Parlamentarisk arbetsgrupp föreslår ekonomiska förmåner gör att gynna det rurala Finland

Den parlamentariska arbetsgruppen för glesbygden publicerade i onsdags (27.2) åtgärder för att stöda landsbygden. Det skulle behövas satsningar på infrastruktur, företag, bioekonomi, turism, tjänster och skatteförmåner. Ny miljöteknologi kan vara en lösning. Hilkka Vihinen, forskningsprofessor vid Naturresursinstitutet Luke menar att urbaniseringen hänger ihop med fossila bränslen, som gör det enkelt att transportera energi i ett väldigt kompakt format, vilket har gynnat centraliserade lösningar. Sol-, vind- och vattenenergi finns däremot att tillgå nästan överallt, samtidigt som plasten byts ut mot träbaserade produkter och nya produktionstekniker kan flytta produktionen närmare konsumenterna.

Vihinen ifrågasätter tesen om att urbaniseringen är oundviklig och säger att hon inte anser att landsbygden måste hållas bebodd, men att det finns enorma möjligheter i samspelet mellan glesbygden och städerna som kan gynna hela Finland.

Som man bäddar för man ligga – i digigropen eller i digimolnet

Regionernas livskraft är relaterat till deras förnyelseförmåga och till deras livskraftiga företag. Livskraften grundar sig på den dragningskraft som regioner och orter lockar nya invånare och företag med. Det avgörande är inställningen och hur regionerna förmår svara mot servicen, företagsverksamheten och samhällenas utveckling och förnyelse. Optisk fiber är en viktig dragningsfaktor för både nya invånare och företag.

Digitaliseringen framskrider oundvikligen. Enligt forskningsresultat från Östra Finlands universitet har fiberanslutning varit en avgörande inverkan i valet av placeringsort för vart fjärde företag och för grundandet av vart femte företag. Dessutom är optisk fibernätverk en viktig faktor i valet av fritidsbostadens ort. Forskningsresultaten visar sålunda att fiber är en central dragningsfaktor, som det skulle löna sig för kommunen att även utnyttja i marknadsföringen. Men innan dess, ska förstås den optiska fibern vara nedgrävd och tillgänglig för både företagen och invånarna.

Läs mer i blogginlägget (på finska) på Landsbygdspolitikens blogg. Skribenten Marianne Selkäinaho är landsbygdsöverinspektör på jord- och skogsbruksministeriet.

Dubbelt kommunmedlemskap är multilokalitet – allt vanligare att dela sin tid mellan olika orter

Bildkälla: Wikimedia

Inom projektet Framtidens kommun har det gjorts en utredning om dubbelt kommunmedlemskap. Utredningsarbetsgruppen konstaterar att multilokalitet baserar sig på möjliggörande lagstiftning: i statsrådets och de olika förvaltningsområdenas strategi- och framtidsarbete, samt i beredningen av lagstiftningen ska man i fortsättningen bättre beakta olika sätt att främja multilokalitet.

”Många tillbringar sin tid på olika orter på grund av arbete, fritid och familjeband. I och med att arbetets karaktär ändras och digitaliseringen framskrider kommer det att bli allt vanligare att dela sin tid mellan olika orter.

Livskraft i skärgården med fritidsboende, turism, distansarbete och skärgårdsmat

Jord- och skogsbruksminister Jari Leppä anser att de förändringar i byggnadslagstiftningen som skrivits in i regeringsprogrammet, med vilka man strävar efter att underlätta omvandlingen av fritidsbostäder till permanenta bostäder, är mycket välkomna. ”Skärgårdens framtida utveckling stöds av en ökning av arbete och boende på deltid och heltid i kombination med arbete i olika centra, av turism- och upplevelseekonomins utveckling i kombination med den lokala mat- och småföretagskulturen, och av att kommunikationer och datatrafik fungerar väl.  Skärgårdsområdena har betydande styrkor och möjligheter att tillsammans med sina landskap aktivt och tillitsfullt bygga sin framtid”, säger Leppä. Det nationella skärgårdsprogrammet 2017-2019 offentliggjordes och överlämnades till den för skärgårdspolitiken ansvarige jord- och skogsbruksministern Leppä den 20 juni 2017 i riksdagen.

Läs mer på webbplatsen mmm.fi.

Skärgården och vattenområdena är geografiska särdrag för Finland och en del av den nationella identiteten i vårt land. I Finland finns det 52 500 km2 hav, 56 000 sjöar som omfattar minst 1 hektar, 36 800 km älvar som är minst 5 meter breda och 76 000 öar som omfattar minst 0,5 hektar, och om man räknar med skär och gölar har Finland 179 000 öar och 188 000 sjöar.

Aktuella stugfrågor diskuteras på Stora stugseminariet i Helsingfors

Under mässan StugLiv i Helsingfors Mässcentrum 7.4 kl. 14-16 hålls Stora stugseminariet med målet att ge fritidsinvånare och landets beslutsfattare möjlighet att diskutera aktuella stugfrågor. Arrangörer är Skärgårdsdelegationen och Landsbygdspolitiska rådet, jord- och skogsbruksministeriet, Finlands Kommunförbund, Finlands egnahemsförbund/Fritidsboendes förbund rf, Byaverksamhet i Finland rf, Företagsmentorer i Finland, StugLiv-mässan – Finlands mässa.

Länk till inbjudan med anmälningsuppgifter finns på webbplatsen kylatoiminta.fi.

Fritidsboendet populärare och distansarbetet vanligare visar Stugbarometern

Det finns över 600 000 fritidsbostäder i Finland och 2,4 miljoner stuginvånare som regelbundet vistas i sina fritidshus. År 2014 användes sammanlagt ca 6,2 miljarder euro för fritidsboende, vilket framgår av Mökkibarometri 2016, Stugbarometern, som jord- och skogsbruksministeriet låtit utföra och som den 17 mars överlämnas till jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen. Enligt barometern har fritidsboendet blivit allt populärare där stugan används under 79 dygn i medeltal under året. Cirka 60 000 finländare distansarbetar från stugan och från över 100 000 stugor hade man ibland pendlat till arbetet. Intresset för distansarbete håller på att växa, var tredje skulle vilja distansarbeta från stugan.

Fritidsboendets ekonomiska och sysselsättande effekter är stora – för fritidsboende användes år 2014 sammanlagt ca 6,2 miljarder euro och fritidsboendet sysselsätter direkt eller indirekt ungefär 60 000 personer.

”Landsbygden avfolkas inte”

Vi har under årtionden vant oss vid att höra att landsbygden avfolkas. Regelbundet publicerar man statistikuppgifter om att finländarna tränger ihop sig allt mer i några tillväxtcentrum. Så är det för arbetsplatsernas och de stadigvarande bostädernas del. Men det betyder inte att det är tomt på landsbygden. I och med en ökad fritid har färdandet, åtminstone på vissa landsbygdsområden, varit livligare än tidigare. Nästan två tredjedelar av finländarna har minst en fritidsbostad, konstaterade man i projektet för Finlands Akademis forskningsprogram som berörde boendet. I Lukes (Naturresursinstitutets) konsortium del konstaterades att många fritidsstugägare är beredda att delta mera i levernet på sommarstugeorten än vad som nu är möjligt.

Oftast finns fritidsbostäderna på landsbygden, men så är också naturen viktig för sommarstugeägarna. Både i svenska undersökningar och i Finland aktuella undersökningar talar man om fritidsstugägarna som landsbygdens osynliga befolkning.

Fritidsboende i byarna kan fylla landsbygdens tomma byggnader

I en ny publikation från Östra Finlands universitet presenteras resultat från forskningsprojektet Kylämökkeily Suomessa – Vapaa-ajan asuminen maaseudun kylissä ja taajamissa. För första gången har man kombinerat ett omfattande informationsmaterial för fritidsbostäder i större områdes- och samhällsstrukturella analyser. Att ha sommarstuga i byar och tätorter, är enligt undersökningen inte ett marginellt fenomen, utan en betydande del av det finländska fritidsboendet. En dryg fjärdedel av fritidsbostäderna finns i byar, tätorter eller städer och i deras närområden. I rapporten ges en överblick över utbredningen av fritidsboendet i byarna, utvecklingsmöjligheter och regionala skillnader. Dessutom dryftar man fritidsboendet i förhållande till annan samhällsstruktur på landsbygden, en återanvändning av landsbygdens uttömmande bostadsbestånd och så studerar man problemområden och utvecklingsbehov som hör ihop med nationell statistikföring och kunskapsmaterial. Rapporten grundar sig på resultat från forskningsprojektet, vilket finansierats av Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen.

Uppgifterna (på finska) är från webbplatsen maaseutupolitiikka.fi.