Medborgarinflytande bidrar inte till demokratiutvecklingen i konfliktdrabbade länder visar doktorsavhandling

Bild: Umeå universitet

Tvärtemot vad man tidigare trott, bidrar inte medborgarinflytande nämnvärt till demokratiutvecklingen i konfliktdrabbade länder, utan istället är det politikernas roller och deras samarbetsförmåga som avgör hur det ska gå. I forskaren Abrak Saatis avhandling, The Participation Myth : outcomes of participatory constitution building processes on democracy (svensk titel: Myten om Deltagande: Folkligt deltagande i konstitutionsbyggnadsprocesser och dess utfall avseende demokrati), jämför och analyserar hon i ett första steg tjugo länder i Sydamerika, Afrika, Asien och Europa, där medborgarna till olika grad har tillåtits ha en framträdande roll när författningen skrivits. I ett andra steg jämförs dessa stater med stater där författningen enbart skapats av politiska eliter och jurister, varefter demokratin i de enskilda länderna sedan har jämförts genom att studera hur den utvecklats från tiden innan författningen skrevs till tiden efter. Resultaten visar att medborgarnas deltagande, när författningar skrivits, inte haft någon betydelse för demokratins utveckling.

Utveckla demokratin – ge medborgarna inflytande på riktigt!

Ska medborgarna ha någon makt i vårt samhälle, förutom att gå till valurnan vart fjärde år? Peter Backa, tidigare landsbygdsutvecklare på Svensk Byaservice, tycker att den rätten borde medborgarna i en demokrati ha, speciellt när samhället förändras snabbt. Det är inte ett omöjligt krav, det fungerar t.ex. i många delstater i USA och kallas för Recall. Det följer en enkel logik, där medborgarna väljer in folk, men om man märker att man misstagit sig, så kan man rösta ut dem. Det här regleras, bl.a. för att okynne ska kunna undvikas. Argumentationen mot riktigt medborgarinflytande är i Backas tycke överlag svag, trots att den i och för sig kan vara relevant. Ofta hör man att det blir för dyrt, men man glömmer att all demokrati kostar, även fullmäktige och nämnder.

Justitieministern bekymrad över demokratins framtid

Anna-Maja Henriksson
Foto: Justitieministeriet

Justitieminister Anna-Maja Henriksson är bekymrad över den framtida demokratin i Finland. Hon menar att människor ska uppleva att de kan påverka i sin egen närmiljö och i sin hemkommun. Om besluten om vård, skola och omsorg fattas på ett helt annat plan än i den egna kommunen, kan man börja känna en viss vanmakt, vilket vårt samhälle inte har råd med. Henriksson vill ha debatt om vad kommunernas uppgift ska vara i framtiden, vad de lokala beslutsfattarna ska besluta om och vem det i slutändan är som fattar besluten. De pågående reformerna inom vård- och utbildningssektorn flyttar nu i allt högre grad över ansvaret till tjänstemännen. Enligt Henriksson gör vi förändringar, som för det mesta motiveras med ekonomiska orsaker, vilket kan vara sant till en viss del, men samtidigt har vi lite tappat känslan för vilka konsekvenser de stora förändringarna kan ha för demokratin på sikt. Kommunerna har traditionellt haft en långtgående självbestämmanderätt, och inom vissa ramar fått besluta om både utbildning, vård och omsorg. I många av de planerade reformerna överförs uppgifterna till större enheter, där det demokratiska inflytandet blir lidande.

”Vi saknar praktiskt politiskt inflytande” – Dennis Rundt om närdemokratin i en österbottnisk storkommun

Vi är mera upplysta än någonsin, redo att bevaka våra intressen och behov och uttrycka vår åsikt, men vi upplever att vi saknar praktiskt politiskt inflytande av den enkla orsaken att vi faktiskt gör det. En sammanslagning av kommunerna från Vörå i norr till Kristinestad i söder gör inte saken lättare, allra minst ifall de nuvarande fullmäktigeförsamlingarna stympas, underordnas ett superfullmäktige och kallas ”närfullmäktige”. Redan nu är avståndet till beslutsfattandet för stort i de kommuner som bildades på 1970-talet. Närdemokratin och invånarperspektivet ska ge invånarna större och bättre möjligheter att delta och påverka, så beslutsfattandet bör flytta så nära oss som möjligt.

Demokratipolitiken något av ett byråkratiskt elitprojekt

Startskottet för demokratipolitiken kom 2003 i och med ett politikprogram om medborgarpåverkan. Under tio år har ett inte helt oansenligt förvaltningsmaskineri för demokratipolitiken vuxit fram, men det finns också konkreta förbättringar som medborgarinitiativet och en öppnare förvaltning. Samtidigt finns också en motsatt utveckling. Det breda kommittéarbetet med vetenskapliga utredningar och alternativa förslag har nästan helt ersatts av beställningsarbeten som utförs av tjänstemän och utredningspersoner. Att demokratipolitiken inte genomsyrar politiken visar kommun- och vårdreformerna, där närdemokratitankarna hotar att urvattnas totalt. Professor emeritus Heikki Paloheimo, som utvärderat den finländska varianten av demokratipolitik, påpekar att man inte har fäst uppmärksamhet vid att kommunerna lider av ett demokratiunderskott när reformerna har beretts. Demokratipolitiken framstår något av ett byråkratiskt elitprojekt, som fungerar uppifrån nedåt, då det ligger i sakens natur att trycket borde komma nedifrån.

Närdemokratimodeller behandlas på föreläsning i Pargas

Forskare Siv Sandberg vid Åbo Akademi föreläser om olika närdemokratimodeller i Finland vid en tillställning som hålls 15.1 kl. 17.30 i stadshuset i Pargas. Föreläsningen, som är gratis och öppen för alla intresserade, tar avstamp i den rapport som Sandberg och forskare Ritva Pihlaja skrev för finansministeriet år 2012. Syftet med rapporten var att ta fram information om invånarnas deltagande- och påverkningsmöjligheter med tanke på förnyelsen av kommunallagen och utvecklandet av den kommunala demokratin. Sandberg kommer att berätta vad som hänt sedan rapporten utkom (förändringar på fältet, beredningen av den nya kommunallagen m.m.), och inleder en diskussion om modeller för en fungerande närdemokrati i Åboland. Arrangör för föreläsningen är Egentliga Finlands Byar rf/projektet Kansalaiskunta.

Uppgifterna med anmälningsinfo (för serveringens skull anmäl senast 13.1) finns på webbplatsen efbyar.fi.

Observationer från studien Den nya kommunen

De finländska kommunernas antal har minskat med långt över hundra på tio år, och även om den reform av kommunstrukturen som för närvarande förbereds på många sätt avviker från tidigare kommunsammanslagningar, kan det vara intressant att söka lärdomar ur de senaste årens erfarenheter. Man kan fråga sig om resultatet av sammanslagningarna motsvarade förväntningarna och granska om de ursprungliga löftena uppfylldes, samt också fundera på hur det gick med servicen och närdemokratin. Liksom i Danmark så är de svar man får i Finland om sammanslagningar beroende av vem vi frågar; de som är mest kritiska till en sammanslagning, är de som bor i små kommuner och i kranskommuner kring de urbanare städerna. Det har utförts utredningar kring tidigare kommunsammanslagningar, men det dröjer många år innan vi verkligen sitter med facit på hand, eftersom vissa effekter och inbesparingar syns först med många års fördröjning. Magma och Kommunförbundet önskar ändå redan nu, med tanke på den pågående strukturreformen, presentera en lite annorlunda studie av de tidigare erfarenheterna med särskild tonvikt på några mindre kommuner i förändring.