Huvudstadsregionen och glesbygden allt längre ifrån varandra

Vy från Hotel Torni mot Helsingfors södra stadsdelar
Bildkälla: Wikimedia Commons

Det har skett en snabb förändring mellan Helsingfors och landets mindre orter och glesbygd de senaste fem åren. Bara under de två senaste åren har Esbo och Vanda allt mer hängt på huvudstaden, framgår det av opinionsmätningen TNS Monitor 2015. Enligt Tarja Pentilä på TNS Gallup blir individualism, personlig utveckling, nyfikenhet och öppenhet mot andra kulturer allt mer präglande för huvudstadsregionen, medan folk på mindre orter uppskattar kontinuitet, trygghet och mindre risktagning. Matti Kortteinen, professor i stadssociologi vid Helsingfors universitet, är inte ett dugg förvånad och menar att det låter som om TNS Gallup, via sin forskning, har funnit den klassiska teorin om modernisering och urbanisering. De senaste hundra åren har världen fyllts av teorier om hur stadslivet skiljer sig från landsbygdslivet, så resultatet är i högsta grad väntat. Det är som om mätresultaten så småningom börjar bli vad de borde vara.

”Världens tätast befolkade skog”

”Jag vaknade upp mitt i ett möte! Vi satt tillsammans med näringsministern och huvudstadsregionens ledning och diskuterade metropolområdets framtid och främjandet av Finlands konkurrenskraft. Hörde jag verkligen rätt? Finland är världens tätast befolkade skog!” Detta påstående kom från en stark aktör inom stadspolitiken, och det var en fin tanke som sätter perspektiv på vår situation. I en hård internationell konkurrens ter sig Finland som ett litet och glest befolkat land med bara 5,5 miljoner invånare. Ute i världen har många städer förorter och stadsdelar med en lika stor befolkning.  I Finland bor 69 procent av befolkningen inom stadsregionerna, 36 procent av dem bor inom metropolområdet.

Det nätverk som städerna i olika delar av landet bildar, är viktigt för oss för att vi ska kunna få fram varje regions starka sidor – ca 77 procent av arbetsplatserna, 90 procent av forsknings- och produktutvecklingsinsatserna och 100 procent av högskolorna finns inom stadsregioner. Ungefär 70 procent av företagens verksamhetsställen finns i städer, och om man räknar bort jordbrukets, skogsbrukets och fiskerinäringens verksamhetsställen, är andelen så stor som 86 procent. Stadsliknande områden utgör dock endast 5 procent av landets areal.

”Framtidens kommun måste bättre beakta regionala särdrag” – minister Risikko

Paula Risikko
Foto: Laura Kotila, Statsrådets kansli

Under ett diskussionstillfälle (27.1) i Rovaniemi om Framtidens kommun sade trafik- och kommunminister Paula Risikko att den finländska kommunen under årtionden har varit organisatör av tjänster åt medborgarna, samt utvecklare av livskraft och konkurrenskraft i regionen. Men i och med social- och hälsovårdsreformen kommer kommunens roll att förändras. Enligt Risikko behövs det en grundlig diskussion om kommunens roll och framtiden, vari diskussionen även måste handla om att tillåta olika slags kommunmodeller i olika delar av Finland.

”Regionerna inom Finlands gränser skiljer sig åt mycket. Det skulle mycket väl kunna finnas en annan kommunmodell i Lappland än i metropolområdet eller i stora stadsregioner. Framtidens kommun måste bättre än idag beakta regionala särdrag.”

Inga tvångsfusioner av kommuner i stadsregioner

Det blir inga framtvingade tvångsfusioner av kommunerna i stadsregionerna, för ordförandena för regeringspartiernas riksdagsgrupper har beslutat dra tillbaka den omtvistade paragrafen om tvångsfusioner i den nya kommunstrukturlagen. Oberoende av kommunernas åsikt, hade paragrafen gett regeringen möjlighet att besluta om kommunsammanslagningar i stadsregioner. Paragrafen hade dock inte gällt metropolområdet kring huvudstaden. Paragrafen om tvångsfusioner har väckt starkt motstånd under remissrundan i kommunerna. Den hade också möjligen stridit mot grundlagen. Bland partierna har Socialdemokraterna och Svenska folkpartiet protesterat mot paragrafen om tvångsfusioner. Överenskommelsen om vårdreformen nyligen bidrog även till att tvångsparagrafen stryks.

Uppgifterna är från (11.4) webbplatsen svenska.yle.fi.

Urbana befolkningen ökar på bekostnad av landsbygdsbefolkningen

Hur ska vi mata städerna när de slukar allt mer mark? Nya modeller dyker upp, men är motpoler till varandra. Nära Bangalore i Indien har den holländska jordbrukaren Pieter Smeets skapat en ”agropark”, ett enormt jordbruk som ska leverera varor mera effektivt till metropolerna, medan det urbana jordbruket i Berlin har tagit vind i seglen. I Basel har Roman Gaus investerat i en takfabrik för fisk- och grönsaksodling. Andra projekt som prövats är agroindustrier i utkanten av urbana områden, urban odling, kollektiva trädgårdar, samt enorma växthuskomplex.

Den västafrikanska befolkningen har ökat från 70 till 318 miljoner människor mellan åren 1950 och 2010, en befolkning som kommer ytterligare att förbubblas fram till 2050. Dessa siffror blir ännu mer dramatiska om man ser på städer som år 1950 hade sju miljoner invånare.

”Bilismen kan inte vara billigare på glesbygden – den måste vara det”

Jorma Ollila & Co har levererat sin syn på hur bilbeskattningen skall reformeras så att statskassan inte sinar när motorerna går från bensin till el, vilket var naturligtvis det primära när Ollila fick uppdraget. Statskassan får in 4,5 miljoner på bilismrelaterade skatter (bränsleskatt, fordonsskatt), en modell som inte är evig. Den bärande idén i förslaget är kilometerskatt, möjliggjord av sändare som ger skattemyndigheterna all information om bilens framfart – skattebjörnen och storebror i en teknisk omfamning, unik i hela Europa. Vägtullar hade varit naturligt för Tätortsfinland. Men varför uppstår det politiska omfartsvägar som leder förbi vägtullar? För att Storhelsingfors – metropolområdet – också annars särbehandlas, se bara hur regeringen trippar på tå, i stället för att sätta ned foten och tvinga hela Storhelsingfors till ett enda stort samarbete. Den stora trafiken finns i metropolområdet, som hade varit ett självklart mål för de första vägtullarna i Finland.

Skål för Finland, för landets små lokalsamhällen – professor Katajamäki reflekterar över Himanens framtidsrapport

Historien har format vårt lands mosaik av vidsträckt landsbygd, små städer och en varierande natur. Utav detta uppstår inte ett Storstads-Finland. Men de överdimensionerade metropolernas trevare stöder lösningar som är centraliserade och fjärmade från människornas vardag, vilket småningom börjar tära på Finlands framgångs verkliga faktorer. Metropolmodellerna är mekaniskt kopierade från ett genuint storstadssamhälle, som Finland inte kan jämföras med. Geografiskt finns det inte heller här något att göra. Finlands konkurrensförmåga utgår även i fortsättningen från de små lokalsamhällenas närekonomi, vilket gör att platsen blir jämbördig i huvudstadsregionen, landskapscentrum, landsbygdsstäder, på landsbygden, samt i stadsdelar och byar. Finlands kommande framgångar grundar sig på platsernas mångfald. Om platsdiversiteten utarmas, så minskar sannolikheten för nya finländska framgångshistorier och den lyckosamma slumpens möjlighet avtar.

”Finländska landsbygden har övergivits” – professor Eero Uusitalo

Det är inte möjligt att 95 procent av landets yta skall vara outnyttjat för samhället, menar ordföranden för Byaverksamhet i Finland rf Eero Uusitalo. Inom politiken är det också så, att man till stor del inte känner till landsbygdens realiteter, och särskilt inte dess möjligheter. Man tycker att det inte lönar sig att satsa något på landsbygden. Men det här blir en återvändsgränd, då folket på landsbygden gör beslutsfattarna besvikna och inte röstar. Det här leder ingenstans.

”En del riksdagsledamöter har sagt åt mig, att tala du vad som helst för landsbygden väl, för inget kan ändå göras. Jag tror det är en överdrift, att man inte talar om Finland som ett landsbygdsland, då det är det, och att man talar om Helsingfors som en metropol, vilket det inte är!”

Läs hela intervjun (på finska) med Uusitalo på webbplatsen yle.fi.

Svårt med diskussion om den brokiga mosaiken av lokala samhällen – professor Hannu Katajamäki

Samhällsdiskussionens huvudströmning känner inte igen Finlands varierande geografi, för många debattörer lever i huvudstadsregionen och deras tolkning om vårt samhälle baserar sig på en snäv minimetropolsynvinkel. Samma gäller mediets koryféer, vilka går med huvudstadens lobbyister och forskningsinstitutioners sakkunniga, som bara talar om genomsnitt och vill, eller kan inte, analysera vårt samhälles geografiska karaktär.

”Medborgarnas vardag finns dock i lokala samhällen och inte på den genomsnittliga verkligheten som den hegemoniska diskursen behandlar. Finland är inte som knappnålens spets, utan en brokig mosaik av olika slags lokala samhällen.”

”Regeringens kommunalpolitik en sillsallad”

Kommundirektören i Sibbo Mikael Grannas säger att det är ytterst osannolikt att metropolområdet runt Helsingfors kommer att indelas i två eller fem kommuner som finansministeriets utredningsmän lär presentera nästa vecka. De fem regionkommunerna kan möjligen fungera som bas för social- och hälsovården i metropolområdet, då samtliga fem regionkommuner har fler än 50 000 invånare, vilket regeringen sett som en undre gräns när man organiserar om social- och hälsovårdstjänsterna i landet. Vårt lands 320 kommuner jobbar dessa dagar under stark tidspress med sina utlåtanden om regeringens förslag till kommunstrukturlag.