Årets miljövänligaste bondgård finns i Salo

WWF:s miljöpris för jordbrukare har vunnits av Fredrik och Helena von Limburg Stirum från Salo. I sin verksamhet på Koskis gård, som befinner sig i Koskis, Bjärnå i Salo stad, skyddar de genomgående både Östersjön och naturens mångfald. Av gårdens areal är 200 ha åker, 80 ha är naturlig betesmark och tusen hektar är skog. Gården säljer ekologiskt producerat nötkött. Fredrik anser att det viktigaste miljöarbetet på deras gård utförs av korna, som genom betandet sköter mångfalden av naturen och möjliggör trivseln av många olika insekts- och fågelarter på gårdens marker. De hundra korna och deras kalvar håller landskapet öppet, hjälper i att återuppta gamla betesmarker i bruk, samt att de sköter ängar, vattendrag, åstranden och skogsmarken. Avsikten med priset, som delades ut för femte gången, är att förmedla information om bästa praxis inom miljövänlig odling. Vinnaren i Finland deltar i tävlingen för hela Östersjöområdet, där internationella domare väljer vinnaren, utgående från de olika nationernas kandidater. Tävlingen ordnades av WWF i samarbete med producentorganisationerna MTK och SLC.

Hela pressmeddelandet (från 10.7) kan läsas på SLC:s hemsida.

Snart dags för LOKAALI i Hankasalmi

LOKAALI – Paikallistoimijoiden valtakunnallisen juhlaseminaari (LOKAALI – De lokala aktörernas nationella festseminarium) hålls i år i Hankasalmi, Mellersta Finland, 30-31.8. Det utlovas ett givande veckoslut för hela familjen och under festseminariet kungör man Årets by på riksplanet, byar som får hedersomnämnande, Vägvisare för byaverksamheten, Årets landsbygdsaktör, samt Årets landsbygdsprofil. Genom valet av Årets by vill Suomen Kylätoiminta ry (SYTY) – Byaverskamhet i Finland rf lyfta fram byarnas mångsidiga verksamhet, samt öka medvetenheten och synligheten om byaverksamhet. Målet är att hitta aktiva byar, framgångsrik byaverksamhet och få goda exempel på byarnas verksamhet och samarbete.

LOKAALI har egna infosidor på Keski-Suomen Kyläts webbplats.

Organiserad och yrkesmässig verksamhet i byarna

Sisbacka i Nederpurmo
Foto: Håkan Sandberg

”I vår by hade verksamheten avtagit under många år, tills Tavastlands byaombud Elina Leppänen tog kontakt och vi tillsammans började göra upp en byaplan. Med hjälp av planen fick vi igång projektverksamheten och nu kan vi dra nytta av EU-pengar för att användas i vår egen by”, kommenterar Anu Maununen, ordförande i byaföreningen i Eteläistenkylä. Byn är en typisk finländsk by, där byaverksamheten aktiverar människorna att komma med. De aktiva byarna är organiserade genom byaföreningar, ofta med hjälp av byaombud som är verksamma i alla Finlands landskap, och allt oftare i ekonomiska regioner och kommuner. De befrämjar och hjälper byarna att få igång verksamheten, samt stöder och hjälper i vardagen och i projektverksamhetens krokiga vägar. Byaombuden förmedlar möjligheterna och nationell information på ort och ställe, samt är verkligen en viktig länk till både byarna och den offentliga makten.

Företag skapar grön el på landsbygden i Uganda

Vi måste göra något för att förändra klimatet, tänkte Peik Stenlund från Stockholm när han skapade det vinstdrivande sociala företaget Pamoja Cleantech för fyra år sedan. Företaget skapar i dag förnybar energi på landsbygden i Uganda, där 95 procent av invånarna saknar el. Stenlunds och kompisen Felix Ertls tanke var att bygga småskaliga bioenergianläggningar i områden som inte har tillgång till el, s.k. off grid-områden. Uganda kändes som ett bra första case, och där används diesel, vilket är både miljömässigt och hälsomässigt besvärligt. Företaget började bygga små pilotkraftverk på landsbygden i Uganda, och driver i dag tre kraftverk med hjälp av solenergi och biomassa. Men målet är att starta åtminstone 10-15 kraftverk. Pamoja Cleantech samarbetar med lokala bönder som säljer biomassan – majskolvar och skal från nötter. Man betalar för jordbruksresterna, vilket ger tilläggsinkomster åt jordbrukarna, alltså en mätbar effekt.

”Regionalpolitik har blivit ett ofint ord” – professor Katajamäki om regionalpolitikens tillbakagång och stora reformer

Postbacken i Illby, Borgå
Bildkälla: Wikimedia Commons

”Regionalpolitik kan definieras som ett medvetet beslutsfattande för att påverka hur samhället är organiserat i regioner. I Finland var den klassiska regionalpolitikens idé att garantera utvecklingsmöjligheter för medborgare, företag och lokalsamhällen i alla delar av landet. En av regionalpolitikens prestationer var en decentraliserad välfärdsstat med livskraftiga lokala samhällen. Man bedömde att en stark regionalpolitik bäst kunde säkra rättvisa, ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft.”

Men efter det sista stora regionalpolitiska decenniet, 1980-talet, har regionalpolitiken rasat. Det fattas beslut som djupgående påverkar samhället, men man ser inte längre sammanhanget mellan beslut och regional utveckling. Ordet regionalpolitik har blivit ofint. Förvaltningsgrenar gör reformer som inte baserar sig på medborgarnas geografi och intresse, utan på egen bekvämlighet, samt blind tro på storhetens och centraliseringens logik, och så tär man på lokalsamhället och ökar otrygghet. Ett paradexempel är polisförvaltningens utveckling till ett vidunder med jättestora förvaltningsområden, vilket medfört att säkerhetstjänsterna har försämrats drastiskt, särskilt på landsbygden.

”Borttagning av belägg från asfalterade vägar ett enormt steg bakåt i samhällsutvecklingen”

Det har redan länge funnits ett hållbarhetsgap i underhållningen av basvägnätet. Vägarna förfaller eftersom pengarna inte räcker till, och enligt uppskattning uppgår reparationsskulden till 2,5 miljarder euro, en summa som hela tiden stiger. Enligt Trafikverket borde 4 000 kilometer väg få ny asfalt varje år, men pengarna räcker bara till hälften, så följaktligen uppstår 2 000 kilometer dålig asfalt varje år i Finland, och det är de minst trafikerade vägarna som får lida mest. Den största budgetposten för vägunderhåll går ju till de allmänna vägarna, men det finns också totalt 55 000 kilometer enskilda vägar i vårt land som är berättigade till statsbidrag. År 2012 gick det åt 12 miljoner euro i budgetmedel, medan årets statsbudget för enskilda vägar ligger på bara 8 miljoner euro, vilket kan jämföras med att västmetrons förlängning på 7 kilometer nu utlovades i det nya regeringsprogrammet 240 miljoner euro.

Inte lätt anpassa nybyggen till gamla byamiljöer

Förutsättningen för en livskraftig landsbygd är naturligtvis att folk bor där. Sedan är det socialt, kulturellt och ekologiskt viktigt att befolkningen utökas också med nya invånare än bybornas efterkommande, vilket betyder förändringar – nya bostäder, rekreationsområden och servicebehov. Under den traditionella finländska landsbygdskulturens guldperiod hölls byarna samman p.g.a. ekonomiska, sociala och tekniska orsaker, men så småningom har de gamla strukturerna ändrats och nya invånare, som möjligen saknar band till gamla traditioner, har flyttat in. Det syns tydligast i byggnationen med byar som småningom blivit smått kaotiska, som förstadsmiljöer, den ena lik den andra utan egen identitet och karaktär, en situation som är snarlik i hela landet. Speciellt påtagligt är detta här i de svenska kustbygderna, som traditionellt varit kända för sin speciella, högklassiga landsbygdsmiljö. I Korsholm finns flera sådana byar.

Finalisterna i Bästa praxis 2014 utsedda

De 20 finalisterna i Landsbygdsnätverkets tävling Bästa praxis 2014 är klara. De kommer från olika delar av Finland och är uppdelade i fem tävlingskategorier. Tävlingens jury utser i oktober vinnaren i var och en kategori. Syftet med tävlingen Bästa praxis är att informera om goda förfaranden som har kommit till i samband med landsbygdsutvecklingsprogram i Finland, samt sprida användbara aktionsmodeller till olika håll i Finland. Vinnarna i tävlingen offentliggörs sedan på Landsbygdsgalan som hålls i Sibeliushuset i Lahtis.

Finalisterna i de fem tävlingskategorierna finns uppräknade i landsbygdsnätverksenhetens nyhetsbrev, som även tar upp att tävlingen Bästa praxis ackompanjeras av en Facebookkampanj med resultaten från programarbetet i huvudrollen, samt butiksbilen som var med på lantbruksutställningen OKRA i Oripää 2-5.7.