Tidskriften Skärgårds framtid hotad

Åbo Akademi (ÅA) skall fram till år 2016 spara 4 miljoner euro och enligt Torbjörn Sandén, enhetschef och direktör för Centret för livslångt lärande (CLL), har man i nuläget inget annat val än att se över alla tänkbara kostnader. Skärgårdsinstitutet vid ÅA, som än så länge ger ut tidskriften Skärgård, är en del av CLL. Enligt Skärgårds redaktör Håkan Eklund skulle det vara ett helgerån om tidskriften lades ner. Men man kommer inte att ge upp i första taget, för man kommer att bilda en garantiförening och söka sponsorer. Tidskriften Skärgård kommer ut fyra gånger per år och når ca 1000 prenumeranter. Inkomsterna från prenumerationerna täcker både tryck och distribution, och hittills har Skärgårdsinstitutet stått för redaktör Håkan Eklunds lön, men det är det nu slut med, och från och med 2015 kommer universitetet inte längre betala ut ett ekonomiskt stöd till tidskriften.

Uppgifterna är från (31.12.2013) webbplatsen svenska.yle.fi.

Glesbygden ställer till med bekymmer för Itella

Den erbarmliga glesbygden är en outsinlig källa till bekymmer för Itella. Man har försökt stänga kontor, minska på personal, höja avgifter, och överhuvudtaget göra mottagande av papper via brevlåda besvärligt för alla berörda parter, men ändå envisas glesbygden både med att existera och med att kräva postutdelning. Nu har så Itella sagt upp distributionsavtalen för tidig morgonutdelning av dagstidningar med syfte att tvinga fram en chockhöjning av priserna. Skall det då äntligen bli slut på det luxuösa läsandet av morgontidningar i glesbygden, denna kvarnsten runt Itellas hals?

Mindre orter skapar starkare lokal identitet

Den lokala identiteten är starkare på mindre orter jämfört med större och österbottningar känner mer för sin hembygd än nylänningar, visar en omfattande enkätundersökning där hälften av dem som svarat har hjärtat på en annan ort än där de bor. Två tredjedelar av dem som någon gång har bott i Larsmo (Österbotten) eller Sibbo (Östnyland), har gett de orterna sitt hösta betyg som i undersökningen kallas för hjärteorter. Enligt Sulevi Riukulehto, forskningsdirektör i ämnet regionalhistoria vid Ruralia-institutet vid Helsingfors universitet, visar en enkätsvaren från finlandssvenskarnas flyttvanor att det verkar vara lättare att rota sig på en mindre ort. Till synes liknande orter får väldigt olika betyg, och också grannkommuner får olika omdömen i enkäten, vilket beror enligt Riukulehto på att det är flera olika faktorer som skapar en lokal identitet. Han har utarbetat en teori om hembygd, där hembygden består av det naturliga landskapet, den bebyggelse som människan har skapat, men också av den mentala miljön, en bit som kan skilja sig mycket även om orterna till yttre faktorer är lika.

Har regeringen lämnat verkligheten? – professor Hannu Katajamäki om storhetens ideologi

Fastän regeringen har skingrat ideologin i den traditionella vänster-höger dimensionen, finns där dock en gemensam vision: regeringen vill ha ett Finland med stora städer och stora förvaltningsenheter, en strävan som jag kallar för storhetens ideologi. Naturligtvis kan man inte skriva in en sådan agenda i regeringsprogrammet, så därför är drömmen om de stora städernas och de stora förvaltningsenheternas Finland en typisk smygagenda som förnekas. Man kan identifiera storhetens ideologi i regeringens förvaltningsreformer – man strävar efter stora enheter och centralisering. Man kan se denna tendens i exempelvis arbets- och näringsförvaltning, polisförvaltning, nödcentralverket, samt i kommun- och vårdreformen.

Närliggande hus gör inte byn

I byn är någon något, personen har ett namn, ett ansikte och en historia. I umgänget tar man diskret i beaktande att man har att göra med varandra i morgon också. I byn gäller ömsesidighetens etik. Då man hjälper en bybo i knipa, vet man att man själv någon gång kommer att få hjälp. Men kan vi tänka oss en by utan gemenskap, saker som görs tillsammans och byaverksamhet? Det kan vi inte, för ett sådant samfund är inte ett samfund, och inte heller en by. Hus som står nära varandra gör inte byn, utan byn utgörs av människorna och deras relationer sinsemellan.

Uppgifterna är från en längre artikel, Kylä on yhdessä tekemistä, skriven av ombudsmannen för affärsverksamheten i byarna Juha Kuisma på Byaverksamhet i Filande rf, i tidningen Terve Talo 2013. Se även i samma tidning artikeln om Finland som ett laboratorium för hållbara spridda lösningar, Suomi kestävien hajautettujen ratkaisujen laboratorioksi.