”En butik ägd av byborna det bästa sättet att bevara den”

När bybutiken i Härkmeri stängde för ungefär ett och ett halvt år sedan var det ett stort slag för de södra byarna i Kristinestad – Skaftung, Henriksdal och Härkmeri. De hade alla haft sina egna butiker i tiderna, under vissa tider till och med flera butiker per by, men en efter en föll de bort och kvar var endast Härkmeri butik fram till sensommaren 2018, då även den försvann och det var tiotals kilometer till den närmaste butiken.

Men nu är man på god väg att få tillbaka sin bybutik i de södra delarna av Kristinestad. Över 400 andelar har samlats in, ett aktiebolag har grundats och nu är man på jakt efter en köpman för bybutiken i Härkmeri. Det finns knappa 700 invånare i de tre byarna.

Pristagarna i uppsatstävlingen ”Kyläillään” offentliggörs i november

De som bedömer uppsatstävlingen om byminnen och -erfarenheter,” Kyläillään”, höll ett utvärderingsmöte i slutet av augusti och utsåg pristagarna. Dessa offentliggörs i november i samband med att boken med de samlade texterna utkommer. Det kom annars in intressanta uppsatser, som ger bra med perspektiv på bytraditioner, förändring av vanor och personliga upplevelser.

Mer info (på finska) finns på webbplatsen suomenkylat.fi.

Öppna Byarnas dag i östra Nyland

Under Öppna Byarnas dag den 9 juni har ca 500 byar runt om i Finland öppet hus och bjuder in alla att bekanta sig med verksamheten, invånarna och servicen i byarna. Senaste år var evenemanget vårt lands största endagsevenemang med över 100 000 deltagare! Den nationella byadagen firas även på SILMU-byars verksamhetsområde med över tjugo olika evenemang. Det bjuds bl.a. på program för barn, lopptorg och produktförsäljning. Man kan spela strandvolley och andra utespel och njuta av samvaron, titta på smidesförevisning och utställningar, samt bekanta sig med byaföreningarnas verksamhet. Man har möjlighet att delta i konst-workshops, gå på naturstigar och dricka pannkaffe. Byakyrkan har öppet hus och man kan delta i dans- eller cykeljippo. Utöver det här ordnas det dessutom torgevenemang och musikprogram. Det finns också mat och dryck att njuta av ute i byarna.

Mer info och kartor finns som länkar på webbplatsen itukylat.fi.

Bybornas proaktivitet och deras svb-bolag säkrade Röstångas framtid

Tätorten Röstångas läge i Skåne län
Bildkälla: Wikimedia Commons

När varken marknad, ideella krafter eller det offentliga kunde lösa byns framtidsproblem, då hittade Röstångaborna en hybridlösning. Med Röstånga Utvecklings AB (svb), ett aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning, som motor har byn fått en konsthall, en restaurang, nya lägenheter och inte minst en tro på framtiden. För att få in pengar har byborna kunnat köpa andelar i bolaget, men föreningen Röstånga Tillsammans är och kommer att förbli majoritetsägare.

Det var det vikande elevunderlaget i skolan som blev väckarklockan, och likt många andra svenska småsamhällen hade skånska Röstånga hamnat i en nedåtgående spiral av utflyttning och försämrad service. Nils Phillips, styrelseordförande i Röstånga Utvecklings AB, tror att en av deras framgångsfaktorer är att de lyckades vara proaktiva. Istället för att vänta tills skolan var under kniven, så agerade de fem år tidigare. De mobiliserade sig och började fundera över hur de skulle göra för att vända trenden.

Läs mer på webbplatsen landsbygdsnatverket.se.

När larmet går rycker byborna ut

Frivilliga som resurs vid räddningsarbete blir allt vanligare i takt med minskade samhällsresurser, och forskare försöker nu förstå hur samhället bäst utnyttjar människors vilja att hjälpa till. I Medelpad, Sverige använder räddningstjänsten frivilliga som förtrupp vid olyckor och akut sjukdom. Drygt tvåhundra personer i ett tiotal byar är anslutna till en SMS-kedja som räddningstjänsten byggt upp, så när larmet kommer via SMS rycker byborna ut. Den snabba närvaron av frivilliga vid trafikolyckor, bränder och hjärtinfarkter har gjort den kommunala räddningstjänsten effektivare.

Enligt Tobias Andersson Granberg, forskare vid Linköpings universitet, är det bra att få in en första resurs, även om den inte är fullt utrustad och utbildad. Om frivilliga är snabbt på plats kan man kapa mycket i insatstiden. I takt med att samhällsresurserna krymper, blir det här allt vanligare, särskilt på landsbygden. Andersson Granberg tror att det engagemang många människor visar inför den ökade tillströmningen av flyktingar även kan omsättas i andra insatser, vilket ju tyder på att det finns en vilja hos människor att hjälpa till som samhället idag inte utnyttjar i någon större utsträckning, och det borde gå att ta till vara den viljan på ett bättre sätt.

I byavänligaste kommunen Ijo finns lokala råd för att stärka den lokala aktiviteten

Vägskylt för kommunen Ii (på svenska Ijo)
Bilkälla: Wikimedia Commons

Landsbygdskommunen Ijo har 15 byar inom områdena Ijo, Olhava och Kuivaniemi. Invånarantalet på knappt 10 000 personer ökar under somrarna med över tusen fritidsboende. I kommunen har byarnas utvecklingsbehov beaktats väl och kommunen beviljar finansiering för olika slags verksamhet.

Kommunsammanslagningen av Ijo och Kuivaniemi år 2007 genomfördes på ett lyckat sätt utifrån byarnas ställning. I kommunfullmäktige är varje by representerad, antalet fungerande serviceställen i kommunen har inte reducerats och i flera av byarna finns det fortfarande byskolor. Vid kommunsammanslagningen inrättade man lokala råd i syfte att stärka den lokala aktiviteten och samhällenas livskraft.

Älvbyarna Årets by i Österbotten

Årets by i svenska Österbotten 2015 består av sex byar i Östra Korsholm som svetsats samman genom ett utvidgat samarbete. Tack vare detta har man utvecklats till en knutpunkt, både för invånare och för föreningarna i området. Även Årets byavänligaste kommun, Byaverksamhetens vägvisare och Årets landsbygdsaktör har utsetts. Det är Aktion Österbotten rf som står för utnämningarna i samarbete med Österbottens förbund. När nere följer hela pressmeddelandet (från 22.6) från Aktion Österbotten. Själva utmärkelserna delades ut lördagen den 27 juni vid sportplanen i Skatila. Se webbplatsen alvbyarna.weebly.com, samt byar.fi.

Årets by i Österbotten

Älvbyarna i Östra Korsholm

Nomineringstexten lyder så här: Älvbyarna representerar både till sin struktur och i sin verksamhet ett nytänkande som kan fungera som modell för andra byar i hela landet.

Bysäkerhetsmodellen ska förbättra säkerheten på landsbygden

I Finland ska det byggas en enhetlig bysäkerhetsmodell till hjälp för byarnas invånare. Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland rekryterar och utbildar byarnas säkerhetspersoner i hela landet, men även de äldres säkerhet ska främjas med hjälp av församlingarnas diakoniarbetare. Det ska ordnas minst 15 regionala ”Vår säkra by”-utbildningar, och som ett resultat av utbildningarna uppstår ett växande kontaktpersonsnätverk på cirka 200 personer. Kontaktpersonerna tar aktuell säkerhetsinformation och diskussion till sina regioner, där de anordnar stödda säkerhetsutbildningar för bybor och gör brandskyddet till en del av byalagens verksamhets- och säkerhetsplaner. Hemmaboende äldres säkerhet försöker man främja genom diakoniarbete, vari målet är att nå de äldre som bor avsides och inte deltar i säkerhetsutbildningar eller byevenemang.

”Man kan bygga ett hus från grunden utan att behöva åka in till stan för att handla tillbehör” – handelsman i Södra Vallgrund

Bild: Södra Vallgrund handelslags Facebooksida.

Ibland tänker handelsmannen Birger Sebbas på Södra Vallgrunds handelslag i Korsholm att oj hade vi det här också, då någon vara han glömt kommer åkande på rullbandet. På handelslaget kan man faktiskt få tag på nästan vad som helst, för det som inte finns, beställs in enligt önskemål. ”Det är byborna som äger handelslaget, därför är det också viktigt för dem att understöda verksamheten. Ingen stirrar sig blind på några cent, utan man vill låta den verksamhet som håller upp servicen leva. På sommaren ser handelslaget ett ordentligt uppsving, då får man lov att köpa in mera specialöl och tobaksprodukter än normalt. Sommargäster kan botanisera i hyllorna länge, och man kan hitta nästan vad som helst, allt från sockertoppar till grillbriketter.

Dags för en österbottnisk by att erövra titeln Årets by i Finland!

Landsbygd Plus´ första nummer 1/2001 hade Årets by 2000 – Björköby på paradsidan.
Foto: Kenneth Rönnkrans

Årets by i svenska Österbotten är lite av ett distriktsmästerskap, där den segrande byn är med och tampas om titeln Årets by på riksplanet. Byaombudet och Leader-rådgivaren Karl-Gustav Byskata på Aktion Österbotten rf tycker att det nu skulle vara dags för en österbottnisk by att erövra titeln, för det börjar vara några år sedan Björköby var landets bästa by – år 2000, alltså femton år sedan.

Vem som helst kan nominera en by – privatperson, sommargäst eller via byaföreningen. För att bli en vinnarby, handlar det om hur väl man lyckas samla byborna, vilka aktiviteter man ordnar och hur samarbetet inom byn och kommunen fungerar. Andra saker som tas i beaktande, är hur man klarar av att ordna servicen och hur man hjälper företagare. Enligt Byskata är det utgående från de egna förutsättningar som det mäts hur väl byn lyckats skapa en helhet.

Byggandet på landsbygden i motvind

Det är uppförsbacke för byggandet på landsbygden och ute i byarna. Officiellt har man inte dragit upp riktlinjerna, men innehållet blir detta genom de direktiv som getts till miljöförvaltningens planerare. Ytterst handlar det om allt byggande på landet som inte hör till jordbruket, skogsbruket eller landsbygdsturismen, tolkas som en splittring av samhällsstrukturen. Om det får fortsätta så här, upphör snart även de sista byskolorna, och landsbygden avfolkas. Motiveringen för en splittring av samhällsstrukturen är såtillvida speciell, då det bor folk i byarna från förut, beroende på definition sammanlagt 1,2-1,6 miljoner finländare. För de här byborna ska man i alla fall erbjuda kommunal service. Mer principiellt handlar frågan om val av boningsort. Om människan vill bo nära naturen och bygga sitt hus ekologiskt hållbart, varför skulle han då tvingas till ett detaljplaneområde?

Första vindkraftsparken i Närpes invigd

Närpes första och Sydösterbottens största vindkraftspark invigdes 1.10. I Svalskulla snurrar nu fem kraftverk (egentligen tre, då resten tas i bruk inom de närmaste veckorna) och invånarna i Pjelax är mer än nöjda. Det här är samtidigt det första av bolaget Vindins sju projekt i Österbotten som blir verklighet. Pjelaxborna har själva tagit initiativ till vindkraftsparken, där markägarna grundade en styrgrupp och begärde offerter från olika bolag med svenska Vindin som slutligt val. Enligt styrgruppens ordförande Bengt Norrback har byborna varit eniga om att de ville ha vindkraft i byn – en ren och förnyelsebar energiform som ger inkomster till både markägarna och hela byn. En viss summa tillfaller Pjelax samfälligheter. När det gäller Svalskulla vindkraftspark, kan det röra sig om några tusen euro per år som kommer byn till godo, men det kan även bli en mycket större pott. Vindin planerar en till vindkraftspark i Pjelax med upp till 30 kraftverk, och om det projektet också blir verklighet, växer summan som byn får, vilket skulle ge hela byn ett uppsving, menar Norrback. De fem vindkraftverken på tre megawatt i Svalskulla beräknas ha en produktion på 50 000 megawattimmar årligen. Investeringen går på 25 miljoner euro.

Uppgifterna är från en artikel, skriven av Sofia Nygård, i Vasabladet (2.10).

Inte lätt anpassa nybyggen till gamla byamiljöer

Förutsättningen för en livskraftig landsbygd är naturligtvis att folk bor där. Sedan är det socialt, kulturellt och ekologiskt viktigt att befolkningen utökas också med nya invånare än bybornas efterkommande, vilket betyder förändringar – nya bostäder, rekreationsområden och servicebehov. Under den traditionella finländska landsbygdskulturens guldperiod hölls byarna samman p.g.a. ekonomiska, sociala och tekniska orsaker, men så småningom har de gamla strukturerna ändrats och nya invånare, som möjligen saknar band till gamla traditioner, har flyttat in. Det syns tydligast i byggnationen med byar som småningom blivit smått kaotiska, som förstadsmiljöer, den ena lik den andra utan egen identitet och karaktär, en situation som är snarlik i hela landet. Speciellt påtagligt är detta här i de svenska kustbygderna, som traditionellt varit kända för sin speciella, högklassiga landsbygdsmiljö. I Korsholm finns flera sådana byar.

Engagerad by som lyckats skapa ett brett spektrum av evenemang – Nederpurmo Årets by i svenska Österbotten

Sisbacka från luften
Foto: Håkan Sandberg

I fjol drog sommarteatern vid Åliden i Nederpurmo 4 500 åskådare, årets revy i Purmogården hade en publik på nästan 3 000 personer och Purmo loppisrace, ett fenomen som fick sin början i Purmo år 2011, lockar ut tusentals människor på fyndjakt varje sommar. De här exemplen på evenemang gör Nederpurmo till en levande by för invånarna och till ett utflyktsmål för folk längre ifrån. Plussar man sedan till byarådets engagemang kring Stinasholma och hembygdssällskapets verksamhet på Åliden museiområde, tidsresorna vid Fagerbacka fäbodställe och fotbollsföreningen IF Standards matcher, börjar man ha täckt in många av de ca 700 personer som bor i byn Nederpurmo i Pedersöre. Anette Forsström-Fellman, ordförande för Nederpurmo byaråd, gläder sig å hela byns vägnar, medan Linda Finnberg, ordförande i Purmo hembygdssällskap, ser utmärkelsen som ett kvitto på att purmoborna gjort något rätt.

Protestbybutiken i Nykarleby fyller fyrtio – svåra tider för småbutikerna på landet

”Logiken är enkel: om ingen handlar i närbutiken finns det inget underlag och då går det inte längre att hålla butiken öppen”, konstaterar vice ordföranden för Monäs Bodens styrelse Ralf Knuts. Men monäsborna får beröm för att de handlar i närbutiken, som i dag är den allra sista lanthandeln i Nykarleby. I fjol blev det plusresultat och omsättningen ökade. Knuts ser inget omedelbart hot för lanthandelns framtid. Man testar även hemkörning av varor en gång i veckan. Konkurrensen från stormarknader i städerna är hård i dag, men det är mer än tjugo kilometer in till Nykarleby centrum, till Jakobstad är det ytterligare tjugo kilometer till. Till viss del är det också avstånden som gjort att butiken överlevt. Den behövs helt enkelt, även om det nu bor betydligt färre människor i byn än det gjorde på sjuttiotalet.