Från ingången av 2019 startar två nya arbetsgrupper inom Landsbygdsnätverket – Framtidens producenter och Smarta byar. Till koordinator för arbetsgruppen Framtidens producenter valdes Kaisa Pethman, medan arbetsgruppen Smarta byar leds av Sami Tantarimäki.
Uppgifterna är från webbplatsen maaseutu.fi.
Enligt grundaren Thomas Snellman har REKO-ringarna haft stor betydelse för de jordbruksproducenter som lyckats väl. I fjol sålde 4 000 finländska producenter sina livsmedel genom REKO-ringarna, varav 1 000 producenter deltog i torghandeln varje vecka. REKO-ringarna har lett till en bättre beredskap bland bönderna, för nu kan de förse konsumenter med produkter med kortare varsel och det har i sin tur påverkat handeln med större uppköpare.
REKO-ringarnas koncept bygger på att sammanföra konsumenter och producenter. Producenterna presenterar sina produkter i Facebook-grupper. I kommentarsfältet skriver konsumenterna ner sina beställningar och jordbrukarna träffar kunderna vid en given plats med jämna mellanrum. Kunderna åker hem med närproducerade livsmedel och bonden med pengarna. Det viktiga är att det inte finns några mellanhänder och att det är gratis för producenterna att gå med.
En ny modell för insamling, marknadsföring och distribution av närmat startar inom kort med ett pilotprojekt i östra Helsingfors. Projektet, som går under namnet Food Hub, har fått finansiering av Sitra och drivs gemensamt av Svenska lantbruksproducenternas centralförbund (SLC), Svenska Lantbrukssällskapens förbund (SLF) och Hertonäs matandelslag.
Enligt Rikard Korkman, jordbrukare och ombudsman på SLC, ska pilotskedet pågå i omkring ett och ett halvt år. Grundtanken med Food Hub är att skapa en fungerande närmatsmarknad, varav den första utdelningen kommer att ske den 4 oktober vid Hertonäs bibliotek. Avsikten är att i framtiden grunda ett gemensamt företag där både producenter och konsumenter finns med som ägare. Nu under höstens och vårens lopp kör vi pilotprojektet där vi i den första fasen siktar på att få med omkring 50 konsumenter från Hertonäsområdet.
På kort tid har 16 REKO-ringar startat i Sverige och lika många ligger i startgroparna. Ringarna ligger som ett bälte över Sveriges mitt, från Östhammar i öst till Göteborg i väst. Thomas Snellman, initiativtagaren till REKO i Finland, tror att det kan bli minst 100 ringar i Sverige före årets slut. Snellman gav flera föreläsningar om konceptet under fjolåret, och i september 2016 startade den första ringen i Grästorp i Västra Götaland, en ort som har ca 5 600 invånare. Snellman menar att konceptet är effektivt i små och medelstora städer. I de regioner i Sverige där REKO-ringarna vinner mark, är sortimentet bra, samt att det finns långa traditioner av gårdsförsäljning, som i kombination med den stora entusiasmen sätter fart på expansionen.
Nylands svenska producentförbunds (NSP:s) höstmöte (10.11) framhåller i ett uttalande att lantbruksbranschen, trots att det finländska jordbruket nu befinner sig i sin djupaste ekonomiska kris under hela vår EU-tid, är en framtidsbransch. I regeringsprogrammet har bioekonomin lyfts upp som spetsprojekt, och det finns en stor potential inom de gröna näringarna, inklusive småskalig energiproduktion.
Nu behövs satsningar på nya investeringsmöjligheter och försäljningskanaler, men för att det ska omsättas i praktiken måste lantbrukets verksamhetsförutsättningar säkras och förbättras, och byråkratibördan måste minska.
Jordbrukaren Rikard Korkman äger ett jordbruk nära Invalsporten i Jorvas i Kyrkslätt, där man planerar att bygga en bensinmack och en järnhandel. Det finns ett detaljplansförslag för hur området kring Invalsporten ska se ut i framtiden. Enligt Korkman är målet att skapa ett närmatskluster med 10 till 40 företagare. Det finns ett behov för närmat och man har många intressanta producenter i Nyland. Man vill erbjuda möjligheten att köpa närprodukter året runt, utan att man är beroende av säsongutbudet. Det är även meningen att konsumenter ska förbinda sig till närmatsklustret genom att grunda egna matandelslag tillsammans med producenter. Idén med matbyn utvecklas hela tiden, och om allt går enligt planerna, är målet att närmatscentret är i gång inom ett till två år. I detaljplanen har man ritat två kvarter för närmatsbyn, där byggnadsrätten uppgår till 2 200 kvadratmeter och i 400 av dem får man sälja livsmedel. I detaljplaneförslaget finns inte plats för någon stor livsmedelsaffär.
Uppgifterna är från en artikel, skriven av Niclas Lönnqvist, i Hufvudstadsbladet (22.10).
Finlands svenska Marthaförbund rf har utsett Thomas Snellman till mottagare av årets finlandssvenska matkulturpris. Jordbrukaren Snellman har fungerat som primus motor i uppbyggnaden och spridningen av REKO-handeln i Finland. REKO, som står för rejäl konsumtion, är en modell för direkthandel där konsumenten köper lokal mat av producenten utan mellanhänder. Idén till konceptet fick Snellman från Frankrike, och år 2013 startade REKO-ringarna i Jakobstad. I dag finns det över åttio ringar i hela Finland. Handeln möjliggör en direktkontakt mellan producent och konsument, och har bidragit till att öka både förståelsen för producentens arbete och respekten för råvaran. Handeln bygger på ett verkligt behov hos konsumenterna och har gjorts mycket enkel, vilket har lett till att REKO-ringarna växer i popularitet och gett ett stort lyft åt den närproducerade maten, som är en viktig del av Marthaförbundets matvision.
Uppgifterna är från webbplatsen martha.fi.
I dag får ingen lön från själva REKO-rörelsen, inte ens grundaren Thomas Snellman. Han har i år fått priset Årets Närmatsgärning på 2 000 euro, det är allt. REKO-rörelsen har nämligen inga mellanhänder, inga anställda, ingen organisation, inte ens en gemensam logo. Handeln går till så att varje ort har en egen Facebook-grupp där producenterna erbjuder sina livsmedel och konsumenterna beställer det de vill köpa. Handeln sker på överenskommen plats och tid, och eftersom varorna beställs på förhand kan svinnet minimeras – inga långa kontrakt, ingen bindning.
Snellman är glad så länge REKO klarar sig utan organisation, för han vill helst att det ska vara gratis för alla. Tanken är att ingen ska behöva lägga ut pengar för själva konceptet, för om man grundar en organisation, faller den biten bort. Men det kan ändå bli så att något sammanlänkande system behövs, eftersom REKO växer enormt snabbt. Snellman hoppas då att det blir en externt finansierad grupp som tar ansvar.
Den 20-22 augusti fylls Järnvägstorget i Helsingfors av matproducenter från hela landet då det igen är dags för Finlands största närmatsevenemang Delikatessernas Finland. Syftet är att erbjuda små och medelstora livsmedelsföretag en chans att presentera sig, sälja produkter och matportioner och föra fram betydelsen av inhemsk matproduktion, samtidigt som sambandet mellan landsbygden och staden stärks. Evenemanget ordnades för första gången år 2011. Dess stora popularitet visar att finländska konsumenter är vänner av närmat, men det är viktigt att maten är färsk, av god kvalitet och smakar gott. Transparens i matkedjan har även blivit ett viktigt köpargument för många konsumenter. Delikatessernas Finland ordnas tillsammans med Syystober-evenemanget som för fram inhemskt öl. Tillsammans samlade evenemangen i fjol närmare 54 000 vänner av god mat och dryck. I samband med Delikatessernas Finland ordnas den 19 augusti även ett yrkesevenemang för inköpare från handeln, restauranger och den offentliga matservicen, och under samma veckoslut firas även Helsingfors festspel och Konstens natt.
Uppgifterna är från tidningen Landsbygdens Folk (12.6). Se även webbplatsen visithelsinki.fi.
De är inte många, men antalet små elproducenter i Östnyland som matar in el i nätet, har långsamt ökat. I fjol började nämligen Borgå Energi betala ut ersättning för el från bl.a. solpaneler, och tillsvidare förser elva kunder Borgå Energis nät med egenproducerad elström, då det är möjligt. Enligt elförsäljningschef Markus Weckström växer intresset klart, varav en orsak är att priset på solpaneler har gått ner de senaste åren. Weckström tror att antalet uppkopplade solpanelsanläggningar kan fördubblas i år. På Emsalö i Borgå hoppas Gisle Sjøberg på många vackra molnfria dagar, för han har nyligen kopplat upp sina solpaneler till elnätet. På den nya gårdsbyggnaden glimmar panel efter panel, allt som allt kring 30 stycken, vilket betyder omkring 12 000 kWh om året.
Så kallade REKO-ringar finns i både Åbo och på Kimitoön och nyligen startade ett gäng producenter upp en REKO-ring i Nagu och Korpo, medan Pargas är näst i tur. Tove och Gunnar Bornemann, som har ett äppelmusteri i Kårlax i Pargas, ser många fördelar med att som producent vara med i en REKO-ring. Det är mycket enkelt och man vet hur efterfrågan ser ut. Kontakten är lätt att få och kunderna når man snabbt. Enligt Mia Åkerfelt, ordförande för Åbo svenska Marthaförening, finns det i dag ett stort intresse för att köpa t.ex. närproducerat. Konceptet med reko passar enligt henne bra in i den här trenden.
Men närproducerat kostar i regel mer och möjligheten att köpa närproducerad mat, är en lyx som inte alla har råd med. Konceptet med reko går ut på att ta bort mellanhänderna ur ekvationen.
Vad innebär skyldigheten att tillhandahålla tjänster? Varför behövs den? När är skyldigheten ett användbart verktyg för att trygga servicen på landsbygden? Syftet med den här handboken, Skyldighet att tillhandahålla tjänster på landsbygden – SGEI som verktyg för anordnande av service, är att ge information om förfarandet för att ålägga skyldighet att tillhandahålla tjänster:
Skyldigheten att tillhandahålla tjänster är en metod för att se till att en allmännyttig tjänst produceras, vari termen ”skyldighet att tillhandahålla tjänster” är den svenska motsvarigheten till den engelska förkortningen SGEI. Skyldigheten påförs genom ett åläggandeförfarande, i vilket EU:s SGEI-lagstiftning ska följas. En nationell bestämmelse om skyldigheten att tillhandahålla tjänster finns t.ex. i 131 § i den nya kommunallagen.
Uppgifterna är från handboken.
Den kommande målsättningen i fiskeripolitiken genomsyras av hållbarhet och ekologi och man kan tycka att fiskegrupperna kommer att ha en nyckelroll vid omställning till hållbarhetsfrågorna på det lokala planet. När man tolkar målsättningen för perioden fram till år 2020, är förväntningarna onekligen ambitiösa med stora förväntningar som vilar på de europeiska fiskegruppernas axlar och på ett utvecklingsarbete som stimulerar en hållbar ekonomisk och ekologisk utveckling inom fiskerinäringen. En av utmaningarna kommer att vara hur vi framgångsrikt kan integrera hållbarhetsfrågor i det dagliga arbetet i den lokala fiskegruppen. Jag vill hävda att det kustnära fisket i Österbotten redan nu är långt harmoniserad med den europeiska fiskestrategin.
För oss gäller det att ta avstamp från denna plattform som i grunden är sund. Det gäller att kunna motivera oss att finna nya lösningar som gör att vi har lönsamhet i näringen och att vi samtidigt i större utsträckning lyckas uppmärksamma konsumenten på den miljösmarta producenten av mat som yrkesfiskaren är och lyfta yrkesfiskarens viktiga roll som en matproducent som måste få utrymme och en ren miljö att verka i.
Innan det är möjligt att göra några påståenden om potentialen hos lokalproducerad mat, behöver man först förstå vad lokalproducerad mat faktiskt är. I sin nya avhandling, Is it local?: A study about the social production of local and regional foods and goods, reder Sofie Joosse ut vad lokal mat egentligen är för något och undersöker hur, när, varför och vem som kategoriserar matprodukter som lokala. Genom att kartlägga var folk köper sin lokala mat och genom att diskutera människors kylskåp och konsumtionsmönster, drar Joosse slutsatsen att lokal mat innebär en variation av förståelser, antaganden och förfaringssätt.
Konsumenter tenderar att diskutera lokal mat på ett liknande vis, men har trots det fundamentalt olika sätt att äta lokalproducerat på, vilket kan handla om allt från att odla hemma eller att prenumerera på matkassar, till att delta i kollektiva köpgrupper eller bjuda på lokalproducerade lyxmiddagar.
I Vasa har medlemmarna i REKO-ringen möjlighet att två gånger i månaden beställa varor från lokala producenter. Varorna delas ut varannan torsdag vid Kaserntorget, men i framtiden kan det bli ändring på det. Ann-Sofi Ljungqvist, som är projektledare för EkoNu, säger att de funderar på vad de ska göra då det växer så snabbt. Den här gången gjorde de så att de förlängde hämtningstiden med en halvtimme, men de måste nu fundera på om de kan ha det en gång i veckan.
Thomas Snellman är den som införde konceptet i Finland. Han säger att ringarna växer i hela landet och man närmar sig 18 000 medlemmar i 36 olika ringar i landet. År 2014 ökade medlemsantalet med 3 000 procent. Snellman tror inte att det kommer att öka lika mycket i år, men det kommer nog att öka kraftigt, och för att det ska öka ännu mer i Vasa, så borde det komma med fler producenter.
