Bildkälla: Wikimedia Commons/cc Fanny Schertzer (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.5/)
I all landsbygdsutveckling som landsbygdsutvecklaren Mikael Erickson jobbat med, från OECD till Nordiska ministerrådets arbetsgrupp, så är närdemokratin ledord och fungerande lokal service grundförutsättningarna för en levande landsbygd och skärgård. Kommunfusioner i Norden har sällan varit av godo, urbaniseringen har gynnats och sammanslagningarna har tagit bort lokala biliotek, vårdcentraler, skolor och daghem, det samma som arbetstillfällen. Vem ska handla i den lokala butiken då ingen mera jobbar på orten? En stor del av Ålands befolkning får sin lön genom sina anställningar inom kommunens verksamheter, och de pengar man betalar ut i form av löner kommer snabbt samhället tillgodo igen i form av skatter och konsumtion.
Personligen skulle Erickson se att mera inflytande och bestämmande flyttade ut till kommunerna. De kommuner som vill samarbeta med varandra ska givetvis göra så i olika former, men kommungränserna och namnen ska man inte röra. För att hela Åland ska leva och att skärgården inte blir en semesterby som är öppen från maj-augusti, så behöver grundservicen bevaras. Miljonsatsningar för att korta ner resetiden någon minut för ett fåtal bofasta i yttre skärgården kunde vänta och så bibehålls jobben i stället! Om ingen kan bo kvar, vem ska då utnyttja alla dyra, fina broar och vägar?
Uppgifterna är från Eriksons insändare (12.10) till dagstidningen Nya Åland.
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 