Folkomröstning krävs allt oftare i olika frågor, även på kommunal nivå, men är folkomröstning en bra metod att stärka demokratin, eller håller hela begreppet folkomröstning på att degraderas till ett politiskt tillhygge? Det här diskuterades i radioprogrammet Slaget efter tolv (18.10) på Radio Vega. De som debatterade var demokratiaktivisten Peter Backa och statsvetaren Marina Lindell. Filip Stén ledde debatten.
Programmet kan höras på webbplatsen arenan.yle.fi.
Marina Lindell, som 11 juni disputerade för doktorsgraden vid fakulteten för samhällsvetenskaper och ekonomi vid Åbo Akademi, är övertygad om att instrument som medborgarinitiativ och folkomröstningar inte automatiskt leder till bättre och mer förankrade beslut. Hon har i sin doktorsavhandling, Deliberation och åsiktsförändring – en studie av individegenskaper och gruppkontext, därför gått på djupet med något som kallas deliberation, som enkelt kan beskrivas som samtalsdemokrati. Medborgare samlas kring ett ämne i en kontrollerad och modererad paneldiskussion kring ett ämne. En deliberation kan pågå i allt från några timmar till många veckor, och ofta deltar experter med kunskap medan en s.k. facilitator ser till att ämnet blir belyst från alla möjliga vinklar. Resultatet som utkristalliseras, kan användas som utgångspunkt i folkomröstningar eller för regelrätta politiska beslut.
Många länder har goda erfarenheter av deliberation, medan vi i Finland än så länge bara har tillämpat samtalsdemokrati i en begränsad skala.
Nummer fyra av Riksorganisationen Hela Sverige ska levas (HSSL:s) senaste nyhetsbrev är utökat med fyra sidor, så det finns fler artiklar att läsa. Temat är lokal finansiering med goda exempel och inspiration, men man berättar även bl.a. om oron över minskat landsbygdspro-gram, om hur det gick till när den första folkomröstningen på landstingsnivå genomfördes, liksom om ön Torskär i Stockholms skärgård som har bredband med radiolänk och satellit.
Nyhetsbrevet (4/2013) kan läsas på HSSL:s hemsida via länk.
Regeringen skissar på en komplettering till kommunstrukturlagen som godkändes i juni; tvångsfusioner skall vara möjliga, ifall majoriteten av den planerade storkommunens röstberättigade understöder samgången. Resultatet av folkomröstningen skulle vid behov vara mera avgörande än vad fullmäktiges vilja är i en baskommun. Hittills har grunden i vårt land varit representativ demokrati, medan folkomröstningarna har haft en rådgivande roll. I de största städerna skulle situationen enligt regeringens skiss i framtiden vara annorlunda, så att under vissa villkor skulle den direkta demokratin väga tyngre än den representativa demokratin. Principiellt skulle detta vara mycket betydande, då folkomröstningen skulle gälla hela den planerade storkommunen och majoritetens röster avgöra. I de flesta städerna är en klar majoritet av väljarna för fusion, och kritiska väljare i randkommunerna kan inte förändra folkomröstningens resultat, därför att deras antal inte räcker till.
Den 8 november 2011 besökte många – nästan alla – byastugan i Österby. Det bjöds inte på underhållning eller kaffe – det bjöds på demokrati. Det var i alla fall vad byarådet och byborna trodde då. Österby byaråd ordnade nämligen en inofficiell folkom-röstning om byns kommuntillhörighet. Bakgrunden är att Pensala by är uppdelad mellan två kommuner, Vörå och Nykarleby. Österby kallas den del som ligger inom Vörå kommun. Gränsen går delvis direkt genom bebyggelsen och svänger så att när man åker genom byn, så kör man över kommun-gränsen tre gånger. Byns sociala liv och föreningsverksamhet beaktar förstås inte gränsen, det är en väl sammanhållen by. Men allt som har med kommunen att göra är åtskilt, dagvård, skola, åldringsvård, vägbelysning o.s.v. Detta skapar en konstlad gräns grannar emellan, t.ex. när man skall fundera på hur man skall få denna utbys röst att höras.
Den nya formen av direkt demokrati, medborgarinitiativet, ersätter inte den representativa demokratin, den är ett komplement till den. Dylikt behövs, för dels fungerar den representativa demokratin inte felfritt, allt kommer t.ex. inte upp på den politiska agendan fast det borde göra det, och dels behövs metoder för att hålla kvar verklig demokrati när det traditionella politiska deltagandet tenderar att minska. I och med att plattformen står på laglig grund, tenderar debatten att bli mer rumsren, och av allt att döma stimulerar det nya systemet också till deltagande. Den nya formen av demokrati har lyckats, men kan inte direkt leda till ny lagstiftning, utan de fångas upp av den representativa demokratin i form av riksdagen, som i sin vishet kan skydda t.ex. minoriteten pälsfarmarna.
Finansministeriet har nyligen avgjort frågan om byarnas tillhörighet. Lovisapolitikern Jan-Eric Björkell (Sfp) och sex andra personer föreslog redan år 2008 att kommungränsen mellan dåvarande Pernå och Borgå skulle ändras så att de tre byarna blir en del av Borgå, som upplevs av många invånare som den mest naturliga centralorten. I folkomröstningen 2007 ville majoriteten av invånarna i byarna att Pernå skulle sammanslås med Borgå i stället för med Lovisa. Men Finansministeriet anser nu att de motiveringar som framförs inte är tillräckliga för att flytta kommungränsen. Efter kommunsammanslagningen år 2010 blev Pernå en del av nya Lovisa. I Lovisa har stadsfullmäktige beslutat att det saknas grunder för att överföra byarna till Borgå. Lovisa skulle förlora såväl invånare och betydelsefulla markområden om Isnäs, Kabböle och Sarvsalö blev en del av Borgå. Minskade statsandelar och bortfall av skatteintäkter skulle ha varit följderna, ifall Lovisa skulle ha förlorat byarna, så finansministeriets beslut var därför välkommet. Lovisa anser att staden klarar av att trygga servicen i området och upplever områdets utsikter att utvecklas som goda, medan man i Borgå är beredd att fortsätta utredningarna om det är möjligt att ändra kommunernas gränser.
Uppgifterna (från 24.1) är från webbplatsen ostnyland.fi.
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg