SOTE-reformen och människornas behov

Ett av regeringsprogrammets spetsprojekt är att göra servicen kundorienterad. Bra så, men för uppgiften torde gälla den gamla visdomen: ”lättare sagt än gjort”. Det är svårt att ordna människornas behov i ett mångfacetterat föränderligt samhälle. Kunde kompanjonskap vara en lösning? Angående det här kan man läsa följande textsnutt från levande livet:

Vi har lyckats komma till ett läge, där kommunens hemservicearbetstagare säger till sina kunder, att man inte hinner städa eller göra några andra små hemsysslor, och att det inte ens egentligen hör till dennes arbetsbeskrivning som vårdare. Företagaren beklagar, att det inte lönar sig för honom att komma till kunden för en 10 minuters syssla och tillägger att städhjälpen kostar 35 euro per timme, vilket kunden igen inte nödvändigtvis har råd med. Sedan kommer föreningens frivillige som berättar, att inte heller denne egentligen kan göra sysslorna, för de skulle uppenbarligen höra till antingen kommunens arbetstagare eller företagarens uppgift. Slutresultatet är det, att åldringen inte får den efterlängtade hjälpen från någon (Kansalaistyötä kaikille, Tanja Kuronen & Hanna Moilanen, utkommer på hösten 2015).

Hur ser ministeriernas problemförteckning ut när man läser den med ”landsbygdsglasögon”?

Ritva Pihlaja, specialsakkunnig och forskare vid Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen, skriver i Landsbygdspolitikens blogg om den publicerade förteckningen över besvärliga problem som ministeriernas kanslichefer uppgjort. Pihlaja ser på promemorian, Suomen tilannekuva hallitusohjelmaneuvotteluiden tueksi keväällä 2015 (Finlands lägesbild som stöd för regeringsprogramsförhandlingarna våren 2015), ur landsbygdens synvinkel – vad sägs i texten och under vilka rubriker förekommer ordet landsbygd. Hela blogginlägget kan läsas här under:

Snubblar också den nya regeringen över besvärliga problem?

I mitten av mars publicerade ministeriernas kanslichefer en förteckning över 11 besvärliga problem, samt råd om hur problemen skulle kunna lösas. Förteckningen är avsedd att utgöra ett hjälpmedel för politikerna när dessa ska utarbeta ett strategiskt regeringsprogram. Hur ser förteckningen ut när man läser den med ”landsbygdsglasögon”?

300 miljoner för lokal utveckling via Leader-grupperna

De tvåspråkiga LAG-grupperna som undertecknade avtalet i Ständerhuset. Från vänster i bild Aktion Österbottens ordförande Mats Brandt, Pomovästs projektsekreterare Nancy Kaunisranta, I samma båts verksamhetsledare Emil Oljemark, Pomovästs ordförande Lennart Biström, Aktion Österbottens verksamhetsledare Mathias Högbacka, SILMU:s verksamhetsledare Gina Forsström och samma organisations ordförande Gunilla Holmberg.
Foto: Birgitta Antell

Finlands 54 Leader-grupper, jord- och skogsbruksministeriet och Landsbygdsverket har ingått ett avtal om lokala utvecklingsstrategier. Avtalet undertecknades den 7 april i Ständerhuset av Leader-gruppernas ordföranden och verksamhetsledare, samt jord- och skogsbruksminister Petteri Orpo och Landsbygdsverkets överdirektör Leena Tenhola. Leader-grupperna är utvecklingsorganisationer som beviljar finansiering för landsbygdens utvecklingsprojekt och företagsstöd enligt målen i landsbygdens lokala utvecklingsstrategier. Leader-arbetet får finansiering från Programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland. Via grupperna kanaliseras under programperioden 2014-2020 sammanlagt 300 miljoner euro till mikro- och småföretag, samt sammanslutningar. Finansieringen består av EU:s, statens och kommunernas medel.

Skyldigheten att tillhandahålla tjänster

Vad innebär skyldigheten att tillhandahålla tjänster? Varför behövs den? När är skyldigheten ett användbart verktyg för att trygga servicen på landsbygden? Syftet med den här handboken, Skyldighet att tillhandahålla tjänster på landsbygden – SGEI som verktyg för anordnande av service, är att ge information om förfarandet för att ålägga skyldighet att tillhandahålla tjänster:

• till kommunala beslutsfattare, vars uppgift är att besluta hur kommunen producerar den nödvändiga basservicen
• till beredare, vars uppgift är att genomföra detta förfarande i kommunen
• till serviceproducenter som är intresserade av sådana tjänster, regioner och kundgrupper där det inte är möjligt att producera service på marknadsvillkor

Skyldigheten att tillhandahålla tjänster är en metod för att se till att en allmännyttig tjänst produceras, vari termen ”skyldighet att tillhandahålla tjänster” är den svenska motsvarigheten till den engelska förkortningen SGEI. Skyldigheten påförs genom ett åläggandeförfarande, i vilket EU:s SGEI-lagstiftning ska följas. En nationell bestämmelse om skyldigheten att tillhandahålla tjänster finns t.ex. i 131 § i den nya kommunallagen.

Uppgifterna är från handboken.

”Decentraliserad energiproduktion bäst för Finland”

Svenska lantbruksproducenternas centralförbunds (SLC:s) fullmäktige framhäver att de finländska skogarnas hela potential måste tas tillvara för att höja landets konkurrenskraft. SLC:s fullmäktige anser att nödvändiga energipolitiska förändringar gällande skatter, avgifter, investeringsstöd och byråkrati måste göras å det snaraste när den kommande regeringen tillträtt. En decentraliserad energiproduktion som är mångsidig och skapar trygghet i form av sysselsättning och ger inkomster till lokalsamhällena, är den bästa energiproduktionsmodellen för Finland. SLC:s fullmäktige framhåller att energipotentialen i våra skogar är enorm och att restprodukter från jordbruket, matindustrin och konsumtionen fortfarande är underutnyttjade som energikällor i vårt samhälle.

Uppgifterna är från SLC:s pressmeddelande (från 8.4) om resolution från dess förbundsfullmäktiges vårmöte 2015. Hela pressmeddelandet kan läsas på webbplatsen slc.fi.

Aktiva kvinnoval för levande landsbygd

Statistik visar att det främst är unga kvinnor som köper de hus på landsbygden som ingen annan vill ha – en fascinerande utveckling. Det här stod i en artikel, i vilken man även kunde läsa att anledningen till kvinnors flytt, är att de nu för tiden uppfostras till att inte vara rädda för någonting – ens att bo själva i skogen – och att också unga kvinnor därför kan flytta ut i obygden om de har en stor hund eller häst med sig. Det här blir ett sätt att bortförklara betydelsen av kvinnors handlingar, att reducera vad kvinnor gör till lättvindiga modenycker. Det här skriver Charlotte Vainio, som är en av dessa unga kvinnor som har flyttat ut på landet. Hon har inte en stor hund, men drömmer om en vältränad vakthäst ute på gården, och beslutet att rusta en sliten, gammal gård är måhända dumdristigt, men det är inte känslobaserat. Hon vill att hennes barn ska veta varifrån maten kommer. Hon vill att de ska förstå, att om man vårdar jorden, så ger den tillbaka – simpelt, men sant. Många andra kvinnor har betydligt större planer – öppnar butiker, återupplivar gamla hantverk, skriver böcker och bloggar om det liv de valt. De blir entreprenörer och bidrar till de investeringar som krävs för att hålla landsbygden levande, alltså aktiva, medvetna val som inte kräver vare sig en stor hund eller medgivande från någon som vill förminska. Detta är inte känslomässig nyckfullhet, utan framtiden.

Uppgifterna är från en artikel, således skriven av Charlotte Vainio, i tidskriften Martha nr 2-2015.

Allt trendigare äta växtprotein

Bondböna
Bildkälla: Wikipedia

De senaste åren har den ekologiska trenden exploderat på allvar, och allt fler vill äta ren mat – gärna lokalproducerat. Det här märks hos de producenter i Egentliga Finland som odlar växtproteiner, bl.a. hampa, bondbönor och quinoa. Juha-Pekka Aikola säger att bondbönorna innehåller massor av protein och han hoppas att de kan bli ett alternativ till kött. Om vi får köttkonsumtionen att minska och konsumtionen av växtproteiner att öka har vi uppnått en bra balans, menar Aikola, som sedan ett år tillbaka odlar bondbönor i S:t Karins.

Ville Virtanen driver företaget Hamppufarmi i S:t Mårtens, och vid sidan av det traditionella jordbruket odlas hampa sedan ett par år tillbaka. Hampfrön, hampfröolja, krossad hampa och hampchoklad finns bland produkterna. Enligt Virtanen innehåller hampa många nyttiga ämnen som proteiner, fibrer och alla omega-fetter. Det är en superprodukt. Hampoljan kan man exempelvis använda i soppor, sallader eller också ringla den över en glassportion.

Läs mer på webbplatsen abounderrattelser.fi.

Omställning Sverige – inspirationsseminarium i Vasa

Hållbarhetsfrågan har under flera år fått extra lokal uppmärksamhet genom den internationella folkrörelsen Transition Towns – omställningsrörelsen. Den finns representerad i ett drygt 40-tal länder över hela världen (dock inte i Finland). Det handlar om vanliga människor som bildar lokala grupper och gör konkret arbete för en hållbar livsstil och ett motståndskraftigt, levande lokalsamhälle. I Sverige heter den Omställning Sverige och har verkat sedan år 2009. Under ett inspirationsseminarium på Loftet i Vasa 14.4 kl. 15-18.30 berättar Jan Forsmark från Riksorganisationen Hela Sverige ska leva och Omställning Sverige om rörelsens bakgrund, dess syfte, samt om de svenska erfarenheterna. Omställning Sverige samlar drygt 5 000 aktiva medlemmar som organiserar sig i lokala omställningsgrupper över hela landet. Några frågor som i ett lokalt perspektiv fått stort gehör är lokal odling och energi, samt de utmaningar inom energi, miljö – ekonomiskt och socialt – som vi står inför. Är detta ett nytt fräscht inslag för landsbygdsutveckling? Även lokala grupper inom en stadskärna har hittat nya nischer. Kom med och låt dig inspireras eller bedöm själv! Arrangörer är IDNET (Identitetsbaserat nätverk) och Svensk Byaservice i samarbete med landsbygdsnätverkstjänster.

Anmälan till seminariet görs (senast 13.4) på webbplatsen sfvbildning.fi. Mer info om omställningsrörelsen finns på transitiontowns.org och på transitionsweden.se med länk till bl.a. skriften Hållbara bygder.