicen centraliseras, allt blir mer byråkratiskt och byggnader står tomma, trots att de är i funktionsdugligt skick. Än finns det en skola kvar i byn, Kyrkoby skola, där man hoppas att trenden en dag skall vända. Enligt skolföreståndaren Denise Lindh borde det inte vara svårt att få nya invånare, men det borde vara politikernas och tjänstemännens sak att se utanför stadsgränsen, och hänvisar till fusionen med Liljendal, Strömfors och Lovisa. Professorn i samhällsplanering vid Tammerfors tekniska universitet, arkitekten Staffan Lodenius, har hört liknande historier från många olika håll i landet, men kritiserar inte i sig kommunreformen. Han säger dock att invånarna på landet och planläggarna talar olika språk och ser på utvecklingen på olika sätt.
”Man ska inse i den här diskussionen vad den andra talar om och varför.”
Kyrkoby skolas elever trivs både med skolan och att bo i byn. ”Det är bra när här inte kör så mycket bilar, det är renare luft”, säger Emma-Maria Boberg, medan Emil Ahoranta håller med: ”Vi har sportplanen nära och man får alltid spela där”.
Uppgifterna är från (11.2) webbplatsen svenska.yle.fi.
Västra Nyland (9.2.2013) skriver om ett 2-årigt närdemokratiprojekt i Lojo och Raseborg, startat av byaföreningen Lohjan kylät. I Lojo finns en modell med områdeskommittéer, som godkänts i stadsstyrelsen. Koordinator Kati Sointukangas påpekar att Raseborg saknar en närdemokratimodell, och att man måste börja från de aktiva byaföreningarna. Enligt Holger Wicktrsöm, ordförande för Västnylands byar rf, borde man hitta en lite lättare modell i Raseborg. En förening i stil med Raseborgs byar, som man misslyckades med att grunda senast, skulle nu genom projektet kunna etableras för att ge en röst åt Raseborgs 18 funktionella byar.
Det är inte första gången entusiasterna inom föreningen Hembygdens Hopp kunnat glädja sig över en framgång, för i Hindersby, Lappträsk har nämligen bygdeteatern inte bara behållit, utan snarare stärkt sitt grepp som sammanhållande faktor för byagemenskapen. Ungdomslokalen Hemborg i Hindersby rymmer omkring 190 personer och när slutföreställningen av årets pjäs, Fritt fram på sextiotalet, spelades 3.2 hade man passerat 1 500. Hur lyckas man då få besökarna att vallfärda till en lokal som Hemborg i Hindersby, rejält på sidan om de stora allfarvägarna? Enligt Robert Jordas, som svarat för regin, krävs det mycket arbete. Med ett 40-tal aktörer på scen, behövs en stark motivation och sammanhållning för att lyckas, vilket man definitivt gjort i Hindersby. Även i Hindersby och grannbyarna mellan Lappträsk och Lovisa har postkontor, butiker och mejerier satt lapp på luckan.
Länge har näringspolitiken stått i centrum för kommunernas strategier, men nu, mitt bland alla recessioner, kommunreformer och omvälvningar på världsmarknaden, kan man skönja att något nytt är i görningen – kloka och framtidsorienterade kommuner är fullt sysselsatta med att slå fast målen och innehållet i sin egen livskraftspolicy. Kommunförbundet inledde i fjol projektet Nyckeln till livskraft finns hos kommunen och frågan är helt enkelt om vi tror att kommunen har livskraft och framtid eller inte. Kommunens livskraft uppstår ur tillväxtstrategin genom ökad befolkning och fler arbetsplatser, och det är hit som kommunerna strävar. I brännpunkten för den framgångsinriktade kommunens strategier står stärkandet av livskraften, där strategin för sin del delar in de faktorer som skapar livskraften, samt bestämmer kommunens möjligheter att påverka utvecklingen av kommunens livskraft. Trenden att koncentrera befolkning och verksamhet till stora stadsregioner fortsätter och till om med stärks i framtiden, vilket är vad stadsplanerarna och stadsforskarna förutspår. Bedömningen understöds även av befolkningsutvecklingen och förläggningen av nya arbetsplatser under 2000-talet.
Vad för slags affärsverksamhet kan man få till stånd för landskapet? Hur skapar man landskapsservicekoncept? På de här och många andra frågor som hör till produktifiering av landskapet, ges svar och diskuteras 11.3 på tillställningen Maisema palveluiksi i Helsingfors. Under tillfället offentliggörs boken Maisema tarina – opas maisemapalveluiden luomiseen. I boken kan man läsa om arbetsredskap och exempel, med vars hjälp företagen kan skapa landskapsservice. Boken grundar sig på forskning av varumärkeskommunikation och på de resultat som åstadkommits i landskapens produktionsverkstäder på olika håll i Finland. Arrangör för tillställningen är Jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra i samarbete med Maa- ja kotitalousnaisten keskus.
Program och anmälningsuppgifter (anmälan senast 1.3) finns på Sitras hemsida.
Landskapsservice uppkommer genom berättelser, delade erfarenheter och upplevelser. Man kan erbjuda enskilda tjänster eller en hop av olika tjänster. Exempel på landskapsservice kan vara t.ex. trädgård, traditions-, kultur- eller naturlandskap.
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 