Närservicemodell med byasjukskötare i Korpilahti

I de fem norra byarna i Korpilahti (Korpilax), Jyväskylä har man på några år utvecklat en närservicemodell, där sjukvårdsservicen kommer till hemmet. Idéen fick sin början 2013 när sjuksköterskan Hanna Tiihonen, undrade vilken idyllisk idé det skulle vara, efter ett uppehåll på decennier, att byarna skulle få en egen byasjukskötare, såå att både akuta och icke brådskande ärenden kunde skötas. Idéen att föra ut sjukskötersketjänster till byar, fick vind i seglen genom Sitras femveckorsprojekt, då man märkte att det finns behov och efterfrågan på den här typen av närservice, eftersom de tjänster som staden och vårdföretagen tillhandahåller, i allmänhet har en kilometergränsa på 25 km eller 30 minuters körsträcka. Samma dilemma är säkert bekant på andra håll på landsbygden och i glesbygden runt om i Finland.

Läs hela texten (på finska), som är ett blogginlägg av sjuksköterskan Hanna Tiihonen i Finlands Byars blogg.

Doktorn kommer via Internet

Runt om i Sverige är det rätt långt mellan läkare och patienter, som i Västerbottens läns landsting där det ibland kan vara hundratals kilometer att resa för en distriktsläkare. Det är inte konstigt att de då satsar på telemedicin, alltså vård över Internet. Enligt projektledaren för Vård på distans i Västerbottens läns landsting Sven-Åke Boström, så är de först ut med att rekrytera en läkare som ska jobba på det sättet. Det är en tjänst och det är unikt. Sådana här saker har förekommit i projektform – de har en påse pengar och sen tar de slut. Nu sätter man ner foten och vill göra normalt vårdflöde av det här genom att söka en läkare som ska sitta på kusten och ratta patienter 400 kilometer bort. Själva rattandet sköts via en videokonferens med flera kameror – en för dialogen ansikte mot ansikte och en översiktskamera. Det är en avancerad videokonferenslösning, samt att läkaren har ett dermatoskop, en handhållen kamera där man kan titta på hudfläckar, in i svalget, munnen och o.s.v.

Lyckligaste människorna finns på landsbygden och bästa arbetsförmågan i huvudstadsregionen visar undersökning

Det finns tydliga skillnader i hälsa och välmående mellan städer och landsbygd, visar en ny regional undersökning som gjorts av Institutet för hälsa och välfärd (THL). Vad beträffar arbetsförmåga, övervikt och tillräckligt kulturutbud, ser situationen sämre ut för landsbygdens del i jämförelse med städerna. Över 860 000 av finländarna i arbetsför ålder anser att deras arbetsförmåga har försämrats. Situationen är bäst i Esbo och Helsingfors, där andelen som anser att deras arbetsförmåga har försämrats är lägst – var femte esbobo och var fjärde helsingforsbo anser att deras arbetsförmåga blivit sämre. Sämst är situationen i Villmanstrand, Kouvola och Björneborg, där ca var tredje upplever att deras arbetsförmåga försämrats.

Mer av natur- och trädgårdsmiljöer vid behandling av stressrelaterad psykisk ohälsa – slutsats i doktorsavhandling

Natur- och trädgårdsmiljöer bör utnyttjas mer än vad som görs i dag vid behandling av människor med stressrelaterad psykisk ohälsa. Den slutsatsen drar Eva Sahlin från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i en avhandling om naturunderstödd (”grön”) rehabilitering, To stress the importance of nature – Nature-based therapy for the rehabilitation and prevention of stress-related disorders. Sedan början av 2000-talet har det blivit vanligare med naturunderstödd rehabilitering av människor med utmattningssyndrom eller stressrelaterad psykisk ohälsa, där man varvar traditionella metoder såsom sjukgymnastik, arbetsterapi och terapeutiska samtal med aktiviteter och vistelse i natur och trädgård. I Sverige har ett pionjärarbete inom ”grön rehabilitering” gjorts vid SLU:s rehabiliteringsträdgård i Alnarp. I dag finns uppföljare på flera andra orter.

Rullande närservice

I dag finns i Finland ett tiotal fordon som erbjuder sjuk- och hälsovård, samt socialtjänster. Tarja Myllärinen, som är direktör för social- och hälsovård vid Kommunförbundet, tror att de ambulerande enheterna kommer att bli vanligare. Ny teknik möjliggör detta, samtidigt som befolkningen blir äldre, glesbygden avfolkas och en administration som förändras. ”Det har funnits rädsla för att närservicen försvinner i och med social- och hälsovårdsreformen. Tidigare tänkte man att närservice alltid innebär en enhet med fyra fasta väggar, men nu vet vi att de kan vara rörliga”, säger Myllärinen som menar att speciellt i glesbygden kan man ha nytta av enheter på hjul. Men det är viktigt att noggrant fundera ut vilken service som är ändamålsenlig att ge mobilt.

Stressrelaterade problem läks på landet

Från 1 maj kan patienter i Skåne med psykisk ohälsa få rehabilitering på ett landsbygdsföretag. Det är Region Skåne som tecknat avtal med tio sådana företag – jordbruk, hästgårdar, trädgårdar och odlingar spridda över hela regionen. Enligt Magdalena Andersson, distriktsläkare och koordinator för s.k. naturunderstödd rehabilitering, vänder sig naturunderstödd rehabilitering till patienter som är sjukskrivna för lätt till måttlig psykisk ohälsa och som därför riskerar social isolering och passivering. Det är fråga om komplettering till den medicinska vården. Landsbygdsföretagen har inget vårdansvar, utan det ligger på vårdcentralen eller den psykiatriska kliniken. Landsbygdsföretagens roll är att erbjuda en kravlös vistelse i en lantlig miljö, som inte handlar om arbete. Men den som vill delta i sysslorna, får göra det.

Vettigt slå ihop flera kriskommuner till en?

Ingås kommundirektör Jarl Boström tror inte på en storkommun med Hangö, Ingå och Raseborg. Boström menar att utgångsläget inte alls är bra i Västra Nyland. Krisbarometern visar att en potentiell ny kommun är en kriskommun redan från start, så det räcker inte med nya utredningar, man måste bygga helt nytt. Man måste se över den kommunala strukturen, och det finns mycket känslor med i bilden. Politik är känslor, men politiken måste basera sig på en ekonomi som är i balans. Barbro Wikberg från Sfp i Hangö menar att man gick in för den lättare lösningen då Hangö sade ja till en utredning med Raseborg och Ingå, men att man helst vill förbli självständiga.

Nedskärningar kan drabba små landsbygdsinstitut hårt

Statliga och kommunala spartalkon kan slå hårt mot arbetar-och medborgarinstituten. Undervisnings-och kulturministeriet föreslår för finansministeriet att statsandelarna till instituten skärs ner med 20 miljoner euro, vilket skulle leda till att kommunerna i sin tur kan spara 15 miljoner euro. Rektorn för Vasa Arbis Ann-Maj Björkell-Holm säger att de är speciellt oroade för de små landsbygdsinstituten, vilka ofta är regionens kulturbärare och som dessutom sköter integrationen av invandrare och flyktingar.