Folkbildning bidrar till att hela Sverige lever

Mjölby hembygdsgård
Bildkälla: Wikimedia Commons/Harri Blomberg

För att hela Sverige ska kunna leva är den mjuka infrastrukturen lika viktig som den hårda, och här är folkbildningen och studieförbunden en central del av detta. Just nu ser Folkbildningsrådet över statens stöd till studieförbunden, vilket är bra och nödvändigt. För ABF och Studieförbundet Vuxenskolan handlar det i grunden om att skapa ett system som stärker en lokal närvaro, vilket stimulerar studieförbunden att nå många människor med folkbildning, samt att nå grupper som i dag står långt från makt och inflytande. I dag finns folkbildningen från storstadens förorter till landsbygdens byar och småsamhällen. Den finns i Jordbro, Sorsele, Kopparberg och Uppvidinge, och på hundratals andra platser. ABF och Studieförbundet Vuxenskolan är två olika studieförbund med delvis olika bakgrund men med en gemensam nämnare – man drivs av alla människors rätt till bildning, oavsett om man bor i staden eller på landet.

Gemenskap kan locka fler att flytta till en ort

Sälen
Bildkälla: flickr.com

Maria Thulemark, som är verksam vid Högskolan i Dalarna och Örebro universitet, säger att vi vet redan att vacker natur är en dragningskraft, men hennes forskning visar att det sociala är viktigt för att människor ska stanna kvar. Genom att välkomna människor in i gemenskapen, kan små orter locka fler att flytta till trakten, menar hon. Thulemark har i sin doktorsavhandling i kulturgeografi intervjuat inflyttare, entreprenörer, beslutsfattare, turismanställda och säsongsarbetare i Idre, Sälen och Wanaka, Nya Zeeland. Ytterligare har hon använt statistik från databasen Bergslagsdata, där man kan följa individer under lång tid.

I dag kännetecknas små landsbygdsorter av en åldrande befolkning, utflyttning och avbefolkning. Men turistdestinationer på landsbygden har en positiv inverkan och kan möta den negativa trenden, t.ex. är det inte några problem för skidorter att locka säsongsarbetare till sig.

Bysäkerhetsmodellen ska förbättra säkerheten på landsbygden

I Finland ska det byggas en enhetlig bysäkerhetsmodell till hjälp för byarnas invånare. Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland rekryterar och utbildar byarnas säkerhetspersoner i hela landet, men även de äldres säkerhet ska främjas med hjälp av församlingarnas diakoniarbetare. Det ska ordnas minst 15 regionala ”Vår säkra by”-utbildningar, och som ett resultat av utbildningarna uppstår ett växande kontaktpersonsnätverk på cirka 200 personer. Kontaktpersonerna tar aktuell säkerhetsinformation och diskussion till sina regioner, där de anordnar stödda säkerhetsutbildningar för bybor och gör brandskyddet till en del av byalagens verksamhets- och säkerhetsplaner. Hemmaboende äldres säkerhet försöker man främja genom diakoniarbete, vari målet är att nå de äldre som bor avsides och inte deltar i säkerhetsutbildningar eller byevenemang.

Fem videor om landsbygdsinvånarnas vardag

Servicen på landsbygden väcker debatt. I det färska regeringsprogrammet lovas även många förändringar, vilka har inverkan på landsbygdsinvånarnas och företagens vardag. Genom fem videor får man nu ta del av landsbygdsinvånarnas vardag. Videorna har publiceras första veckan i juni, då även bloggar som hör till respektive ämnen publicerades.

• 1.6, vägarna: video Maaseudun tiellä, blogi
• 2.6, talko: video Yhdessä tekemisen voimaa, blogi
• 3.6, el: video Ilman sähköjä, blogi
• 4.6, SOTE-servicen: video Palveluja ihmisille, blogi
• 5.6, kombinerad service: video Monipalvelupiste, blogi

Videorna är 3-5 minuter långa och är tillgängliga för alla. Videorna kan visas t.ex. på seminarier och möten, eller länkas till sociala medier och e-post. Videorna har producerats som ett samarbete mellan Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen och Kommunförbundet, som en del i landsbygdens serviceprogram.

Uppgifterna (på finska) är från webbplatsen maaseutupolitiikka.fi med länkar till videorna och bloggar.

”Om landsbygden och skärgården glöms bort i regeringens program är det bara fråga om en halv regionpolitik”

Sveaborg
Bildkälla: Wikimedia Commons/Michal Pise

Kommundirektören i Malax kommun Mats Brandt påminde på Seminariet för skärgårds-, kust- och insjöfrågor på Sveaborg, Helsingfors (1-2.6) om att det bara är fråga om en halv regionpolitik, ifall landsbygden och skärgården glöms bort i regeringsprogrammet. ”Ett helhetsperspektiv gör att stad, landsbygd och skärgård måste beaktas med sina egna särskilda utmaningar i ett tydligt sammanhang”, sade Brandt som håller med om att urbaniseringen är den dominerande kraften i regionpolitiken. Men en okontrolleradurbanisering kommer inte utan kostnader. Utbyggnad av bostäder, infrastruktur och service kostar, liksom ökande trafik från förorter, samt längre kötider, samtidigt som det i avfolkade regioner blir allt mera oekonomiskt att upprätthålla infrastruktur och service.

SOTE-reformen och människornas behov

Ett av regeringsprogrammets spetsprojekt är att göra servicen kundorienterad. Bra så, men för uppgiften torde gälla den gamla visdomen: ”lättare sagt än gjort”. Det är svårt att ordna människornas behov i ett mångfacetterat föränderligt samhälle. Kunde kompanjonskap vara en lösning? Angående det här kan man läsa följande textsnutt från levande livet:

Vi har lyckats komma till ett läge, där kommunens hemservicearbetstagare säger till sina kunder, att man inte hinner städa eller göra några andra små hemsysslor, och att det inte ens egentligen hör till dennes arbetsbeskrivning som vårdare. Företagaren beklagar, att det inte lönar sig för honom att komma till kunden för en 10 minuters syssla och tillägger att städhjälpen kostar 35 euro per timme, vilket kunden igen inte nödvändigtvis har råd med. Sedan kommer föreningens frivillige som berättar, att inte heller denne egentligen kan göra sysslorna, för de skulle uppenbarligen höra till antingen kommunens arbetstagare eller företagarens uppgift. Slutresultatet är det, att åldringen inte får den efterlängtade hjälpen från någon (Kansalaistyötä kaikille, Tanja Kuronen & Hanna Moilanen, utkommer på hösten 2015).

”Jag har ett ansvar” – specialsakkunnig Heli Talvitie i Landsbygdspolitikens blogg

Jag har haft lyckan att växa upp i ett samhälle, där man tillsammans har gjort många saker, som grannhjälp, talko, tillställningar… Till och med som barn samlade vi till klubben för sommarutflykten. Utifrån den här erfarenheten från uppväxttiden har det lämnat kvar en känsla hos mig, att jag är skyldig, skyldig i gott mod.

Betydelsefulla, gemensamma erfarenheter är viktiga byggstenar för gemenskapen. Politiken och offentliga sektorn talar mycket om vikten av gemenskap. Vad är då det offentligas roll i frambringandet av dessa erfarenheter? Är det att den offentliga sektorn flyttar serviceproduktionen till organisationerna? Det är det inte. En gemenskap uppstår då människor tillsammans frivilligt arbetar för att nå ett gemensamt huvudmål.

”Man kan bygga ett hus från grunden utan att behöva åka in till stan för att handla tillbehör” – handelsman i Södra Vallgrund

Bild: Södra Vallgrund handelslags Facebooksida.

Ibland tänker handelsmannen Birger Sebbas på Södra Vallgrunds handelslag i Korsholm att oj hade vi det här också, då någon vara han glömt kommer åkande på rullbandet. På handelslaget kan man faktiskt få tag på nästan vad som helst, för det som inte finns, beställs in enligt önskemål. ”Det är byborna som äger handelslaget, därför är det också viktigt för dem att understöda verksamheten. Ingen stirrar sig blind på några cent, utan man vill låta den verksamhet som håller upp servicen leva. På sommaren ser handelslaget ett ordentligt uppsving, då får man lov att köpa in mera specialöl och tobaksprodukter än normalt. Sommargäster kan botanisera i hyllorna länge, och man kan hitta nästan vad som helst, allt från sockertoppar till grillbriketter.