Landsbygden som offer eller hjälte i klimatförändringen – SYTY-ordföranden i föreningens nyhetsbrev

För kommande EU-finansieringsperiod är rentav 40 procent av CAP-miljarderna bundna till bekämpning av klimatförändringen eller anpassning till den. Hur det här görs, är upp till stor del för medlemsländerna att avgöra, för EU-kommissionens styrning i nationella CAP-strategier minskar.

Klimatförändringen förorsakar mångaslags utmaningar, även för vår landsbygd här i norr. Senaste år var sällsynt kall och fuktig, det här året hett och torrt. Skördeförluster uppstod från båda. Men förutom utsattheten så spelar landsbygden en stor roll vid klimatförändringen.

Finländarna har redan förbrukat sin andel av jordens resurser för i år

Från och med söndagen den 17 april överskrider redan finländarnas konsumtion jordens beräknade förmåga att producera förnybara naturtillgångar och hantera utsläpp av växthusgaser under 2016, framhåller Världsnaturfonden WWF:s finländska avdelning. Ser man till hela jordens befolkning inträffar motsvarande dag i augusti. År för år har tidpunkten tidigarelagts i takt med att världens samlade konsumtion av naturtillgångar har ökat. Att Finland redan i april har använt slut på sina naturresurser, kan låta hopplöst och deprimerande. Men enligt WWF Finlands generalsekreterare Liisa Rohweder är loppet verkligen inte kört. Det är inte omöjligt, inte heller i politiken. Det gäller bara att vilja och att man även tittar lite på längre sikt. I politiken lever man i fyra års perioder, medan man i industrin lever i kvartal. Vi borde förstå att vårt ekonomiska välstånd är beroende av naturen.

Svårt läge för landsbygden men inte hopplöst – professor Kjell Andersson

Centraliseringen och urbaniseringen har förstärkts, och här kan man komma med flera förklaringar. I en artikel i Vasabladet (30.10) räknar professorn i landsbygdsforskning vid Åbo Akademi (ÅA) i Vasa Kjell Andersson upp några. För det första har vi sedan länge haft en stark centraliseringstrend och -tro i Finland, vilket tagit sig uttryck i en medveten satsning på stadsregioner inom utvecklingspolitiken. Den har legat bakom försök till kommunsammanslagningar och den genomsyrar det mesta av omstruktureringen av serviceproduktion med indragning av små skolor, postanstalter, sjukhusavdelningar, polis och rättsinstanser m.m.

Triple Helix-modellen (som Peter Backa nämnde i en artikel i Vasabladet 22.10) utgör också ett exempel på de mekanismer som gynnar städer och centralisering, medan landsbygden inte kan dra speciell nytta av den. Triple Helix innebär nämligen ett samarbete mellan företag, universitet och myndigheter i syfte att strategiskt förbättra i synnerhet industriell verksamhet.

Smartfiske och REKO-modellen

Kreativitet och viljan att skapa sätter inga hinder för nischprodukter i det gastronomiska köket. Men ofta får man höra att det inte är lätt att få tag i lokalt fångad smartfisk hos partihandlarna. Därför borde det vara självklart att varan då har ett mycket högre värde i euro än den importerade massproducerade fisken. Allt tyder på att smartfisken kommer att bli mycket mer intressant för fiskaren och partihandeln, eftersom vi redan nu kan skönja en ökad efterfrågan från aktörer med kontakter till orter med tätare befolkningsstruktur, både inom och utanför landets gränser. Projekt med värdefulla aktörer som engagerar sig för att uppmärksamma ”smartfisk” är definitivt en injektion – till gagn för alla i näringen.

För de fiskarter som inte varit särskilt kommersiellt gångbara (t.ex. mört och nors), har benämningen i folkmun varit ”skräpfisk – roskakala”. Men då man talar om hållbarhet och ekologiskt tänkande borde framtidens benämning vara smartfisk – älykala. Det är mycket som talar för detta: en proteinkälla med ett minimalt ekologiskt fotavtryck, som är lokalt fångad, har korta transportsträckor, är fiskad med passiva redskap och minskar näringsämnen i havet lokalt.

Samarbete och smartfiske nyckeln till framtiden för småskaligt kustfiske

Fiskarter som inte varit kommersiellt gångbara, t.ex. mört och nors, har kallats för skräpfisk, men ekologiskt tänk i kombination med elementär produktutveckling gör att vi framöver borde tala om smartfisk i stället. I Österbotten finns många exempel på projekt som fokuserat på förädling av den s.k. normala matfisken, vilket har resulterat i att många företag i vår region nu är verksamma inom den branschen. Vidare är yrkesfiskaren en föredömlig primärproducent, miljövårdare och producent av miljösmart råvara med ringa ekologiska avtryck. Till det här kommer att vattenkvaliteten i Kvarken är förhållandevis god i jämförelse med hela Östersjösystemet. Men det gäller det att hitta nya synergier genom samarbete med målsättningen att skapa förutsättningar för en bredare ekonomisk bas inom fisket och fiskerinäringen.

Kustaktionsgruppen för Österbotten är ett av de verktyg som koordinerar olika utvecklingsprojekt inom fiskerinäringen, via en finansiering som kommer från kommun, stat och EU (Vbl 26.2).