Kranskommunerna vinnare

De stora städerna är ekonomiskt sett förlorare, trots att deras befolkning ökar. Under en tioårsperiod har Helsingfors förlorat mest skatteintäkter på flyttningsrörelserna, varav även Åbo, Tammerfors och Kuopio är stora förlorare. Det här beror på att barnfamiljer med goda inkomster flyttade bort från städerna, medan studerande, arbetslösa och andra låginkomsttagare flyttade in. De stora vinnarna är städernas grannkommuner, kranskommunerna, där skatteintäkterna i förhållande till invånarantalet steg mest, vilket bör beaktas då regeringens kommunreform utvärderas.

Uppgifter i dagstidningen Savon Sanomat har återgetts på svenska under vinjetten Andras röster i Hufvudstadsbladet (24.1).

Svenska ”superbyar” utanför pendlingsbältet

Vissa byar växer trots att de ligger utanför pendlingsbältet, som tre ”superbyar” i Sörmland, Västmanland respektive Lappland. Den sörmländska byn Dunker ligger utanför pendlingsbältet till Stockholm, men ändå lockar den stadigt nya inflyttare, av vilka en hel del barnfamiljer. Dunker ligger utanför 45-minutersbältet – en bilpendlingsradie på högst 45 minuter från större städer som är den landsbygd som växer mest, men vissa dunkerbor pendlar ändå de nära 120 kilometrarna till Stockholm, som kan ta upp till tre timmar sammanlagt per dag beroende på trafikläget. Dunkerbornas gemenskap växte sig väldigt stark i början av 1990-talet, då skolan hotades flera gånger av nedläggning på grund av minskande elevantal. Till slut fick byborna nog och beslöt sig för att gå samman och starta en friskola, och efter många turer fick de tillstånd.

Intresseorganisation vill ha stopp på avfolkningen i Norrland

Källa: Wikipedia

Enligt ordföranden för Norrlandsförbundet Ewa Back minskar befolkningen stadigt i Norrland och om några decennier kan flera samhällen vara helt tömda på människor. Det är dags för den svenska regeringen att agera, och man behöver en nationell samordnare för att stoppa avfolkningen i. Sveriges Television visade under våren ett reportage som beskrev att många samhällen i Norrlands inland är helt tömda på människor om 28-50 år. År 1952 bodde det 128 000 människor längs Ångermanälvens vindlande dalgångar, men i år endast 63 000. Det här väckte uppståndelse och insikter om att det är dags att ta frågan på allvar, men vad händer sedan? Norrlandsförbundet menar att den svenska regeringen snabbt bör tillsätta en nationell samordnare, med uppdrag att koordinera de nationella och regionala insatser som behövs för att först stoppa avfolkningen i Norrland och därefter verka för befolkningstillväxt. Detta kan göras genom en rättvis resursfördelning, genom satsningar inom infrastruktur, genom flytt och ökning av privata och offentliga arbeten, genom forskning, utbildning och innovationer m.m., där målet bör vara att stärka Norrlands och därmed Sveriges position i Europa och världen inom dessa områden.

Byskolors distriktsgränser och okränkbara kommungränser

I slutet av 1980-talet pekade de ekonomiska kurvorna brant nedåt och sparobjekt skulle hittas. Fler än en gång låg smockan i luften då den tidigare stadsdirektören i Närpes Gustav Skuthälla vid något byamöte föreslog att deras byskola skulle stängas. Det skulle sparas. Bångstyriga, småskaliga bybor som inget förstår, tänkte Skuthälla då inför deras hotfulla protester. Det gör han inte mera. Byskolan var mer än en skola, där lärare kom och gick, men skolbyggnaden bestod. Här hade generation efter generation bybor lärt sig de grundläggande kunskaperna, att läsa, skriva och räkna. Att hota med nedläggning av en byskola var att provocera de finaste och känsligaste nervtrådarna hos varje bybo, för byskolan förenade mera än något annat – ett monument som pantade på byns själ. Till råga på allt överbevisades Skuthälla om att det ekonomiskt ger ganska så små vinster att lägga ned en byskola.

Urbana-rurala utmaningar

Under åren 2010-2015 ökar världens urbana befolkning i genomsnitt med 200 000 personer per dag, varav 91 procent (183 000) sker i utvecklingsländer. Uppgifterna är från UN Habitats State of the World´s Cities 2012/2013. Det är inte överraskande att det är den mera landsbygdsdominerande delen av världen som mottar den största urbaniseringsvågen, men det betyder även att det sker främst i områden med för svag infrastruktur att ta emot dessa invällande massor. Följden är utbredd slumifiering i storstäderna och en global utmaning att skapa socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbara städer. I de mera utvecklade länderna har den urbana populationstillväxten stagnerat, 0,67 procent per år sedan 2010. Attraktiva och centrala stadsregioner fortsätter växa snabbare, på bekostnad av de inattraktiva och perifera stadsregioner.

”Både stora och små kommuner utgår ifrån centralistiska idéer”

Befolkningen i Stockholms storstad ökar varje år med ett antal som motsvarar alla bofasta i Åsele, Dorotea, Vilhelmina, Storuman, Sorsele, Norsjö, Malå och Lycksele kommun. Urbaniseringen går fort i hela Europa och allra högst i Sverige. Medan man i Stockholm tillsätter planeringsgrupper med målbilden att expandera med ungefär ”ett halvt Göteborg”, planerar och administrerar glesbygdskom-munerna sin egen undergång med att lägga ner skolor, dra in service och släcka lysen i hopp om att rädda den egna tätorten. ”Både stora och små kommuner utgår med andra ord från centralistiska idéer och ett tänk om att människor själva prompt vill ha det så.” En ekoreporters starkaste intryck från en resa i inlandet var att alla han träffat ville bo kvar. Ingen ville flytta, och en rundtur i storstäderna, liksom forskning, visar att många människor vill bo på landet.

Långlivad stadsbo framtidens människa – landsbygdsbefolkningen störst år 2021

Enligt en FN-prognos kommer världens befolkning att öka med 2,3 miljarder fram till 2050 och utgöra sammanlagt 9,3 miljarder människor. I slutet av seklet skulle det finnas över 10 miljarder människor. Tillväxten koncentreras till städerna, där befolkningen ökar i snabbare takt än befolkningen överlag. Landsbygdens befolkning är som störst år 2021, ca 3,4 miljarder människor, men börjar sedan minska stadigt. Just nu bor aningen fler människor i städer än på landsbygden, men redan år 2050 bor redan 70 procent i städer, att jämföras med 29 procent 1950. Men stigande levnadsstandard bromsar upp befolkningstillväxten och ökar välfärden.

”Men kommer världen faktiskt att se ut så som prognoserna tror om 50 år?”

Ingen vet det med säkerhet, men trots det lönar det sig att göra upp prognoser, för de gör det lättare att skissera upp framtiden och anpassa sig till förändringar. Ultralånga prognoser spår framtiden utgående från saker man känner till och bygger på invecklade dynamiska modeller som ständigt justeras för att förutsägbarheten skall bli bättre.

Uppgifterna är från en notis i Vasabladet (23.2).