Kategorier
2015 Nyhetsbrev 14/2015

Doktorn kommer via Internet

Hjärta och stetoskopRunt om i Sverige är det rätt långt mellan läkare och patienter, som i Västerbottens läns landsting där det ibland kan vara hundratals kilometer att resa för en distriktsläkare. Det är inte konstigt att de då satsar på telemedicin, alltså vård över Internet. Enligt projektledaren för Vård på distans i Västerbottens läns landsting Sven-Åke Boström, så är de först ut med att rekrytera en läkare som ska jobba på det sättet. Det är en tjänst och det är unikt. Sådana här saker har förekommit i projektform – de har en påse pengar och sen tar de slut. Nu sätter man ner foten och vill göra normalt vårdflöde av det här genom att söka en läkare som ska sitta på kusten och ratta patienter 400 kilometer bort. Själva rattandet sköts via en videokonferens med flera kameror – en för dialogen ansikte mot ansikte och en översiktskamera. Det är en avancerad videokonferenslösning, samt att läkaren har ett dermatoskop, en handhållen kamera där man kan titta på hudfläckar, in i svalget, munnen och o.s.v.

Kategorier
2013 Nyhetsbrev 35/2013

Regionkommunen vinnare i Sverige?

Ordet regionkommun + andraDet var med stor besvikelse från de flesta håll som nyheten togs emot, att Sveriges regering bestämt sig för att inte heller genomföra det senaste förslaget till nedbantad regionreform. Det var EU-medlemskapet som 1995 påtvingade Sverige nyheten att börja utforma regionala utvecklingsplaner ute i landet, istället för att det gjordes centralt, vilket blev den första svenska regionalreformen sedan regionalpolitiken införts tidigt 1960-tal för att hantera utflyttningen från skogslänen. I stället för att använda tillfället till en genomtänkt regionreform, har saker fått utveckla sig planlöst, vilket resulterat i dagens smått förvirrande flernivåstyrning över svensk regional utveckling. Ansvaret för den regionala utvecklingen ligger i vissa län hos kommunala samverkansorgan, i andra län hos staten via sin länsstyrelse och i några län i landstingen, vilka döpts om till regionkommuner. Det ganska uppenbara alternativet till lösning – att slå samman mindre kommuner till större – kommer inte ens på tal.

Kategorier
2013 Nyhetsbrev 32/2013

Tvångsfusioner – regeringen föreslår folkomröstningsmodell för planerad storkommun

KommunreformenRegeringen skissar på en komplettering till kommunstrukturlagen som godkändes i juni; tvångsfusioner skall vara möjliga, ifall majoriteten av den planerade storkommunens röstberättigade understöder samgången. Resultatet av folkomröstningen skulle vid behov vara mera avgörande än vad fullmäktiges vilja är i en baskommun. Hittills har grunden i vårt land varit representativ demokrati, medan folkomröstningarna har haft en rådgivande roll. I de största städerna skulle situationen enligt regeringens skiss i framtiden vara annorlunda, så att under vissa villkor skulle den direkta demokratin väga tyngre än den representativa demokratin. Principiellt skulle detta vara mycket betydande, då folkomröstningen skulle gälla hela den planerade storkommunen och majoritetens röster avgöra. I de flesta städerna är en klar majoritet av väljarna för fusion, och kritiska väljare i randkommunerna kan inte förändra folkomröstningens resultat, därför att deras antal inte räcker till.

Kategorier
2013 Nyhetsbrev 22/2013

”Möjligheterna att tillämpa Sveriges landstingsmodell i Finland borde undersökas” – professor Hannu Katajamäki

Veterinarian Examining BulldogPå senare tid har regeringen vässt sin ett-alternativs strategi kring stora reformer, där social- och hälsovårdsreformen nu är ett uttalat redskap för kommunreformen. Egentligen offentliggjorde samlingspartisten Petteri Orpos koordineringsgrupp för social- och hälsovården ingenting nytt. Redan under Matti Vanhanens regering beslöt man för kommun- och servicestrukturreformens del att en eftersträvansvärd ministorlek för en kommun är 20 000 invånare, en gräns som baserar sig på uppfattningar och inte på forskning.

”Mekaniskt folkmängdstänkande lämpar sig inte för ett land som Finland med stor geografisk yta, liten population och små lokala samhällen.”

Regeringens linjedragning om social- och hälsovårdens organisering skulle försätta kommuner med färre än 20 000 invånare i en pinsam situation, för de skulle vara tvungna att söka sig till suddiga samarbetskonstellationer.