Kyrkans linjedragningar för landsbygden 2015

Liljendal kyrka
Foto: Mia Aitokari

Kyrkan står nära de mänskor som bor på landsbygden, även i förändringens tider. Strukturerna ändras, närservicen förtvinar och landsbygden utarmas. Kyrkans landsbygdskommitté har under sina sammankomster lagt märke till vissa samhälleliga orättvisor och tendenser som kyrkan kan motarbeta, och kyrkan kan fortfarande erbjuda närservice i olika former. De centrala elementen i kyrkans väsen är tacksamheten, samt betonandet av heligheten av Guds rike och skapelsen, och för att främja dessa element bör även mänskan och närmiljön betraktas ur denna synvinkel.

I framtidsredogörelsen för Finlands evangelisk-lutherska kyrka slås det fast att Kyrkan 2020 bygger på delaktighet och närgemenskaper. Tillämpad på landsbygden betyder detta att kyrkan enligt landsbygdskommitténs linjedragningar stöder dem som lider av arbetslöshet, ser till att både verksamheten och servicen hålls tillgänglig,

Miljölotsen inspirerar till att bekanta sig med närmiljön

Den egna hembygden och närmiljön är överraskande obekanta för många människor. Orsaken kan vara t.ex. flyttning till en ny ort, motionsbegränsningar eller åldern. Dessutom kan man sakna vetskap om närområdets platser eller mod att besöka dem ensam. För att komma i gång, behövs hjälp och handledning. Landsbygdens bildnings- och kulturförbund (Maaseudun Sivistysliitto MSL) har utvecklat en miljölotsutbildning som förbereder personer med intresse för miljöfrågor att bli frivilliga handledare. Miljölotsen är inte en guide, utan medvandrare och inspiratör. Miljölotsarna är beredda att ta även annat med sig på upptäktsfärder i hembygdens natur och i nya miljöer.

Mer info (på finska) finns på webbplatsen maaseutupolitiikka.fi. Se även Reeta Rönkkös text, Ihanaa vertaisihmettelyä, på Landsbygdspolitikens blogg. Rönkkö är byautvecklare och miljölotsutbildare på MSL:s regionalcentral i östra Finland.

Byaupptäckare och -innovatör nya hederstitlar i Sundom – byn intressant som forskningsobjekt för stadsnära landsbygd

Karl-Erik Mitts och Matts Andersén
Foto: Bjarne Blomfeldt

År 1993 utnämnde Sundom bygdeföre-ning rf hederstiteln byaåldersman till Börje Backholm och hederstiteln byaskrivare till Bertel Sund. Nästa utnämning kom 2007, då utnämndes Ulla Höglund till byaforskare och Henrik Söderholm till byalots. Den tredje utnämningen skedde i höstas på bygdeföreningens höstmöte 24.11, då utnämndes Karl-Erik Mitts till byaupptäckare och Matts Andersén till byainnovatör. Till Mitts utnämning bidrog bl.a. en upptäckt av en hyddbotten på en ås intill Västersvägen där människor bott och eldat för över 2 000 år sedan, samt stenåldersplatsen på Öjberget som är ca 4 000 år gammal med de äldsta spåren av mänsklig aktivitet i Vasaområdet. Mitts har varit aktiv i bygdeföreningens styrelse i 25 år, deltagit i flera olika kommittéer och sektioner som berört hembygds- och museiverk-samhet, arkeologi, Storsandens bevarande och ”En levande skärgård”, skrivit i Sundom Historia, ansvarat för Södersunds väderkvarn och lokaliserat platser för arkeologiska utgrävningar.

Årets stadsdel finns i Åbo

Finlands Hembygdsförbund utser varje år (sedan 2001) Årets stadsdel i Finland, en utmärkelse som i år gick till Kakskerta och de kringliggande öarna i Åbo, och som gavs (9.8) under de Nationella hembygdsdagarna i Seinäjoki 8-11.8. Hembygdsförbundet motiverar sitt val med att Kakskerta har lyckats bevara sin särprägel som en del av skärgården, trots att det ingår i en av Finlands största städer, och dessutom är dess invånare synnerligen aktiva och engagerade i sin närmiljö.

Uppgifterna är från webbplatsen svenska.yle.fi och Finlands Hembygdsförbunds hemsida. Se även personer som fått förtjänstmedalj.

Närdemokrati nyckelord i morgondagens Helsingfors

Framtidens nyckelord blir närdemokrati och lokala aktionsgrupper kommer att få mera betydelse, men man måste komma ihåg att kommunalpolitiken är konservativ till sitt väsen och ingenting tyder på att den traditionella kommunala politiken skulle försvinna. Det administrativa arvet är starkt i Helsingfors och samarbetet mellan förvaltningsenheterna fortsätter ändå att öka. Vidare blir boendeföreningarna allt viktigare. Vi kan påverka vår levnadsmiljö genom att ta hand om närmiljön och inte vänta att ”de där borta i stadshuset” gör det. Tillsammans kan husbolag, vängrupper, olika sociala sammanslutningar, vänner och bekanta vara initiativrika och starta olika projekt i den egna stadsdelen, på hemgatan, i huset eller kvarteret. På det sättet har man redan fått stadsdelsfester, festivaler, gatuevenemang och olika roligheter.

Uppgifterna är från en artikel, skriven av Tommy Pohjola, i Hufvudstadsbladet (13.4). Artikeln handlar om helsingforsborna med två scenarion om morgondagen, varav texten ovan är en del av professorn i europeisk historia och lokalpolitikern Laura Kolbes synpunkter om morgondagens Helsingfors. Professorn i urban geografi vid Helsingfors universitet Mari Vaattovaara skriver bl.a. i sitt scenario att möjligheterna att påverka och utveckla lokalt har ökat när beslutandet och informationen kommit närmare olika isolerade invånargrupper.