Längre avstånd till service och beslutsfattare oroar i skärgården

Fiskehemmanet på Brännskär
Foto: Pia Prost

Finlands öar rf – Suomen saaret ry (FÖSS) har kartlagt läget på öar i den åboländska skärgården som saknar fast vägförbindelse. Enligt Julia Ajanko kan skärgårdslagen sägas vara grunden till projektet. I lagen konstateras att kommunen bör erbjuda service också i skärgården, ”till ett rimligt pris”. Sen är det ju öppet för tolkning vad rimligt innebär, men som de flesta vet så tenderar ju servicen i glesbygden och skärgården att försämras. Det som tydligt kom fram i kartläggningen var den stora oron för att servicen flyttat längre bort. Även avståndet till beslutfattarna har blivit längre – man känner helt enkelt inte de människor som fattar besluten i kommunen. Samtidigt är det så att de som fattar besluten, inte heller känner till omständigheterna i skärgården tillräckligt väl – beslutsfattandet har flyttat längre bort. Hur borde man då ordna fungerande service?

Närdemokratins tid är inne – professor Eero Uusitalo i ledaren för Landsbygd Plus

Diskussionen om närdemokratin väcker förundran. En del ser arrangemanget som direkt grundlagsenliga hinder, andra kräver mer undersökning, och så finns det de som filosoferar om de stora skillnaderna mellan regioner och kommuner och anser att alla måste ha sin alldeles egna ”modell”, samt ytterligare de som längtar efter ett nätverk för de tidigare små kommunerna för lokal demokrati. Ingen av dessa förevändningar håller för kritisk granskning. Vad är t.ex. grundlagsstridigt i utvecklingen av det politiska systemet, då man tar bättre i beaktande medborgarna? Jag hoppas att närdemokratin i kommunlagen framskrider på ett uppriktigt sätt. Man kan förverkliga mycket sådant som de lokala föreningarna och kommunen ensamma inte förmår göra. Närdemokratin är inte bara kommunens inre sak eller en fråga om påverkan. Den är i morgon ett allt oftare krav för ett gemensamt behovsförverkligande. Läs mer vad professor Eero Uusitalo skriver (på finska) i ledaren för Landsbygd Plus. Övrigt som tas upp i tidningens finskspråkiga artiklar är bl.a. följande:

Tudelningen av Sverige en stor utmaning

Urbaniseringen går fort i Sverige, som är ett stort land med en mycket liten befolkning. Inte minst ungdomarna lämnar landsbygden och småorter. Hela 250 av Sveriges 290 kommuner tappar idag unga, som inte kommer tillbaka. Denna verklighet som pågår, verkar inte gå att stoppa, och den är på intet sätt unik för just Sverige, men effekterna märks snabbt när befolkningen till att börja med är så liten. Enligt professorn i nationalekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping Charlotta Mellander har många kommunpolitiker trott att de unga som flyttar, kommer tillbaka när de skaffar familj, men hennes undersökning visade att så inte är fallet. Den tudelning av Sverige som pågår är en jätteutmaning, menar Mellander.

Minska möjlighetsgapet mellan stad och land

Människor i alla åldrar behövs för att landsbygden ska kunna leva och blomstra, men någonting sådant kommer inte att ske, ifall inte samhällets makthavare, organisationer och invånare arbetar med att förändra de missvisande attityderna mot ungas möjligheter på mindre orter. Stannar man kvar, likställs det ofta med att man saknar ambitioner. Många vuxna uppmanar oss unga att flytta härifrån, men är inte sena med att välkomna oss tillbaka när vi utbildat oss och skaffat barn. Vore det inte en bättre strategi att uppmuntra, göra oss delaktiga och betrakta oss som den resurs för bygden vi faktiskt är? Vuxna landsbygdsbor har ett stort ansvar för att förändra attityden mot oss unga som väljer att stanna kvar. Precis som ett liv i staden kan ett liv på landsbygden kan vara hållbart, kreativt och erbjuda framtidsmöjligheter. Om unga ska stanna kvar på landsbygden, måste möjlighetsgapet mellan stad och landsbygd minskas.

Läs hela debattartikeln (från 18.9), Tvinga inte oss unga att flytta till städerna, på webbadressen aftonbladet.se. Skribenter är Anna Frestadius, Riksorganisationen Hela Sverige ska leva, Elin Larsson, Vi unga och Josefina Andersson, nätverket U LAND. Se även webbadressen landsbygdsnatverket.se om storstadsnormen i fokus på konferens om unga.

Vårdreformen minskar livskraften på landsbygden – professor Krister Ståhlberg på Rådslag i Vasa

Vårdreformen är den största och minst underbyggda reformen hittills. Det är den största farsen, där ingen är enig med någon annan. Fundamentet i nordiska välfärdsmodellen – kommunerna – förlorar 60 procent av pengarna och beslutsrätten. Behovet att spara ökar, serviceproducenter försvinner och servicepunkterna blir färre. Ytterligare ökar avstånden, medan närdemokratin och -servicen minskar. För landsbygden innebär vårdreformen minskad livskraft. Landsbygden ligger inte i kommunernas händer mera. Bland annat det här sade professor emeritus Krister Ståhlberg på Rådslaget i Vasa 22.9, vilket hade temat social- och hälsovårdsreformen och dess effekter på landsbygden.

Landsbygdsprofessor Kjell Andersson ansåg att vården borde lyftas bort från kommunerna, annars kan man inte upprätthålla en levande landsbygd – 60 procent av pengarna och beslutsrätten försvinner med vårdreformen, men inte 60 % av demokratin.