I Sverige bor 85 procent av befolkningen i städer, vilka utgör endast 2 procent av landets yta. Samtliga partier tycker därför det är lättast att försöka skaffa väljare inom dessa geografiskt begränsade och tättbefolkade områden, för oavsett om man bor i Uppsala, Göteborg, Luleå eller Växjö, så är människornas arbetsförhållanden, bostadsförhållanden, servicebehov, transportproblem etc., relativt likartade. Det är sålunda enklare att lägga politiska förslag som attraherar dessa grupper, än att hitta lösningar för dem som bor och verkar under mycket olika förhållanden på den stora spridda landsbygden med tillhörande småorter, och de utgör ju dessutom en minoritet, så varför bry sig?
Men trots att denna grupp är liten, 15 procent, i förhållande till befolkningen i städerna, så är den oerhört viktig för Sveriges ekonomi. Det är inom denna grupp som maten produceras, och likaså skogsproduktionen som är helt avgörande för landets exportinkomster. Vattenkraften kommer från landsbygden, gruvnäringen, en stor del av Sveriges basindustrier är förlagda till småorter, och därtill är landsbygden viktig som rekreationsområde för stadsborna. Kan man då acceptera att denna viktiga del av Sverige får allt mindre och äldre befolkning?
Finansiering för innovationsgrupper för landsbygden, alltså EIP-grupperna (EIP = European Innovation Partnership) står igen att få. Ansökan är öppen 7.9-29.10 och sker i en enda fas (ingen separat idéefterlysning).
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 