För den som bor i storstaden fungerar det bra med e-handel och logistiktjänster. Varorna kommer direkt till dörren – snabbt, flexibelt och med låga transportkostnader, medan det på landsbygden inte finns samma möjligheter. Näthandeln har emellertid stor betydelse och fyller en viktig funktion för de som bor på landsbygden, eftersom det är sämre tillgång till produkter och service där. Men i och med att allt fler e-handelstjänster anpassas för storstaden riskerar landsbygden att glömmas bort.
Podden Landet firar det hundrade avsnittet genom att bjuda in tre kända personer i ett lite längre samtal än vanligt – professorn i historia vid Ersta Sköndal Högskola i Stockholm Lars Trägårdh, VD:n på designbyrån Söderhavet och varumärkeskonsulten Frida Roberts och tänkaren och folkbildaren Bodil Jönsson, gäster med helt olika perspektiv som bjuder på sina tankar kring landsbygderna nu och i framtiden.
Trägårdh menar att den urbana normen är destruktiv, inte bara i termer av tillit utan i termer av hela vår framtid på planeten. Vi skulle må bra av att öppna upp för en diskussion där vi knyter upp mot den typen av gröna vågen-idéer som fanns i Sverige på 70-talet och fundera på om man kan modernisera detta och finna en intressant dialog mellan det urbana och det rurala.
I en bok av Peter Gladoic Håkansson och Helena Bohman, docent respektive universitetslektor vid Malmö universitet, jämförs Skandinavien med sydöstra Europa, Investigating Spatial Inequalities: Mobility, Housing and Employment in Scandinavia and South-East Europe. Precis som i Sverige ökar storstäderna i Kroatien och Serbien och landsbygdsbefolkningen minskar. Enligt Håkansson är det inget politiskt beslut att städerna ska växa, utan det ligger i den strukturomvandling vi befinner oss i. De stora tendenserna går inte att påverka.
Forskarna menar att minst lika viktig som inkomstklyftorna, är den geografiska ojämlikheten. När en större arbetsplats lägger ner på en mindre ort, drabbas invånarna dubbelt genom att de förlorar både jobb och värdet på sitt hus. För många kan huset vara den viktigaste tillgången de har och de blir på så sätt ”dubbla förlorare”.
Flyttningsrörelserna går som bekant mot storstäderna och trenden är global, samtidigt som glesbygden utmålas som förlorare. Vi bör dock inse att glesbygden levererar mycket av det som staden tar för givet – merparten av livsmedels- och råvaruproduktionen samt sådana erfarenheter som inte existerar i storstaden. En storstad är starkt beroende av sin omgivning och det konstanta tillflödet av material, varor och energi, så om tillflödet stannar, lamslås staden.
Inte behöver vi stora städer för att ta fram alla nyttiga idéer – till skillnad från vad framtidsforskaren Roope Mokka påstod i sin Yle kolumn (21.3). Vi förnekar inte att det ekonomiska värdet uppstår där, var arbetet utförs bättre i dag än i går. Men påståendet att lärandet bara skulle ske där människor är nära varandra – det vill säga i städerna – visar författarens okunnighet om ämnet.
Utvecklingen kan inte vara ett självändamål bestämt av marknadskrafterna, i vars namn människorna tvingas till metropoler.
Trots att många aspekter i metropolerna är långt ifrån optimala, lockar ändå städerna unga, högutbildade. Författaren och PR- och kommunikationskonsult Per Schlingmann, som höll ett framtidsseminarium om regionutveckling 8.3 i Vasa, trodde tidigare att digitaliseringen och globaliseringen skulle leda till att städernas geografiska läge blev mindre viktigt, men där hade han 100 procent fel. Platsen är numera viktigare än tidigare och urbaniseringen drivs på av digitaliseringen. Orsaker är bl.a. att ekonomiska kretslopp är starkare i stora städer, samt de sociala möjligheter städerna erbjuder.
För att mäta sig med metropolerna, måste de mindre städerna locka innovatörer och arbetskraft genom att ha en tydlig identitet och idé över vad staden eller orten ska vara, ju mindre ort desto tydligare identitet.
Nära 9 av 10 instämmer i påståendet att det är viktigt med en aktiv landsbygdspolitik, visar en Novus undersökning gjord på uppdrag av Riksorganisationen Hela Sverige ska leva (HSSL). Samtidigt instämmer 8 av 10 personer i påståendet att det är storstäderna som gynnas av den rådande politiken. ”Det är en viktig signal till våra politiker att på ett större allvar ta tag i landsbygdsfrågorna och börja föra en mer aktiv landsbygdspolitik både lokalt och nationellt”, säger HSSL:s verksamhetsledare Terese Bengard. I Novusundersökningen instämmer nästan 70 procent i påståendet att landsbygden missgynnas av den rådande politiken i Sverige. Undersökningen visar att framförallt frågor som service, jobb, kommunikationer och infrastruktur är viktiga att satsa på.
Över tre miljoner finländare kommer år 2030 att bo inom ett 90 minuters pendlingsavstånd till Helsingfors, Tammerfors och Åbo. Sedan 1990-talets ekonomiska krasch, har omkring 650 000 finländare flyttat till en stad. Det intressanta i finländskt samhällsliv är inte längre hur landsbygden avfolkas, för det har redan skett. I dag flyttar vi runt i det stadsdominerade Finland med Helsingfors som landets magnetiska pol och supercentrum. Men även andra centra utvecklar sig. Utmed sydkusten breder arbetande finlandssvenskar och barnfamiljer ut sig över pendlingszonerna som befolkningen i övrigt – den rasande debatten om det indragna Y-pendeltåget visar på det.
Varuhuset Stockmann i Helsingfors Bildkälla: Wikimedia Commons
Samhällsutvecklingen innehåller obönhörligen ett mått av ständig centralisering. Det är ekonomin som styr. Ju större brist samhället har på allmänna medel, desto snabbare blir utvecklingen. Karl-Gustav Bergh, VD för konstsamfundet och bl.a. styrelsebas för Yrkeshögskolan Novia, är fullständigt övertygad om att beslutsfattarna har försökt sitt yttersta då det har gällt att hålla hela landet bebott. Han nämner utlokaliseringen av centrala ämbetsverk och nätverket av universitet, som i vårt land är tätare än i något annat jämförbart land. Enligt Bergh blir uppgiften att hålla hela landet bebott omöjlig, så länge människorna röstar med fötterna och folkströmmarna går i princip en väg, eller in till storstäderna.
Världen och Sverige urbaniseras i snabb takt och Stockholm är den snabbast växande huvudstaden i Europa. Mot detta förs nu en kamp från landsbygdsbefolkningen som slåss för sin överlevnad. Det här diskuterade Terese Bengard, verksamhetschef för Riskorganisationen Hela Sverige ska leva (HSSL), och Andreas Hatzigeorgiou, chefekonom på Stockholms handelskammare i programmet Nyhetsrummet på EFN (Ekonomi- och FinansNyheterna).
Debatten (sändes 20.11) kan ses på webbplatsen efn.se.
Höstsådd och nyplöjda åkrar vid Västra Alstad i Trelleborgs kommun, Skåne Foto: News Øresund – Johan Wessman
”Jag såg knappt några människor alls. Vi satt mellan fyra väggar och väntade. Det kändes inte som att flykten var över. Finns det jobb för mig eller min fru där, en framtid (GP 19/9 2015)?” Det här yttrade Mulham Kadour efter att ha flytt med fru och tre barn från Syrien och hamnat i Hedekas, ett litet samhälle i Västra Götalands läns landsbygd med tradition av avfolkning, skriver Land.se. Kadour ville skaffa ett nytt liv för sin familj och integreras i samhället. Efter några dagar i Hedekas valde han istället att ta sin familj och lämna Sverige, för han såg helt enkelt ingen framtid på den svenska landsbygden.
De senaste veckorna har det funnits flera exempel på flyktingar som får en chock när de hamnar på liknande platser. De undrar var mataffärer, bankkontor och skolor finns, för att inte tala om polis, ambulans och brandkår. De demonstrerar, barrikaderar sig på bussar och vissa lämnar Sverige. Samtidigt har borgerliga politiker myntat uttrycket ”det nya utanförskapet”, och pratar om utlandsfödda arbetslösa människor i utanförskapsområden. Man nämner svenska storstäders förorter.
En modern bil är inte konstruerad för grusvägar, utan helt anpassad till det jämna, skonsamma livet på asfalterade vägar, så det blir dyrt att utsätta dessa känsliga ting för grusvägens brutala behandling. Men kan inte bilarna formas efter landsbygden så får landsbygden formas efter bilarna. En ordentlig beläggning är vad vi behöver: helst asfalt, men oljegrus fungerar också bra. Till en början kan vi i varje fall begära att grusvägen underhålls på ett professionellt sätt: den ska ju skrapas så att vattnet kan rinna av, men nu skrapas den snarare till ett dike och vattnet blir kvar och förvärrar gropbildningen. Det kan ta en halvtimme att köra de åtta kilometrarna av slingrande grusväg från byn Södra Fjäll i Eda kommun, Värmland ut till 61:ans släta asfalt, om inte den trasiga vägen egentligen bara är ett försök att få oss att tröttna på landsbygdslivet och dra till Karlstad eller Göteborg – en konspiration organiserad av storstadsmaffian.
Människor på landsbygden får ofta försvara varför de inte bor i storstäder. Varför är det så och hur kan vi förändra föreställningen om att det skulle vara bäst att bo i en storstad? Radiokanalen Metropol 93,8 tog ett snack med Anna Frestadius, styrelsemedlem från Riksorganisationen Hela Sverige ska leva och ordförande för Länsbygderådet i Jämtlands län
Den korta intervjun (från 15.10) kan höras på webbadressen sverigesradio.se. Se även text på webbplatsen etc.se.
Urbaniseringen har intensifierats under de senaste åren, och storstäderna verkar erbjuda en mer gynnsam omgivning för många typer av verksamheter. Det är här som utvecklingen sker och det är här som de nya jobben skapas, för problemet är att antalet arbetsföra individer inte kommer att öka och därför är det svårt att utveckla näringslivet i hela landet. Generaldirektör Juhana Vartiainen på Statens ekonomiska forskningscentral VATT, säger att det sker en ekonomisk utveckling i vissa regioner, som t.ex. i huvudstadsregionen, och då är det en obönhörlig matematisk sanning att folk inte räcker till överallt, och då måste det ske en avfolkning någonstans. Bara själva koncentrationen av individer och företag verkar ha en gynnsam effekt på produktiviteten, så därför kan det till och med vara problematiskt att bromsa inflyttningen till städerna. På det viset bromsas nämligen också städernas framgång, så om det stämmer att koncentreringen till städerna ökar produktiviteten, så kommer vi att bli ännu fattigare om vi fortsättningsvis är utspridda.
Att den nuvarande regeringen för en mycket urban och grönt präglad politik, beror på att alla partier, förutom Sfp och Kristdemokraterna, har de flesta av sina väljare i storstäderna. Exempelvis har anslaget för enskilda vägar skurits ned med flera miljoner euro, och eftersom NTM-centralerna prioriterar områden med trafiktäthet, är det glesbygden som lider. Regeringen borde starta färre nya trafikprojekt för att i stället slussa över mer medel till underhåll. Från år 2011 har antalet vägar och broar i dåligt skick ökat markant, och den s.k. reparationsskulden uppgår i dag till två och en halv miljarder euro, menar riksdagsledamot Mats Nylund (Sfp), vars arbete under den här perioden har gått ut på att få in en landsbygdsaspekt i olika reformer.
”Politiken är urban i den meningen att politikerna inte verkar kunna förutse att konsekvenserna av vissa begränsningar ger helt andra effekter än de väntade.”
För den som bor i storstaden fungerar det bra med e-handel och logistiktjänster. Varorna kommer direkt till dörren – snabbt, flexibelt och med låga transportkostnader, medan det på landsbygden inte finns samma möjligheter. Näthandeln har emellertid stor betydelse och fyller en viktig funktion för de som bor på landsbygden, eftersom det är sämre tillgång till produkter och service där. Men i och med att allt fler e-handelstjänster anpassas för storstaden riskerar landsbygden att glömmas bort.
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 