Glokala samhället diskuteras i podden Landet

Hur ser de svenska landsbygderna ut i det glokala samhället? Om 30 år är landsbygderna självförsörjande och en fortsatt urbanisering är ett minne blott. Digitaliserade, decentraliserat och stödda av artificiell intelligens lever vi i mindre noder utanför de tio största städerna – globalt och lokalt i ett, om det glokala samhället. Podden Landet gästas av konsulten på Sweco Frida Karlge, som jobbar med frågor som rör framtidens samhällen och även av en annan konsult på Sweco Ronja Roupé, som jobbar med frågor som rör framtidens resande. Medverkar gör även Thomas Norrby, statskonsulent på SLU.

Sjuttioåttonde avsnittet, År 2049 är vi glokala – hur ser de svenska landsbygderna ut då?, finns att lyssnas på webbplatsen landsbygdsnatverket.se.

Lokal utveckling förutsätter bättre decentraliserade system

Under de senaste tiderna har vi i nyheterna ständigt stött på negativa nyheter om den finländska glesbygden. Befolkningen minskar och åldras. Människorna flyttar till stora tillväxtcentra efter arbetsplatser och service. Man basunerar ut det som om det skulle vara fråga om en naturkraft, som man inte kan göra något åt. Så är det inte alls.

Med ett decentraliserat system kan vi starkt påverka en negativ handelsbalans på kommun-, landskaps- och nationell nivå. Decentraliserade system möjliggör för närmat, lokal energi, olika slags konsumtionsnyttigheter och en ny fördelning av service. Det är skäl att minnas att decentraliserade system inte ska räknas bort, utan det är existerande produktion och förädling, samt verksamhet som kompletterar handeln.

Uppgifterna är från en längre text (på finska) på webbplatsen maaseutupolitiikka.fi. Skribenten är Rauno Kuha, forskare på Naturresurscentralen Luke.

Hur kan glesbygden beaktas bättre? – publikation lyfter fram frågan

Beslutsfattare behöver mer exakt och uppdaterad information om förhållandena på glesbygden. Frågan om hur dessa områden kan beaktas bättre, lyfts fram i den utvecklingsstrategi för glesbygden 2017-2020 som Landsbygdspolitiska rådet godkänt. Enligt Tytti Määttä, ordförande för det landsbygdspolitiska glesbygdsnätverket och kommundirektör i Vaala, sammanställs i utvecklingsstrategin de mest centrala åtgärder som bör vidtas för att glesbygdens potential ska utnyttjas fullt ut.

Määttä menar att Finland inte har råd att bli på efterkälken i förhållande till de andra nordiska länderna när det gäller utvecklingen av glesbefolkade områden. I Norge finns redan en modell och Sverige planerar en likadan, men även Finland måste ha en riksomfattande strategisk intention för att glesbygden ska utvecklas. Vårt nätverk förespråkar varmt att det inrättas en parlamentarisk arbetsgrupp som ska utforma politiska åtgärder för bättre konkurrenskraft i området.

Vem försörjer vem? – nytt nummer av nättidningen Korvesta ja Valtateiltä

Försörjer Södra Finland den glest befolkade landsbygden? Är det ekologiskt att bo på landsbygden? Under senare tid har det förts en samhällsdiskussion om vem som försörjer vem i medierna och på sociala medier. Nättidningen Korvesta ja Valtateiltä ville ta i tu med det här aktuella ämnet. I tidningen finns bl.a. information om statsandelarnas fördelning, samt företags- och jordbruksstöd. Man får även veta varför decentralisering är viktigt och varför det nu, genom snabbt datanät, även är möjligt. Vidare finns även exempel på hur en etablering på den glest befolkade landsbygden kan främja företagets konkurrensförmåga. Tidningen vill inte underblåsa konfrontation, utan förmedla hur de, som bor på den glest befolkade landsbygden, kan vara med och påverka sin sak.

Uppgifterna är från webbplatsen maaseutupolitiikka.fi. Nättidningen (juni 2016, 1/2016) finns att läsas (på finska) på webbplatsen korvesta-ja-valtateilta.fi.

Lönsamt stöda decentraliserad energiproduktion

Att gå in för decentraliserad energiproduktion, betyder att man inte behöver överföra lika mycket ström till ett område som man gör just nu. Runt den nya produktionen kan det även uppstå annan affärsverksamhet, som installationsservice. För landsbygdsområdena förbättras konkurrensförmågan och sysselsättningen. Decentraliserad energiproduktion innebär att energin produceras nära driftsstället, och den behöver inte nödvändigtvis vara kopplad till eldistributionsnätet. I allmänhet använder man förnybara energikällor till produktionen av decentraliserad energiproduktion. Exempel på detta är solvärme och -el, geoenergi, kombinerad el- och värmeproduktion, vindkraft och bioenergi. På de flesta landsbygdsområdena skulle det vara möjligt att med förnybar energi producera mer energi, än vad området behöver. Energin skulle även räcka till försäljning utanför området.

Läs mer i blogginlägget (på finska) på Landsbygdspolitikens blogg, skrivet av Ville Tuomi som arbetar som utbildningsdirektör vid Levón-institutet vid Vasa universitet.

Ny publikation granskar den regionala utvecklingen smalt

Bildkälla: Bild ur pamfletten Kaupunkien voitto

Osmo Soininvaara och Mikko Särelä har på uppdrag av Näringslivets Delegation EVA skrivit pamfletten Kaupunkien voitto (Städernas seger). Inledningsvis noterar man regionutvecklingens riktning: centralisering och urbanisering. Det här är inget nytt. Författarna är inte intresserade av en mångsidig utvärdering av utvecklingen. De är t.ex. inte intresserade av lokalbefolkningens vardag på landsbygden och dess svårigheter. Å andra sidan kommer författarnas värdegrund och strävan klart fram.

Efter några scenarioutvecklingar slutar man i Den Stora Visionen: Finlands framtid ligger i tillväxtkorridoren Helsingfors-Tammerfors. Jag bestrider inte betydelsen av denna utvecklingskorridor, men i Finland finns möjligheter för även många andra tillväxtkorridorer. En skulle t.ex. kunna vara att grunda det nya årtusendets ”trafikledsby” intill järnvägen mellan Vasa och Seinäjoki. 

”Vi står inför en delaktighetsrevolution” – lokaldemokratikursledaren Dennis Rundt

Kristinestads rådhus
Bildkälla: Wikimedia Commons

Föreningen Medborgarforum har utarbetat en modell med tre delaktighetsnämnder för Kristinestad. Utgående från modellen fortsätter nu arbetet, där den södra nämnden omfattar gamla Sideby kommun, den östra Lappfjärd och Dagsmark, samt den västra nämnden stadskärnan och Tjöck. ”Vi står inför en delaktighetsrevolution, där vi kommer att vara med och forma nya kanaler och ett öppnare och genomskinligare beslutsfattande”, säger kursledaren Dennis Rundt som även är ordförande för Medborgarforum. Något händer där mänskan finns och därför ska nämnderna behandla ärenden och service som är nära invånarna, och genom delaktighet vill han också att man kommer bort från invanda tankesätt.

”Decentraliserad energiproduktion bäst för Finland”

Svenska lantbruksproducenternas centralförbunds (SLC:s) fullmäktige framhäver att de finländska skogarnas hela potential måste tas tillvara för att höja landets konkurrenskraft. SLC:s fullmäktige anser att nödvändiga energipolitiska förändringar gällande skatter, avgifter, investeringsstöd och byråkrati måste göras å det snaraste när den kommande regeringen tillträtt. En decentraliserad energiproduktion som är mångsidig och skapar trygghet i form av sysselsättning och ger inkomster till lokalsamhällena, är den bästa energiproduktionsmodellen för Finland. SLC:s fullmäktige framhåller att energipotentialen i våra skogar är enorm och att restprodukter från jordbruket, matindustrin och konsumtionen fortfarande är underutnyttjade som energikällor i vårt samhälle.

Uppgifterna är från SLC:s pressmeddelande (från 8.4) om resolution från dess förbundsfullmäktiges vårmöte 2015. Hela pressmeddelandet kan läsas på webbplatsen slc.fi.

”Pigga kyrkbyar ska lyfta Finland”

Inför riksdagsvalet i april spikar bl.a. Centern teser för att skapa jobb, tillväxt och välfärd, inte bara i metropolområdet, utan även på ”en levande landsbygd och i pigga kyrkbyar”. Man vill gå mot ett decentraliserat samhälle och skapa förutsättningar för 200 000 nya jobb, merparten inom bioekonomi och då inte minst inom miljöteknik. Jobben ska uppstå i små företag runtom i landet där naturresurserna finns och där personresurserna bör finnas. Tanken på ett decentraliserat samhälle är inte gammalmodig utan hypermodern, för aldrig har digitalisering, kommunikationsteknik och småskalig energiproduktion gjort distansjobb lika aktuellt, lika mainstreamat, som nu. För att det ska finnas jobb i glesbygden, måste det även finnas gymnasie- och yrkesutbildning där, ty annars investerar företagen inte i glesbygden och det garanterar att avfolkningen fortsätter.

Uppgifterna är från en artikel, skriven av Peter Buchert, i Hufvudstadsbladet (22.1).

Landsbygden en betydande framtida energiproducent

Doktor Pekka Peura från Energiinstitutet vid Vasa universitet ser landsbygden som en betydande framtida energiproducent som med sina resurser för förnybar energi kan erbjuda för Finland en möjlighet att övergå till en ny typ av energistruktur och uppnå energisjälvförsörjning. Samtidigt skulle det betydande penningflödet inom energiverksamheten bättre än tidigare finnas att tillgå till större fördel för landsbygden, men vi har en lång väg att gå, och det finns också hinder, påpekar Peura.

Dagens centraliserade energiinfrastruktur står enligt Peura inte som förlorare, för den har sin roll då det gäller att tillgodose behoven inom de stora bosättningscentrumen och de energiintensiva industrin, t.ex. metall- och pappersindustrin. Även råmaterialkällorna för den centralserade energiproduktionen förändras och utvecklas emellertid med tiden. ”Parallellt utvecklas en decentraliserad produktionsmodell på områden där det är möjligt och där efterfrågan kan tillgodoses med hjälp av liten produktion och förnybara energikällor”, säger Peura.

Har regeringen lämnat verkligheten? – professor Hannu Katajamäki om storhetens ideologi

Fastän regeringen har skingrat ideologin i den traditionella vänster-höger dimensionen, finns där dock en gemensam vision: regeringen vill ha ett Finland med stora städer och stora förvaltningsenheter, en strävan som jag kallar för storhetens ideologi. Naturligtvis kan man inte skriva in en sådan agenda i regeringsprogrammet, så därför är drömmen om de stora städernas och de stora förvaltningsenheternas Finland en typisk smygagenda som förnekas. Man kan identifiera storhetens ideologi i regeringens förvaltningsreformer – man strävar efter stora enheter och centralisering. Man kan se denna tendens i exempelvis arbets- och näringsförvaltning, polisförvaltning, nödcentralverket, samt i kommun- och vårdreformen.

Den rådande fenomenbaserade politiken är ineffektiv samhällspolitik

Utgångspunkten för alltför många reformer är personalens bekvämlighet och brist på administrativ fantasi, och alltså inte medborgarnas bästa. Ett mekaniskt strävande efter likvärdighet, som inte tar hänsyn till avståndet/geografin, ökar orättvisan. På senaste tid har man ofta diskuterat ungdomarnas marginalisering, men om man talar enbart på generell nivå, tappar man kanske bort något viktigt: orsakssamband vad gäller ungdomarnas marginalisering varierar mellan olika, lokala samhällen. Marginaliseringens mekanismer är kanske annorlunda i storstädernas förorter, i småstäders centrum och på glesbygden. Fastän fenomenet heter ”marginalisering”, varierar dess karaktär i olika geografiska miljöer, och om man inte tar hänsyn till geografin, diskuterar man lätt generellt, och de vardagsproblem som ungdomarna möter i olika lokala samhällen, beaktas inte. Den rådande politiken är fenomenbaserad, och jag tror vi behöver mer platsbaserad politik, vilken skulle befrämja medborgarnas intresse.