För att få stöd i sitt arbete beställde den parlamentariska arbetsgruppen för glesbygden i november 2020 en grundlagsenlig förhandsbedömning av regionutvecklingsåtgärder enligt den s.k. norska modellen. Bedömningen togs fram av professor Tuomas Ojanen. Arbetsgruppen behandlar bedömningsrapporten vid sitt möte den 17 februari. Ojanen granskade följande åtgärder med tanke på grundlagen:
Grundlagsutskottet har kommit till att vårdreformen strider mot grundlagen i flera avseenden – vårdområdena (5 st.) skulle bli för stora och en enskilds kommuns inflytande för litet. Mikaela Nylander (Sfp), som varit med i grundlagsutskottsbehandlingen av vårdreformen, menar att 180 kommuner skulle ha mindre än en procent av rösterna i vårdområdena. I och med detta inser man vidden av det demokratiska underskottet. Det demokratiska underskottet är särskilt besvärligt med tanke på att vården hör till en kommuns basfunktioner, och enligt det enhälliga utskottsutlåtandet står vårdreformen därför i strid med grundlagens princip om kommunalt självstyre. Även finansieringsmodellen är grundlagsstridig med tanke på att den försätter kommuner i en ojämlik ställning i förhållande till varandra. Skillnaden i skatteprocentenheter kommunerna emellan kan växa från nuvarande 6 procent till 11 procent, vilket är för mycket enligt utskottet.
Det blir inga framtvingade tvångsfusioner av kommunerna i stadsregionerna, för ordförandena för regeringspartiernas riksdagsgrupper har beslutat dra tillbaka den omtvistade paragrafen om tvångsfusioner i den nya kommunstrukturlagen. Oberoende av kommunernas åsikt, hade paragrafen gett regeringen möjlighet att besluta om kommunsammanslagningar i stadsregioner. Paragrafen hade dock inte gällt metropolområdet kring huvudstaden. Paragrafen om tvångsfusioner har väckt starkt motstånd under remissrundan i kommunerna. Den hade också möjligen stridit mot grundlagen. Bland partierna har Socialdemokraterna och Svenska folkpartiet protesterat mot paragrafen om tvångsfusioner. Överenskommelsen om vårdreformen nyligen bidrog även till att tvångsparagrafen stryks.
Uppgifterna är från (11.4) webbplatsen svenska.yle.fi.
För tillfället förbereder finansministeriet en ny kommunlag, där man gått in för att ”möjliggöra” närdemokrati. Det här låter bra, om det görs på basen av grundlagens intention och de krav på medinflytande som finns i samhället. Men så väl är det inte, för finansministeriets beredning strävar inte till att möjliggöra demokrati för medborgarna, utan för kommunens beslutsfattare. Detta är tragikomiskt; särskilt mot bakgrunden av att den nuvarande lagen inte ställer några verkliga hinder för närdemokrati – tvärtom åläggs fullmäktige att ansvara för närdemokratin.
”Fullmäktige skall se till att kommunens invånare och de som utnyttjar kommunens tjänster har förutsättningar att delta i och påverka kommunens verksamhet.”
Men lagen säger inte hur. Det kan alltså ske litet hur som helst – eller inte alls.
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg