Fastän regeringen har skingrat ideologin i den traditionella vänster-höger dimensionen, finns där dock en gemensam vision: regeringen vill ha ett Finland med stora städer och stora förvaltningsenheter, en strävan som jag kallar för storhetens ideologi. Naturligtvis kan man inte skriva in en sådan agenda i regeringsprogrammet, så därför är drömmen om de stora städernas och de stora förvaltningsenheternas Finland en typisk smygagenda som förnekas. Man kan identifiera storhetens ideologi i regeringens förvaltningsreformer – man strävar efter stora enheter och centralisering. Man kan se denna tendens i exempelvis arbets- och näringsförvaltning, polisförvaltning, nödcentralverket, samt i kommun- och vårdreformen.
Etikett: Glesbygd
Jorma Ollila & Co har levererat sin syn på hur bilbeskattningen skall reformeras så att statskassan inte sinar när motorerna går från bensin till el, vilket var naturligtvis det primära när Ollila fick uppdraget. Statskassan får in 4,5 miljoner på bilismrelaterade skatter (bränsleskatt, fordonsskatt), en modell som inte är evig. Den bärande idén i förslaget är kilometerskatt, möjliggjord av sändare som ger skattemyndigheterna all information om bilens framfart – skattebjörnen och storebror i en teknisk omfamning, unik i hela Europa. Vägtullar hade varit naturligt för Tätortsfinland. Men varför uppstår det politiska omfartsvägar som leder förbi vägtullar? För att Storhelsingfors – metropolområdet – också annars särbehandlas, se bara hur regeringen trippar på tå, i stället för att sätta ned foten och tvinga hela Storhelsingfors till ett enda stort samarbete. Den stora trafiken finns i metropolområdet, som hade varit ett självklart mål för de första vägtullarna i Finland.
Ett antal organisationer i Sverige har med stor oro tagit del landets regering att stoppa den del av landsbygdsprogrammet som direkt berör den ideella sektorn. De tar därför initiativ till ett landsbygdsupprop för att tydligt påvisa att de är upprörda över att landsbygdsprogrammet stoppas. Uppropet finns i sin helhet här under:
Nedanstående upprop för landsbygden och den lokala utvecklingen har skickats till statsministern och landsbygdsministern.
Fredrik Reinfeldt, Statsminister
Eskil Erlandsson, Landsbygdsminister
Stockholm 17 december 2013
Upprop för landsbygden och den lokala utvecklingen
Det är med stor oro som vi, representanter för undertecknande organisationer, tagit del av beslutet om att stoppa den del av landsbygdsprogrammet som direkt berör den ideella sektorn.
I forskningsrapporten Kirkonkylien mahdollisuudet ja eheyttävä yhdyskuntasuunnittelu (Kyrkbyarnas möjligheter och förenhetligande samhällsplanering) studeras förenhetligande samhällsplanering och de möjligheter den erbjuder i planeringen av kyrkbyar i samband med att kommunernas situation förändras. De centrala frågorna i undersökningen är: 1) Vad innebär förenhetligande samhällsplanering i kyrkbyar, och mer allmänt på landsbygden?, 2) Med vilka mål och medel kan förenhetligande samhällsplanering genomföras i kyrkbyar och i större byar på landsbygden?, samt 3) Vilka är förutsättningarna för förenhetligande om man ser till de varierande förhållandena i kyrkbyarna?
Förenhetligande samhällsplanering har traditionellt varit ett redskap som använts i stadsplaneringen, men det finns knappt några erfarenheter alls av att tillämpa sådan planering i landsbygdssammanhang, så dess betydelse är därför oklar.
Enligt Europaparlamentariker Tarja Cronberg borde Finland göra glesbygden till en konkurrensfördel. ”Finland behöver en nationell glesbygdsstrategi”, säger Cronberg. En grund för glesbygdens varumärke är pengar. ”EU-finansiering kommer även i fortsättningen vara beroende av glesbygd”, hävdar Cronberg. På de enorma arktiska områdena bor bara ca fyra miljoner människor, så de glest bebodda områdena räcker till på jorden. Metall- och oljereserverna på de arktiska områdena lockar bl.a. gruvföretag norrut. Som exempel nämner Cronberg Grönland, där kineserna etablerar gruvor.
Uppgifterna är från en längre artikel (på finska), skriven av Antti Hyvärinen, i tidningen Kainuun Sanomat (7.11).
Teknologie doktorn i datateknik Nisse Husberg kommenterar texten hur under (Bredband via radiolänk eller satellit – alternativ i skärgården?) med att säga följande:
Det finns många som drömmer om trådlöst bredband som skall fungera bra och är billigt. Tyvärr måste jag meddela att det bara kan fungera på det sättet för ett fåtal och under en kort tid. Det finns en naturlag som kallas Shannons teorem som förhindrar en storskalig användning av trådlös teknik. Den säger att för ett visst frekvensband, så kan man bara överföra en viss mängd information, OBEROENDE AV TEKNIK. Så det kommer aldrig uppfinningar som gör det möjligt.
”Varför pratar alla bara om fiber, som är omöjligt att ordna i riktig glesbygd?” Det ifrågasätter Anngret Andersson som bor och driver konferensanläggningen Söderarm på ön Torskär i Stockholms skärgård. Bredband via radiolänk eller satellit är för henne och många andra de enda alternativen. Andersson, som skaffade bredband via radiolänk omkring 1999-2000, är nöjd med sin bredbandslösning. ”Vi är oerhört beroende av bra bredband och har ett lokalt nätverk som täcker hela ön. Både vi och gästerna tycker att det fungerar jättebra”, säger Andersson. Mobilt bredband från de stora operatörerna fungerar nämligen inte i skärgården. Men man får inte något statsbidrag till radiolänk. Andersson tycker att skall hela Sverige leva, så måste man lyfta fram att det finns alternativ och stötta fler tekniker. Hon tycker att det behöver komma till allmänhetens kännedom att det finns alternativ, om man inte kan få fiber eller mobilt bredband.
Sverige har den snabbaste urbaniseringen i EU. I TV-programmet SVT Aktuellt 4.11 diskuterades butiksnedläggningarna och annan service på den svenska landsbygden och glesbygden. Bland livsmedelsbutikerna i Sverige har mer än var fjärde butik stängt sedan år 1996, medan det bland de små butikerna på landsbygden är mer än hälften som stängt under samma period. I debatten mellan landsbygdsforskaren Ronny Svensson och professorn i kulturgeografi Einar Holm, sade Holm bl.a. att forskning visar att mindre än 1 promille av befolkningen har mer än 20 minuter till närmaste affär. Det att så många butiker stängt på landsbygden påverkar inte nämnvärt tillgängligheten, för de flesta kör förbi närmsta butik för att handla, så butiksstöden behövs inte. Holm menade även att allmänna utvecklingsstöd till landsbygden knappast ger någon bestående effekt efter att stöden är slut. Man borde kanske satsa på vård, omsorg och skola i stället. Grundläggande problemet för landsbygdsboende, under den period man arbetar, är att 2 personer i varje familj skall ha jobb, vilket är svårt att få till då det är långt till stora arbetsmarknader.
God service och pengar är ingen garanti för lycka, för även om inkomstnivån kan vara lägre på landsbygden, så är folk som bor där en aning lyckligare än de som bor i städer. Det här framgår ur en enkätundersökning vid Åbo universitet, och som finansierats av Kommunbranschens utvecklingsstiftelse. Ser man t.ex. på hälsovårdsservicen, så hade den inte i ett enda bostadsområde någon betydande inverkan på hur lyckliga människorna kände sig. Forskaren Arttu Saarinen vid Åbo universitet menar att den som flyttar till landet blir åtminstone inte olyckligare. Landsbygden har obestridliga goda sidor som gemenskapen, vilken kan vara mycket stor i vissa landsbygdskommuner. Det finns särskilt mycket lyckliga människor på landsbygden nära städerna, varav urvalet är en orsak.
Är det konstgjord andning att ge landsbygden statliga stöd, eller är en rättvis återinvestering av de inkomster som glesbygdens naturresurser genererar? Debatten var het i tidningen Land (nr 42) om hur mycket staten och politikerna skall stötta avfolkningsorterna. På ena sidan står Ewa Back, ordförande i Norrlandsförbundet, som kräver en kraftfull räddningsplan och att 25 000 statliga jobb flyttas ut från storstäderna. Hela hennes debattartikel från i somras finns på webbplatsen dn.se. På andra sidan står Lars Anders Johansson, kulturansvarig på den liberala tankesmedjan Timbro, som menar att politiken och statliga stöd bara är konstgjord andning och hämmar glesbygdens tillväxt. Lyssna på hela hans inlägg i P1:s Studio Ett från i somras.
Uppgifterna är från tidningen Lands hemsida.
Trådlöst bredband är det enda vettiga sättet att få bredband också till glesbygden, menar de regionala telefonbolagens intresseorganisation Finnet. I första hand byggs snabbt bredband med optisk kabel, men det blir mycket dyrt att dra kabel till alla hus i glesbygden. Enligt Finnets VD Jarmo Matilainen kunde man med radiofrekvenser få trådlöst bredband ”de sista kilometrarna” mellan den optiska kabeln och hemmet, vilket skulle spara staten och kommunerna upp till 600 miljoner euro. Målet i den nationella bredbandsstrategin är att alla i Finland skall ha en fast förbindelse på 100 Mbit/s år 2015 två kilometer från huset, något som knappast kommer att ske med nuvarande utbyggnad. Finnet, liksom andra operatörer erbjuder sina kunder optisk kabel fram till huset. Men kostnaden för en fast förbindelse är mellan 5 000-10 000 euro, vilket få är beredda att satsa så mycket på.
Suomen Kylätoiminta ry (SYTY) – Byaverksamhet i Finland rf har kommit med ett ställningstagande (25.9), där man vädjar för att landsbygdssäkring gör vid kommunfusioner. Landsbygdssäkringen behövs för att få regionalt, jämbördigt förverkligande och bevarande av landsbygdens service. Här under följer den (av Svensk Byaservice) översatta texten till svenska i sin helhet:
Byaverksamhet i Finland rf:s ställningstagande 25.9.2013
Landsbygdssäkring bör tas i beaktande vid kommunfusioner
Hur påverkar kommunreformen landsbygdens utveckling? Genom kommun- och servicestrukturreformen försöker man få till stånd en bättre tillgänglighet av service. Reformen för med sig synnerligen stora strukturella och principiella förändringar, t.ex. tillgången till närservice. Den här förändringen upplever man, förståeligt nog, som delvis ett hot bland Finlands byar. Erfarenheten har visat, att kommunsammanslagningar centraliserar servicen och att medborgarna måste företa längre resor för att sköta sina ärenden. Under sådana här omständigheter bör invånarna höras och behandlas lika.
Utgångspunkten för alltför många reformer är personalens bekvämlighet och brist på administrativ fantasi, och alltså inte medborgarnas bästa. Ett mekaniskt strävande efter likvärdighet, som inte tar hänsyn till avståndet/geografin, ökar orättvisan. På senaste tid har man ofta diskuterat ungdomarnas marginalisering, men om man talar enbart på generell nivå, tappar man kanske bort något viktigt: orsakssamband vad gäller ungdomarnas marginalisering varierar mellan olika, lokala samhällen. Marginaliseringens mekanismer är kanske annorlunda i storstädernas förorter, i småstäders centrum och på glesbygden. Fastän fenomenet heter ”marginalisering”, varierar dess karaktär i olika geografiska miljöer, och om man inte tar hänsyn till geografin, diskuterar man lätt generellt, och de vardagsproblem som ungdomarna möter i olika lokala samhällen, beaktas inte. Den rådande politiken är fenomenbaserad, och jag tror vi behöver mer platsbaserad politik, vilken skulle befrämja medborgarnas intresse.
Statens vision är att alla finländare borde ha bra bredband år 2015, och därför har staten understött operatörer som bygger ut bredband i glesbygden, men i praktiken har intresset bland operatörerna ändå varit svalt. Nu försöker man försnabba arbetet genom att ändra systemet för återbetalning av understöd. Då operatörer som fått stöd på över 1 miljon euro och varit tvungna att betala tillbaka stödet om projektet gett plus i kassan, planerar staten nu i stället att höja återbetalningskravet för projekt som fått över 10 miljoner euro i stöd, för att locka speciellt de stora operatörerna att intressera sig för att bygga ut bredband i glesbygden. Johan Skibdahl, som ansvarar för drift och utveckling på Skärgårdsnäten, är ändå skeptisk till om lagförändringen kommer att öka intresset. Verksamheten är nämligen sällan så lönsam att det överhuvudtaget är aktuellt att betala tillbaka några stöd.
Efter Centerns partistämma och Social-demokraternas nyvunna intresse för glesbygdsfrågor har den lätt korporativa frågeställningen om särskild politik för platser utanför storstadsregionerna blivit het, så därför kommer Nima Sanandajis nya bok Krympande eller växande städer (Reforminstitutet) lägligt. Det finns anled-ning att problematisera utvecklingen på platser där avbefolkning och företagsned-läggning länge varit vardag, för i delar av Sverige försvinner de unga och de företag-samma till storstaden och lämnar en miljö där många menar att det inte är någon idé. Inte sällan försöker ledningen för de tynande kommunerna hejda den negativa trenden med mer eller mindre spektakulära byggnatio-ner och satsningar som ”skall sätta orten på kartan”, senast Götene kommuns nedeltidsby för 100 miljoner skattebetalakronor.
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 