Befolkningsstruktur och dragningskraft i kommuner med glesbebodd landsbygd

Den största påverkande faktorn för service och handlingsförmåga för kommuner med glesbebodd landsbygd är förändringen i befolkningsstrukturen och -förändringen. Strukturen och förändringen är så stark, att den efter ett par årtionden kommer att kritiskt påverka många kommuners handlingsförmåga, självständighet och serviceproduktion. Trots att det tycks vara klart för alla, så reagerar man inte som man skulle behöva med tanke på sakens angelägenhet.

Vilka är de dragningskrafter som skulle få människan att flytta till ett glest bebott område? Det har gjorts undersökningar, bl.a. Sitra, som visar på att en betydande del av finländarna vill bo på landet.

Informationssamhället och landsbygden

I begynnelsen av informationssamhället, i början av 1990-talet, visionerade framtidsforskarna om tiden och platsen i ett fristående informationssamhälle, där informationsarbetet görs vid bryggan och där landsbygden blomstrar genom migrerande kunskapsarbetare. Här hade visionärerna fel. Stadsekonomi och empiri har visat att kunskapsintensivt arbete kräver ackumulerat mänskligt kapital, samt även en mer accelererande befolkningskoncentrering än minskande. Den här utvecklingen har bemötts av städerna, där det finns tillräckligt med möjligheter för arbetstagarna i bransch som bransch och där företagen och andra aktörer kan dra fördelar av varandra genom att utbyta information.

Trots urbaniseringen är fakta det att Finland består till 95 procent av landsbygd. Fakta är även att 68 procent av Finlands varuexport i penningvärde bottnar i de råvaror och produktionsvaror som fås från landsbygden.

Landsbygdsstaden Österbotten

Vasa stad med Trefaldighetskyrkan i förgrunden
Bildkälla:https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=611924

Hur attraktiva är våra städer för företag, inflyttare och investerare? Nyckeltalet i sammanhanget är antalet invånare, så en till befolkningen större stad utövar helt tydligt en större magnetism på nya potentiella invånare än en liten stad. Det här gäller även kapital och investeringar. Pengar söker sig alltid till pengar, och där det finns människor, där finns det pengar. Nästan hälften av alla som bor i städer, bor i relativt små städer med färre än 500 000 invånare. FN uppskattar att det är just dessa ”mindre” städer som växer snabbast.

Ingen inbillar sig väl att vi i Österbotten inom en snar framtid kan se en stad med en halv miljon invånare, men vi skulle kunna se en stad med drygt hundra tusen. För att komma dit måste vi dock tänka i nya banor och kunna se staden som något annat än hur vi uppfattar den i dag. En stad behöver inte vara en samling tätt sammanträngda höghus längs smala, hårt trafikerade bullriga gator, utan en stad kan även vara en stor landsbygdsmiljö. Landsbygdsstaden Österbotten med sina många stadskärnor och tätorter har potential att bli en finländsk storstad som genererar välfärd för alla sina invånare (på svenska).

Uppgifterna är från en längre kolumn, skriven av Ari Sundberg, i Vasabladet (10.6).

Landsbygdsparti i Sverige vill öka självförsörjningen

I Sverige bor 85 procent av befolkningen i städer, vilka utgör endast 2 procent av landets yta. Samtliga partier tycker därför det är lättast att försöka skaffa väljare inom dessa geografiskt begränsade och tättbefolkade områden, för oavsett om man bor i Uppsala, Göteborg, Luleå eller Växjö, så är människornas arbetsförhållanden, bostadsförhållanden, servicebehov, transportproblem etc., relativt likartade. Det är sålunda enklare att lägga politiska förslag som attraherar dessa grupper, än att hitta lösningar för dem som bor och verkar under mycket olika förhållanden på den stora spridda landsbygden med tillhörande småorter, och de utgör ju dessutom en minoritet, så varför bry sig?

Men trots att denna grupp är liten, 15 procent, i förhållande till befolkningen i städerna, så är den oerhört viktig för Sveriges ekonomi. Det är inom denna grupp som maten produceras, och likaså skogsproduktionen som är helt avgörande för landets exportinkomster. Vattenkraften kommer från landsbygden, gruvnäringen, en stor del av Sveriges basindustrier är förlagda till småorter, och därtill är landsbygden viktig som rekreationsområde för stadsborna. Kan man då acceptera att denna viktiga del av Sverige får allt mindre och äldre befolkning?

”Kommunreformen och social- och hälsovårdsreformen skall grunda sig på starka primärkommuner” – samordningsgruppen

Samordningsgruppen för kommunreformen och omstruktureringen av social- och hälsovården föreslår att kommunreformen och social- och hälsovårdsreformen skall grunda sig på starka primärkommuner som består av naturliga pendlings- och upptagningsområden. En kommunbaserad modell är genomskinlig, demokratisk och effektiv, där makten och ansvaret finns i händerna på samma kommunala beslutsfattare. I den kommunbaserade modellen är kommuninvånarnas egna demokratiska påverkningsmöjligheter naturliga. Samtidigt kan serviceanvändarna göra sin röst hörd när det fattas beslut om servicen. Tillgången till närservicen som behövs i kommuninvånarnas vardag, säkerställs i en lag som gäller ordnande av social- och hälsovården. Samordningsgruppen fastställde att ansvaret för att ordna social- och hälsovård bestäms enligt kommunens invånarantal. I enskilda fall kan man avvika från kriterierna gällande befolkningsunderlag, om det finns särskilda skäl till det, t.ex. språkliga rättigheter.