Statistik visar att det främst är unga kvinnor som köper de hus på landsbygden som ingen annan vill ha – en fascinerande utveckling. Det här stod i en artikel, i vilken man även kunde läsa att anledningen till kvinnors flytt, är att de nu för tiden uppfostras till att inte vara rädda för någonting – ens att bo själva i skogen – och att också unga kvinnor därför kan flytta ut i obygden om de har en stor hund eller häst med sig. Det här blir ett sätt att bortförklara betydelsen av kvinnors handlingar, att reducera vad kvinnor gör till lättvindiga modenycker. Det här skriver Charlotte Vainio, som är en av dessa unga kvinnor som har flyttat ut på landet. Hon har inte en stor hund, men drömmer om en vältränad vakthäst ute på gården, och beslutet att rusta en sliten, gammal gård är måhända dumdristigt, men det är inte känslobaserat. Hon vill att hennes barn ska veta varifrån maten kommer. Hon vill att de ska förstå, att om man vårdar jorden, så ger den tillbaka – simpelt, men sant. Många andra kvinnor har betydligt större planer – öppnar butiker, återupplivar gamla hantverk, skriver böcker och bloggar om det liv de valt. De blir entreprenörer och bidrar till de investeringar som krävs för att hålla landsbygden levande, alltså aktiva, medvetna val som inte kräver vare sig en stor hund eller medgivande från någon som vill förminska. Detta är inte känslomässig nyckfullhet, utan framtiden.
Uppgifterna är från en artikel, således skriven av Charlotte Vainio, i tidskriften Martha nr 2-2015.