Landskapen och deras internationella kompetens

Ann-Sofi Backgren
Foto: Martina Uthardt

Utkastet till landskaps- och vårdreformen debatteras flitigt i olika sammanhang. Vårddelen väcker mest intresse, men reformen består också av andra delar som förtjänar uppmärksamhet. Ett uppdrag som mer eller mindre inte alls uppmärksammats är förslaget att göra landskapens internationella kompetens frivillig.

Enligt nu gällande lag om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten (7/2014) sägs i § 17, moment 12 gällande landskapsförbundens uppgifter; att landskapsförbunden skall främja samarbetet mellan kommunerna och landskapen och sköta internationella ärenden och kontakter i anslutning till sina uppgifter. I utkastet till ny landskapslag har de nya landskapen 25 uppgiftsområden när de inleder sin verksamhet vid ingången av 2020. Det sägs ingenting om internationell kompetens, vilket kan anses lite märkligt med tanke på nu gällande lag och tanken om självstyrande landskap.

Graden av internationalitet

Graden av internationalitet i landskapen kan mätas på olika sätt. En möjlighet är att granska andelen utländsk befolkning. Enligt statistik från år 2016 toppar Åland andelen i procent av befolkningen med 10,6 procent, följt av Nyland med 8,0 procent och Österbotten med 5.1 procent. Landets medeltal är 4,4 procent. Ett annat sätt är att granska industriföretagens förädlingsvärde i euro per invånare. Här toppas listan av Österbotten med 8 187 € euro invånare, följt av Södra Karelen med 7 468 € per invånare och på tredje plats hittar vi Satakunda med 6 828 € per invånare. Landets medeltal år 2016 var 4 964 € per invånare (källa: Statistikcentralen). Hur de olika landskapen jobbar med internationell verksamhet och graden av internationalitet varierar. Till exempel i landskapet Österbotten är internationell verksamhet mycket betydande och en del av vardagen.

Regioners internationella kompetens inte förbehållet nationalstaten

Den 15 mars 2018 hölls i Vasa en slutkonferens för ett INTERREG-finansierat projekt mellan Finland-Sverige-Norge, E12 Atlantica Transport. Hittills har de nordiska länderna var för sig enbart uppgjort nationella strategier för transport och finansiering inom det egna landets gränser. Det här gränsregionala projektet har medverkat till den första transportstrategin omfattande tre regioner, över två nationalstatsgränser och en gemensam gränslös transportstrategi. Målsättningen är att den gränsöverskridande infrastrukturplaneringen ska leda till bättre internationell konkurrenskraft och tre regioners gemensamma tillväxt med betydelse för näringslivet, innovationerna och dess innevånare.

Vi lever i Regionernas Europa och en alltmer internationaliserad värld. En utveckling i landet kan inte basera sig enbart på nationella strategier och en nord-syd-ideologi. Även öst-västliga förbindelser och utvecklingsstrategier har betydelse för framtida tillväxt och positionering. Den internationella kompetensen bör därför inte vara enbart förbehållet nationalstaten. Även de nya landskapen bör ha rätt till internationell kompetens enligt lag.

Uppgifterna är från webbplatsen maaseutupolitiikka.fi. Skribenten Ann-Sofi Backgren är specialsakkunnig inom landsbygdspolitiska nätverksprojektet Svenskfinland som brobyggare och pilotområde (IDNET)/Svenska folkskolans vänner.

Annonser
Det här inlägget postades i 2018, Nyhetsbrev 06/2018 och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s