Välmående och servicebehov landsbygdspolitiska mål för välfärdsområdesvalet

Bildkälla: landsbygdspolitik.fi

Syftet med social- och hälsovårdsreformen och reformen av räddningsväsendet är att minska hälso- och välfärdsskillnaderna mellan människorna, trygga jämlika och högklassiga social-, hälsovårds- och räddningstjänster samt förbättra tillgången till tjänster och tjänsternas tillgänglighet. För att dessa mål ska kunna nås måste landsbygdsaspekten beaktas.

Av Finlands areal består 95 procent av landsbygd och över 1,5 miljoner människor bor på olika slags landsbygdsområden. Dessutom har människors ökade multilokala livsstil ökat användningen av landsbygdsområden.

Rapport och verktygsboxar från ÅA:s forskningsprojekt Landsbygdssäkring i landskaps- och vårdreformen

Landsbygdssäkringen, alltså att bedöma och hantera konsekvenser av reformer för landsbygden, har styrts uppifrån. Inom regionalvetenskapen vid Åbo Akademi (ÅA) i Vasa har man vänt på det hela och ser på det nerifrån. Man har tagit fram en ny metod för konsekvensbedömning för landsbygden som utgår från det lokala. Det är projektforskaren Kenneth Nordberg vid ÅA i Vasa som tagit fram faktorer, vilka är viktiga för hållbar utveckling. Forskningsprojektet Landsbygdssäkring i landskaps- och vårdreformen höll slutseminarium på Bock´s Corner Brewery i Vasa den 28 oktober. Som ett resultat av projektet finns en rapport och två verktygsboxar, en för kommuners landsbygdssäkring och en för lokalsamhällens landsbygdssäkring.

Se även info från slutseminariet från denna blogg, byaservice.wordpress.com.

Vad får människor att stanna på landsbygden? – tre fallstudier från Österbotten

Flygbild över en del av Sundom by – stadsdel i Vasa

Åbo Akademis forskningsprojekt Landsbygdssäkring i landskaps- och vårdreformen höll slutseminarium på Bock´s Corner Brewery i Vasa den 28 oktober. I studien har forskaren Kenneth Nordberg bl.a. frågat invånarna på tre orter i Österbotten, Bergö, Maxmo och Sideby, vad som får dem att stanna på landsbygden.

Bergö, som ligger i skärgården och klassificeras som skärgård, har inte så många lokala arbetsplatser, 21 % år 2016, eftersom 79 % jobbar på fastlandet och pendlar. De invånare som Nordberg intervjuade lyfte dock fram två saker som fått dem att stanna – naturen och sammanhållningen inom byn. Befolkningsutvecklingen har även så gott som varit oförändrad under perioden 2013-2017.

Se på landsbygdssäkringen nerifrån

Flygbild över en del av Sundom by – stadsdel i Vasa

Landsbygdssäkringen, alltså att bedöma och hantera konsekvenser av reformer för landsbygden, har styrts uppifrån. Konsekvensbedömningen har då lett till dilemman: småkommuners flexibilitet mot de storas specialisering, kontrollerade vårdkostnader mot lokalt och regionalt självstyre, plats mot sektor som utgångspunkt för förvaltningen, samt en enhetlig enkel struktur mot en oenhetlig men lokalt anpassad struktur. Kritik riktas mot modellen för att den utgår från urbana ideal i stället för att identifiera lokala problem.

Centraliseringsreformer och landsbygden – forskningsprojekt om landsbygdssäkring håller slutseminarium i Vasa

Flygbild över en del av Sundom by – stadsdel i Vasa

Åbo Akademis forskningsprojekt Landsbygdssäkring i landskaps- och vårdreformen arrangerar ett slutseminarium i Vasa 28 oktober kl. 13.00. Projektets centrala målsättning har varit att undersöka konsekvenserna av centraliserande förvaltningsreformer för landsbygden och hur den här centraliseringen kan hanteras ur landsbygdens perspektiv. Under seminariet presenteras projektets centrala slutsatser och inbjudna talare reflekterar över landsbygdens utmaningar ur olika perspektiv. Olika typer av landsbygd påverkas på mycket olika sätt av centraliseringar – inte minst är förutsättningarna för att hantera utmaningarna ytterst varierande.

Landsbygdens tillväxt- och SOTE-tjänster förnyas med landskapet – men inte av sig själv

Ett nytt landskap är en ny aktör i jämförelse med nuvarande landskap. Lagarna kommer att dra upp ramarna för arbetet, men organiserandet av uppgifterna och servicen utgår ifrån landskapets egna utgångspunkter, även med tanke på landsbygdens tillväxt- och SOTE-tjänster. Partnerskap behövs, så istället för att välja sida bör man hitta varandra. Makt för med sig ansvar, bra verksamhet, livskraft och attraktivitet, konstaterades på seminariet Maaseutu näkyväksi (1.6).

Läs mer i blogginlägget (på finska) på Landsbygdspolitikens blogg. Skribenten Sami Tantarimäki är planerare på Brahea Centrum vid Åbo universitet.

Forskningsprojekt om landsbygdssäkring i landskaps- och vårdreformen

Den 25 april hölls en pressinformation i Vasa om forskningsprojektet Landsbygdssäkring i landskaps- och vårdreformen som tar fasta på den till synes tilltagande trenden av centraliseringar och förstoringar av förvaltningsområden. Landsbygdssäkring innebär i praktiken att säkerställa att invånare bosatta överallt i landet får en likvärdig politisk behandling, det vill säga att de olika förutsättningar som råder i olika delar av landet beaktas i planeringsskedet av politiska beslut. Det är forskardoktor Kenneth Nordberg vid enheten för Demografi och landsbygdsforskning vid Åbo Akademi i Vasa som leder projektet, vilket genomförs i samarbete med Landsbygdspolitiska rådet/IDNET, Kommunförbundet och Helsingfors universitet. Här nere finns pressmeddelandet från tillfället:

Nytt forskningsprojekt vid Åbo Akademi i Vasa: Landsbygdssäkring i landskaps- och vårdreformen

Forskardoktor Kenneth Nordberg vid enheten för Demografi och landsbygdsforskning vid Åbo Akademi i Vasa leder projektet Landsbygdssäkring i landskaps- och vårdreformen, som finansieras av LEADER-programmet och Kulturfonden.

Stad och land – vem är beroende av vem?

Flyttningsrörelserna går som bekant mot storstäderna och trenden är global, samtidigt som glesbygden utmålas som förlorare. Vi bör dock inse att glesbygden levererar mycket av det som staden tar för givet – merparten av livsmedels- och råvaruproduktionen samt sådana erfarenheter som inte existerar i storstaden. En storstad är starkt beroende av sin omgivning och det konstanta tillflödet av material, varor och energi, så om tillflödet stannar, lamslås staden.

Landskapen och deras internationella kompetens

Ann-Sofi Backgren
Foto: Martina Uthardt

Utkastet till landskaps- och vårdreformen debatteras flitigt i olika sammanhang. Vårddelen väcker mest intresse, men reformen består också av andra delar som förtjänar uppmärksamhet. Ett uppdrag som mer eller mindre inte alls uppmärksammats är förslaget att göra landskapens internationella kompetens frivillig.

Enligt nu gällande lag om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten (7/2014) sägs i § 17, moment 12 gällande landskapsförbundens uppgifter; att landskapsförbunden skall främja samarbetet mellan kommunerna och landskapen och sköta internationella ärenden och kontakter i anslutning till sina uppgifter. I utkastet till ny landskapslag har de nya landskapen 25 uppgiftsområden när de inleder sin verksamhet vid ingången av 2020. Det sägs ingenting om internationell kompetens, vilket kan anses lite märkligt med tanke på nu gällande lag och tanken om självstyrande landskap.

Servicen avfjärmas men organisationerna kan vända utvecklingen

I SYTY:s senaste nyhetsbrev skriver ordförande Petri Rinne bl.a. om att landskapsreformen i själva verket möjliggör så att servicen kommer närmare människorna, t.ex. så producerar byaföreningarna redan nu tjänster vad gäller infra, säkerhet, dagvård och äldreomsorg, och med SOTE-reformen kunde man utnyttja effektivare de tjänster som organisationerna producerar. Tillhanda finns ett unikt och stort nätverk, ungefär 4 200 byaföreningar och byaråd. Med hjälp av nätverket kan servicens avfjärmande vändas till ett närmande. Även digitaliseringen för servicen närmare, och på hundratals orter erbjuds redan digital vägledning.

Förutom Rinnes text kan man i föreningens nyhetsbrev (2/2018) bl.a. läsa om aktuellt från SYTY:s byautskottet, en kylatoiminta.fi-enkät, en medlemsregisterförfrågan, ansökan om Årets by, projektet Me miehet som kört igång, information för rundan för kvalitetsarbetet, samt tävlingen Finlands smartaste by. SYTY:s hemsida finns på webbplatsen kylatoiminta.fi.

SOTE förbigår servicen på lokal och translokal nivå

Landskapsreformens mål är att grunda 18 landskap, där man samlar många slags aktörer under en organisation. Reformen påverkar människornas vardag och servicens tillgänglighet på många sätt. Men hur är social- och hälsovårdsreformsmodellens (SOTE-modellens) relation till klientens livsmiljö?

I marknadsföringen av reformen så betonas valfriheten, dessutom enligt klienternas behov, sålunda att människorna får vård och service i rätt tid och snabbare än tidigare. Allt oftare producerar man även service elektroniskt, så att klienten och personalen inte behöver röra på sig.

Reformer och konsekvenser för landsbygden

Hur många av er har hört talas om landsbygdssäkring? Nej, jag skrev inte försäkring utan säkring. Troligen inte så många trots att landsbygdssäkring infördes i Finland som en konsekvensbedömningsmetod redan år 2008 och firar således 10 års jubileum i år. Rätt märkligt är det att metoden inte används desto mer systematiskt, trots att man håller på med århundrades största förvaltningsreform och att Finland består till 95 procent av landsbygd. I Finland är landsbygdssäkringen frivillig, vilket kanske förklarar saken, men med tanke på den stora omstruktureringen vi har på gång, där också kommunerna skall hitta sina nya roller, är det synnerligen förvånande att så få aktivt tagit till sig konsekvensbedömningsmetoden i sitt arbete.

Vad är då landsbygdssäkring? På engelska talar man om rural proofing och på finska om maaseutuvaikutusten arviointi. I Kanada använder man termen rural lens. Enligt OECD syftar landsbygdssäkring till att behov och intressen för människor, företag och samhällen på landsbygden korrekt ska beaktas och integreras i utvecklingen och genomförandet av all politik och program.

SOTE- och landskapsreformens konsekvenser för offentliga måltidstjänster och regionala ekonomin

Landsbygdspolitiska rådets sekretariat, landsbygdspolitikens nätverk för näringar och kompetens på landsbygden och glesbygdsnätverket yttrar tillsammans med regeringens Närmatsprogram en oro för hur de offentliga måltidstjänsterna tillhandahålls i framtiden och vilka konsekvenser reformen har för närproduktionen, företagsverksamheten och livskraften i regionerna och framför därmed följande ställningstagande:

Resolution från Landsbygdsriksdagen i Karis

Lärkkulla i Karis
Foto: Kenneth Sundman

Den fjortonde finlandssvenska Landsbygdsriksdagen på Lärkkulla i Karis, 22-23.10, samlade närmare ett sextiotal deltagare. Som ett resultat av workshoparna under lördagen skrevs även en resolution som återges i sin helhet här under:

Landsbygdsriksdagens resolution

Den pågående vård- och landskapsreformen ger en enastående möjlighet att ta landsbygdens behov i beaktande. Att anpassa program och åtgärder utgående från platsens problem, möjlighet och vilja bör understrykas. Behoven på landsbygden följer inte kommun- och sektorgränser, men många verksamheter gör det idag. Här kan platsbaserad utveckling ge nya möjligheter att använda resurserna rätt och skapa nytänkande.

Det lokala är det centrala – professor Eero Uusitalo i ledaren för Landsbygd Plus

Är byaverksamheten och Leader-arbetet den lokala utvecklingens grundelement? Ja, det är de verkligen. De är platsbaserade och sektorövergripande, inte de enda aktörerna, men deras betydelse ökar vid sidan av städernas invånarverksamhet och närdemokratin. Även den lokala utvecklingens betydelse och volym inom kommunerna kommer säkert att öka, då SOTE-reformen avreglerar den lokala förvaltningen från ”de största uppgifterna”, som ännu hittills inte haft någon effekt. Jag önskar innerligt, att den allmänna förståelsen som berör elementen i den lokala utvecklingen och deras närmanden sinsemellan ökar. För att det lokala ska bli det centrala, behöver man flera justeringar i förhållningssätt och praxis: Vi aktörer tar mer ansvar för de lokala behoven. Vi ökar självfinansieringen genom att öka medlemsantalen i våra föreningar, samt genom att ta i bruk ordentliga medlemsavgifter.