Byggnadskultur och levande byar i Lovisa behandlas på seminarium i Pernå

Seminarium om byggnadskultur och levande byar i Lovisa hålls den 27 mars kl. 10-16.30 i Kuggom gamla folkhögskolefastighet (numera Kuggom traditionscentrum) i Pernå, strax utanför Lovisa. Förmiddagens tema har rubriken Med idyllen som dragplåster, medan eftermiddagen har rubriken Levande byar i Lovisa. Bland det som tas upp, finns bl.a. följande rubriker: Från kärnkraftsstad till trähusidyll, Byarna inom Lovisa stads strategi, Byaverksamhetens utmaningar och ”Kirkonkylä, lähes kaikkien kaupunkiemme esi-isä – Kyrkbyn, förfadern till nästan varje stad i Finland”. Arrangör är Finlands svenska hembygdsförbund rf (FSH) i samarbete med Finlands Hembygdsförbund rf & Traditionscentrum Kuggom.

Mer info, program och anmälningsuppgifter (anmälningstiden gick ut 19.3 men intresserade kan höra sig för om det går att efteranmäla sig) finns på FSH:s webbplats.

Byggandet på landsbygden i motvind

Det är uppförsbacke för byggandet på landsbygden och ute i byarna. Officiellt har man inte dragit upp riktlinjerna, men innehållet blir detta genom de direktiv som getts till miljöförvaltningens planerare. Ytterst handlar det om allt byggande på landet som inte hör till jordbruket, skogsbruket eller landsbygdsturismen, tolkas som en splittring av samhällsstrukturen. Om det får fortsätta så här, upphör snart även de sista byskolorna, och landsbygden avfolkas. Motiveringen för en splittring av samhällsstrukturen är såtillvida speciell, då det bor folk i byarna från förut, beroende på definition sammanlagt 1,2-1,6 miljoner finländare. För de här byborna ska man i alla fall erbjuda kommunal service. Mer principiellt handlar frågan om val av boningsort. Om människan vill bo nära naturen och bygga sitt hus ekologiskt hållbart, varför skulle han då tvingas till ett detaljplaneområde?

YTR vill att även landsbygden debatteras i vårens valdiskussioner – lanserade 7 landsbygdspolitiska punkter

Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen (YTR) vill att vårens valdiskussioner också debatterar landsbygden. För detta ändamål har man berett sju landsbygdspolitiska punkter, vilka är:

1. Även i framtiden ska det vara möjligt att bo och bygga i hela Finland.
2. Utökat lokalt samarbete och lokal beslutsmakt
3. Service ordnas så att den finns inom räckhåll – direkt kontakt, elektroniskt eller hemma
4. Det finns efterfrågan på landsbygdens produkter och service – alltså ser man till att det finns företag på landsbygden
5. ”Kusti polkee ja viesti kulkee” – man bygger fungerande trafik- och datakommunikationsförbindelser även för landsbygden
6. Produktionen av landsbygdens förnyelsebara energi utökas som grund för finländsk bioekonomi
7. Landsbygdens möjligheter utnyttjas genom en stark landsbygdspolitik

Uppgifterna (på finska) är från webbplatsen maaseutupolitiikka.fi. Se även fullständig svensk text på webbplatsen landsbygdspolitik.fi med länkar till mer info om punkterna.

Mindre orter skapar starkare lokal identitet

Den lokala identiteten är starkare på mindre orter jämfört med större och österbottningar känner mer för sin hembygd än nylänningar, visar en omfattande enkätundersökning där hälften av dem som svarat har hjärtat på en annan ort än där de bor. Två tredjedelar av dem som någon gång har bott i Larsmo (Österbotten) eller Sibbo (Östnyland), har gett de orterna sitt hösta betyg som i undersökningen kallas för hjärteorter. Enligt Sulevi Riukulehto, forskningsdirektör i ämnet regionalhistoria vid Ruralia-institutet vid Helsingfors universitet, visar en enkätsvaren från finlandssvenskarnas flyttvanor att det verkar vara lättare att rota sig på en mindre ort. Till synes liknande orter får väldigt olika betyg, och också grannkommuner får olika omdömen i enkäten, vilket beror enligt Riukulehto på att det är flera olika faktorer som skapar en lokal identitet. Han har utarbetat en teori om hembygd, där hembygden består av det naturliga landskapet, den bebyggelse som människan har skapat, men också av den mentala miljön, en bit som kan skilja sig mycket även om orterna till yttre faktorer är lika.

Norsk modell bäst i att skapa utveckling och tillväxt på landsbygden

Trots att Finland, Sverige och Norge har en ambition att underlätta för byggande på landsbygden, så är de politiska målen och styrmedlen för byggande och boende väldigt olika. Norges metod att ge lån till unga och agerar snabbt på trender som hindrar utveckling i hela landet, är effektivast i Norden, visar den rapport som Tillväxtanalys gjort på uppdrag av Nordiska ministerrådet. Utredningen jämför bland annat effekten av politiska mål och styrmedel i de tre nordiska länderna utifrån deras mål att skapa bättre utveckling och tillväxt på landsbygden. Fokus har lagts på sätten att finansiera och planera för byggande på landsbygden och vilka regelverk som styr detsamma. Klart är att den norska modellen är den mest effektiva och landets politiker skriver i klartext att målet är spritt boende över hela landet och att alla skall ha möjlighet att bosätta sig var de vill. Det följs upp med ett statligt lånesystem, med startlån och grundlån, som är lika för alla. Grundlånet tar geografiska hänsyn, vilket gör att alla kan hitta finansiering till sitt boende, oavsett var de bor i landet. Räntan är även här densamma för alla. Norska politikerna förmår att även agera snabbt på trender som hotar bostadsbyggandet i hela landet, eftersom det utgör ett hinder mot utveckling och tillväxt.

Uppgifterna är från ett blogginlägg av Inez Abrahamzon, en av Riksorganisationen Hela Sverige ska levas (HSSL:s) två ordföranden, och finns på HSSL:s hemsida. Rapporten Rural Housing – Landsbygdsboende i Norge, Sverige och Finland finns på organisationen Tillväxtanalys´ hemsida.