Forskaren vid Institutionen för offentlig förvaltning vid Åbo Akademi Siv Sandberg menar att kommunreformen är under all kritik, för om man vill få igenom en reform som ska hålla i trettio år, så är det dumt att man på några veckor försöker få igenom en modell som ingen tycker är bra. Tidtabellen blev pressad då en annan reform, social- och hälsovårdsreformen, föll strax innan målsnöret för tre veckor sedan, och då behövdes plötsligt nya modeller för kommunerna. Enligt Sandberg har kommunreformen satt stor press på de enskilda kommunerna, i och med diverse utredningar och allt jobb som tjänstemän och förtroendevalda har satt ner på fusionsutredningar. Mitt i hela processen kom ändå smällen som krånglade till precis allting. Sandberg menar att social- och hälsovårdsreformen ändrade på hela upplägget, och hon tar till sportreferenser för att förklara hur hon ser på utvecklingen – man startar i ett skidlopp och så blir det plötsligt backhoppning. Kommunerna har haft ett korstryck här, och frågan lyder om man ska fullfölja kommunstrukturutmätningarna eller snegla mot vårdreformen, där det också har funnits en viss utredningsskyldighet. Sandberg tror att utredningarna har upplevts som väldigt frustrerande i kommunerna, och att det kan kännas som om staten har försatt kommunerna i ett läge där det inte finns något val.
Etikett: Kommunreform
Foto: Pedersöre kommun
Den trettonde finlandssvenska Landsbygdsriksdagen, som hålls i Anderssénsalen vid Sursik skola i Pedersöre 4-5.10, kommer eventuellt att slå alla rekord vad gäller deltagande och varierande aktiviteter. För denna gång kommer det inte bara att handla om ”vanliga” landsbygdsriksdagsförhandlingar, utan det utlovas ett projekttorg, en giftshop, en utomordentlig kulturell upplevelse under kvällsfesten med mera. Det skall även vara möjligt att följa förhandlingarna via TV-monitor och så vidare. Landsbygdsriksdagen är samtidigt en röst för byarna, organisationerna och människorna på landsbygden. Även gräsrotsrörelserna i städerna är välkomna med, för problemen är ofta de samma fast omgivningen varierar.
Förvaltningen, ja, hela samhället vänds upp och ner genom olika reformer, där ingen tar sig an helheten. Det grötiga komplexet är en riktig reformhärva, fastän intentionerna är goda. Men ändlösa försök att avancera med hjälp av enskilda beslut och projekt bara ökar förvirringen, och problemen blir allt mer djävulska. Servicen försvinner från lokalsamhällena, medborgarna blir obetydligare och strukturerna större. Social- och hälsovårdsreformen med sina fem jätteregioner är som tagen ur en geografs mardröm. Med reformen som nu skissas på, kan slutresultatet bli att man s.a.s. torkar bordet med allt vad kommunal demokrati och självstyre heter och överlämnar fältet till transnationella servicefabriker, som inom kort med sitt monopol kan diktera spelreglerna för social- och hälsovården.
”Medborgarnas intressen glöms bort när man försöker bygga stort och fantastiskt. Mitt i den här röran flaxar kommunreformen, den nya kommunallagen och statsandelsreformen med brutna vingar.”
Nu börjar regeringen även tumla om i central- och regionalförvaltningen, så reformhärvans biomassa håller på att få gott om ny näring.
I norska regeringsprogrammet utlovas att en kommunreform ska inledas och att de viktiga reformbesluten ska fattas under regeringsperioden. Det tycks vara bråttom med projektet, och den norska kommunministern har tillsatt en arbetsgrupp bestående av erfarna forskare och praktiskt inriktade aktörer som ska lägga fram kriterier för en ny kommunindelning. Kriterierna borde vara färdiga redan den 24 mars. I maj har regeringen sedan för avsikt att presentera riktlinjerna för kommunreformen, ge bakgrundsfakta till ändringsbehovet, ange målen för reformen och presentera verkställighetsplanen. Enligt regeringen bör alla kommuner klara av att själva sköta de nuvarande lagstadgade uppgifterna, och man hänvisar direkt till de kriterier som tagits fram i Danmark och Finland. Arbetsgruppen väntas ha sin slutrapport färdig den 1 december, i vilken det är meningen att det ska innehålla kriterier för en kommun som kan ta på sig flera uppgifter.
Startskottet för demokratipolitiken kom 2003 i och med ett politikprogram om medborgarpåverkan. Under tio år har ett inte helt oansenligt förvaltningsmaskineri för demokratipolitiken vuxit fram, men det finns också konkreta förbättringar som medborgarinitiativet och en öppnare förvaltning. Samtidigt finns också en motsatt utveckling. Det breda kommittéarbetet med vetenskapliga utredningar och alternativa förslag har nästan helt ersatts av beställningsarbeten som utförs av tjänstemän och utredningspersoner. Att demokratipolitiken inte genomsyrar politiken visar kommun- och vårdreformerna, där närdemokratitankarna hotar att urvattnas totalt. Professor emeritus Heikki Paloheimo, som utvärderat den finländska varianten av demokratipolitik, påpekar att man inte har fäst uppmärksamhet vid att kommunerna lider av ett demokratiunderskott när reformerna har beretts. Demokratipolitiken framstår något av ett byråkratiskt elitprojekt, som fungerar uppifrån nedåt, då det ligger i sakens natur att trycket borde komma nedifrån.
Åbo Underrättelsers chefredaktör Torbjörn Kevin skriver i ledaren för tidningen (från 7.2) om att turen nu har kommit till professor emeritus Asko Suikkanen att kritisera den alternativlöshet som präglar det finländska samhället. I en intervju i Suomenmaa (4.2) ställer Suikkanen diagnosen att kommunreformen inte går tillräckligt in i de samhälleliga strukturerna. Hans kritik tecknar en bild som ger kommunreformen ett sammanhang – tyvärr exaktare: en frånvaro av ett sammanhang. Om statsandelarna skriver Kevin att de kom till som ett resultat av en samhällsideologi med bred uppslutning kring en Robin Hood-filosofi: Man tar lite av de rikare och ger till de fattigare – så folk kan bo kvar i de landsbygdsregioner som i festtalen är så självklart bebodda. Det fanns en mening med statsandelarna och den förverkligades via kriterier som gynnade norra och östra Finland, liksom skärgårdsregioner som är sin speciella version av glesbygd – Finland har inte retirerat från hela-landet-ska-vara-bebott-positionen. Men varifrån kommer de statsandelskalkyler som nu spottas ut med något slags lottorytm, frågar sig Kevin. Det verkar inte finnas någon som vet eller som kan utveckla en samhällsideologisk motivering till de nya kalkylerna, och dito gäller för kommunreformen i stort.
Hela ledaren kan läsas på webbplatsen abounderrattelser.fi.
För att gå i gång den utveckling som skall säkerställa ett gott liv och god service för kommuninvånarna, gäller det att ta fasta på de lokala resurserna och inte problemen. I sådana här banor resonerar man inom Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen (YTR) och i Det identitetsbaserade landsbygdsnätverket (IDNET) inom samarbetsgruppen, som i samarbete med västnyländska aktörer stod värd för ett informations- och diskussionsmöte 3.2 i Ekenäs, och som samlade dryga trettiotalet beslutsfattare och bya-aktivister. Peter Backa vid IDNET argumenterade för Platsbaserad politik och Resursbaserad byautveckling (ABCD-metoden), för att utgå från och lita till kartlagda och existerande lokala resurser. Han stannade inte heller vid påpekandet att det inte går att göra någonting av någonting som inte finns, som man upplever sig sakna. Backa gjorde dessutom klart, att det i dagens läge handlar om att göra en dygd av nödvändigheten.
Det var en gång tre ministrar som beslöt att göra en tågresa. De ville bekanta sig med olika orter, vidga vyerna och förnimma medborgarnas vardag. Tåget avgick från Helsingfors centralstation en halv timme försenat. Resan började med glatt småprat, landskapsbeundrande och med att svära över mobilernas instabila hörbarhet. I Tammerfors var tåget en timme försenat. Resan fortsatte mot Österbotten. När tåget nådde de kärriga markerna norr om Parkano, blev landskapet mycket dimmigt. I dimman kunde man se disiga gestalter med förstenade ansikten och träklubbor i händerna. Dimman bedövade ministrarna, men de vaknade plötsligt p.g.a. en skakning som nästan stämde blodet. Ministrarna märkte att resan fortsatte, men nu satte de på träbänkar. Alla resenärer hade försvunnit. Den modigaste ministern kollade situationen, kom tillbaka och anmälde: Det är ett ånglokomotiv.
Kategorier
Kranskommunerna vinnare
De stora städerna är ekonomiskt sett förlorare, trots att deras befolkning ökar. Under en tioårsperiod har Helsingfors förlorat mest skatteintäkter på flyttningsrörelserna, varav även Åbo, Tammerfors och Kuopio är stora förlorare. Det här beror på att barnfamiljer med goda inkomster flyttade bort från städerna, medan studerande, arbetslösa och andra låginkomsttagare flyttade in. De stora vinnarna är städernas grannkommuner, kranskommunerna, där skatteintäkterna i förhållande till invånarantalet steg mest, vilket bör beaktas då regeringens kommunreform utvärderas.
Uppgifter i dagstidningen Savon Sanomat har återgetts på svenska under vinjetten Andras röster i Hufvudstadsbladet (24.1).
Måndagen den 20 januari ordnas ett tvåspråkigt diskussionstillfälle, Kommunreformerna fortskrider och pengar skall sparas – är din förening redo?, på G18 i Helsingfors för medborgar- och föreningsaktivister om de kommande utmaningarna. Avsikten är att man tillsammans diskuterar:
- Reformerna och sparåtgärderna i kommunerna påverkar medborgar- och föreningsaktiviteten på landsbygden, men hur?
- Reformen av kommunlagen kan komma att förändra medborgarnas deltagande och påverkningsmöjligheter, speciellt på kommundelsnivå, men hur?
- Hur kan folkrörelserna konkret förbereda sig för förändringarna och påverka processen (t.ex. finansministeriets diskussionstillfälle 7.1.2014)?
- Hur bör organisationerna delta i det landsbygdspolitiska arbetet 2014-20 och hur tillsätts den biträdande generalsekreteraren som nyinrättats för den frivilliga sektorn?
I programmet medverkar specialsakkunnig Peter Backa, specialsakkunnig Christell Åström, byaombudet för Egentliga Finland Tauno Linkoranta och specialsakkunnig forskaren på Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen (YTR) Ritva Pihlaja. Arrangörer YTR och dess temagrupp för medborgaraktivitet, samt Svenska studiecentralen/Svenska temagruppen inom YTR. Tilläggsuppgifter fås av Ritva Pihlaja, ritva.pihlaja@pp.inet.fi, mobil 0400 895 140 och Peter Backa, peter.backa@studiecentralen.fi, mobil 040 595 0444.
I förvaltningsmagister Anni Kyöstis avhandling Rajat eivät kadonneet – puhetta ja tarinoita kuntaidentiteetin merkityksestä kuntaliitosalueilta (Gränserna har inte försvunnit – kommentarer och berättelser om betydelsen av kommunidentiteten i kommunsammanslagningsområden) granskas olika uttryck för kommunidentitet och olika kommunidentiteter på områden för kommunsammanslagningar. Det empiriska materialet har samlats in genom intervjuer med ett tjugotal kommunala beslutsfattare i Salo, Kouvola, Joensuu och Jyväskylä. I den aktuella undersökningen söker man svar på frågor om hurdana erfarenheter av kommunidentitet som förekommer i frivilliga kommunsammanslagningar och vilka olika former kommunidentiteten fått under sammanslagningarna, samt efter dem. Enligt avhandlingen har kommunreformen stärkt de lokala identiteterna, då dessa har varit hotade i sammanslagningsprocesserna.
Regeringen har i samband med kommunreformen fastslagit att kommunernas uppgifter och förpliktelser skall minskas. De lagstadgade uppgifterna är nu 535 stycken, medan förpliktelserna är nästan tusen stycken. Genom en enkät kan man nu ta ställning till vilka kommunala uppgifter som kunde minskas. Finns det uppgifter som kunde slopas helt och hållet, eller borde ansvaret överföras på staten, och kan t.ex. organisationernas eller medborgarnas eget ansvar utökas? En allmän uppfattning om kommunernas uppgifter och tjänster får man genom bilagorna Kommunernas lagstadgade uppgifter och Graf: kommunernas uppgifter enligt verksamhetsområde. Webropol-enkäten avslutas 11.10. Förvaltnings- och kommunminister Henna Virkkunen uppmuntrar nu kommunala beslutsfattare, tjänsteinnehavare och kommuninvånare till att överväga kommunernas uppgifter. Regeringen kommer sedan att utnyttja förslagen i samband med fastslåendet av de fortsatta riktlinjerna för kommunreformen i november.
Uppgifterna är från ett av finansministeriets pressmeddelande (från 18.9) och från enkäten.
”Funderar tjänstemän och politiker på vad kommuninvånarna vill ha och behöver, eller tar de reda på det? Medborgardialog handlar om att bjuda in kommuninvånarna och lyssna på dem”, säger projektledaren Anna Lindström på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Lindström menar att den största utmaningen i alla nordiska länder är att ta vara på allt det intresse och det engagemang som finns bland invånarna. Hon har deltagit i ett projekt där de nordiska ländernas kommunala organisationsmodeller jämförts med varandra. Lindström uppmanar kommunerna att involvera invånarna i beslutsprocesser så tidigt som möjligt. Om en kommun skall spara inom skolsektorn, kan den föra en dialog med invånarna redan innan besluten fattats om hur det skall göras, vilket leder till färre protester.
Problemen som finns i kommunreformen, gör det angeläget att fundera på färdvägar som kunde leda framåt, där en av de viktigaste frågorna gäller lokalsamhällets framtida roll. Ännu in på 1990-talet var Finland utpräglat lokalt, och i ett längre historiskt perspektiv märker man snabbt att lokalsamhället spelat en viktig roll i alla skeden av den finländska samhällsutvecklingen. Men för första gången i vårt lands historia är det nu helt åsidosatt som drivkraft i samhällspolitiska reformer, i den meningen att man inte mera utgår från lokalt anpassade lösningar.
”Det leder till ett perspektivfel i politiken som betyder att man nervärderar den lokala variationens och de lokala drivkrafternas betydelse för att lösa samhällsproblemen. Det är av många orsaker en farlig väg.”
Uuden lähidemokratian aika – Närdemokrati för en ny tid är en tvåspråkig antologi, där man granskar den pågående kommun- och servicestrukturreformen, vilken för med sig stora demokratiska förändringar. En kommunreform minskar betydligt på antalet kommunala förtroendevalda, och sålunda ökar betydelsen av närdemokratin då den representativa demokratin tunnas ut. Påverkningarna av en glesare representativ demokrati berör särskilt landsbygdsområden. I sina artiklar öppnar författarna till diskussion om närdemokratins utvecklingsbehov och ger konkreta, alternativa modeller för en ny omorganisering av närdemokratin, speciellt inom landsbygdsområden. I boken tar man bl.a. upp maktförhållandet mellan eliterna och massan, förändringar i det lokala, samt reformen av kommun- och servicestrukturen.
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 