Problemen kring reformerna inte tama utan djävulska – professor Hannu Katajamäki

Ett tamt problem är snällt och bjuder inte på några överraskningar. Man kan knäcka det genom att skaffa information och genom att avancera lineärt. Längs en logisk bana och med tålamod kan man hitta bästa möjliga lösning. Men i stället för tama är samhällsproblem allt oftare djävulska. De innehåller motstridiga element, intressekonflikter och politiska spänningar. Man kan inte hitta lineära lösningar på djävulska problem, och behandlar man ett djävulskt problem som ett tamt problem, följer svårigheter – i stället för att hitta lösningen, hittar man nya och alltmer svårlösta frågeställningar. Den finländska regeringen har två viktiga mål: kommunreformen och social- och hälsovårdsreformen. Ända från början har man behandlat båda reformerna som tama problem och tanken har varit att regeringen definierar principer och kriterier, medan experterna hittar lösningarna på traditionellt lineärt sätt i arbetsgrupper bakom stängda dörrar. Men experterna har inte hittat lösningarna. Man har förberett reformerna separat, formellt och utan öppenhet, där servicen och medborgarna inte varit främst, utan förvaltningsstrukturerna.

”Problemen kring reformerna har inte blivit tama, utan djävligheten har bara ökat.”

Över 500 uppgifter är nog för kommunerna sägs i rapport

Överföringen av ytterligare uppgifter och förpliktelser till kommunerna måste hejdas, och det är viktigt att snabbt få uppgifterna och finansieringen av dem i balans. Dessa slutsatser kan dras av en slutrapport om en kartläggning av kommunernas uppgifter, vilken gavs till förvaltnings- och kommunministern 17.1. I utredningen bedöms kommunerna ansvara för drygt 500 uppgifter, och enligt verkställande direktören vid Kommunförbundet Kari-Pekka Mäki-Lohiluoma ger utredningen en åskådlig bild av hur mycket de enskilda uppgifterna och förpliktelserna i samband med dem har ökat under de senaste åren. Åläggandena har ökat betydligt framför allt inom social- och hälsovården, undervisningssektorn, samt utvecklingen av samhällena. ”Det är ohållbart att lagstifta om nya förpliktelser för kommunerna nu då de på allvar måste fundera på hur de skall klara av de uppgifter de redan har. Att vältra över uppgifter på kommunerna utan några resurser för, det är ingen utväg”, betonar Kommunförbundets direktör.

Uppgifterna är från ett pressmeddelande (från 17.1) på webbplatsen Kommunerna.net. Se även finansministeriets pressmeddelande (från 17.1) och rapporten Kuntien tehtävien kartoitus.

Högklassig basservice kräver omfattande befolkningsunderlag – rapport från social- och hälsovårdsministeriets arbetsgrupp

Social- och hälsovårdens framtid tryggas bäst genom att skapa kommuner som har en tillräckligt stark bärförmåga och som på bred front svarar för ordnandet av social- och hälsovården. Målet med reformen av servicestrukturen inom social- och hälsovården är jämlika social- och hälsovårdstjänster, samt att stärka vården och omsorgen, som i dagens läge fungerar otillräckligt, och att förbättra tillgången till närtjänster. Enligt social- och hälsovårds-ministeriets servicestrukturarbetsgrupp är ett tillräckligt befolkningsunderlag för att ordna social- och hälsovården minst 50 000-100 000 personer. Vidare sägs bl.a. att en kommun skall åläggas en lagstadgad skyldighet att tillhöra ett social- och hälsovårdsområde om kommunen inte är tillräckligt stark för att ensam ordna alla tjänster som dess invånare behöver, men även en kommun vars bärkraft uppfyller de här kraven skall ha skyldighet att tillhöra ett social- och hälsovårdsområde, om de övriga kommunerna i samma område inte har tillräcklig bärkraft. Arbetsgruppen blev klar med sitt förslag 11.1.

Läs social- och hälsovårdsministeriets pressmeddelande här och rapporten Palvelurakennetyöryhmän loppuraportti här.

Den representativa demokratin räcker inte till vid förberedelse för stora reformer

Den traditionella representativa demokratin räcker inte till när man förbereder stora reformer som kommunreformen och social- och häslovårdsreformen. Det behövs en ny, mer vittomfattande synvinkel – medborgarrådet. Deltagarna i ett medborgarråd (i medeltal 20-25 medlemmar) väljs bland frivilliga som har anmält sig på så sätt att de är representativa för alla medborgargrupper, vilka är relevanta i förhållande till det tema man undersöker. Man kan sålunda dra allmänna slutsatser utgående från medborgarrådets framställningar. Medborgarrådsmetoden inspirerar deltagarna; intressanta visioner och praktiska förslag föds, för människor vill påverka om de bara ges en möjlighet att göra så. Det skulle vara intressant att an­vända medborgarråd för att lyfta fram idéer, inför exempelvis kommunreformen och social- och hälsovårdsreformen. Den tradi­tionella demokratin ifrågasätts inte av medborgarråd och andra deliberativa demokratiska me­toder, utan de kompletterar och förstärker den.

”Medborgarråd är ett exempel på ett nytt förfaringssätt, där växelverkan och likvärdiga dis-kussioner mellan medborgare, beslutsfattare och experter står i centrum. Man kallar det för deliberativ demokrati.”

Genom att tilläm­pa nya påverkningsmetoder, kan man även uppmuntra människor att rösta, men beslutsfattare måste dock ha kurage. Medborgarnas synsätt måste tas på allvar och de måste bakas in i beslutsfattandet. Det finns mycket att vinna på detta. Som en del av förberedelserna för ett nytt landskapsprogram för Österbotten, skulle det vara vet­tigt att organisera en rad med­borgarråd. Sålunda kunde man mångsidigt belysa Österbottens framtida ödesfrågor ur vanliga människors synvinkel och slippa ösa gemensamma pengar på kon­sultscenarier.

”Med medborgarråd kan man hitta helt nya och konstruktiva lösningar för komplexa problem.”

Uppgifterna är från en artikel i Vasabladet (21.12.2012). Artikelskribenten Hannu Katajamäki är professor i regionalvetenskap vid Vasa universitet och tillika landsbygdsprofessor.