Vad får människor att stanna på landsbygden? – tre fallstudier från Österbotten

Flygbild över en del av Sundom by – stadsdel i Vasa

Åbo Akademis forskningsprojekt Landsbygdssäkring i landskaps- och vårdreformen höll slutseminarium på Bock´s Corner Brewery i Vasa den 28 oktober. I studien har forskaren Kenneth Nordberg bl.a. frågat invånarna på tre orter i Österbotten, Bergö, Maxmo och Sideby, vad som får dem att stanna på landsbygden.

Bergö, som ligger i skärgården och klassificeras som skärgård, har inte så många lokala arbetsplatser, 21 % år 2016, eftersom 79 % jobbar på fastlandet och pendlar. De invånare som Nordberg intervjuade lyfte dock fram två saker som fått dem att stanna – naturen och sammanhållningen inom byn. Befolkningsutvecklingen har även så gott som varit oförändrad under perioden 2013-2017.

Maxmo är ett randområde för pendling och består av fastlandet och skärgården. Skärgården klassificeras som glesbygd, medan fastlandet klassificeras som tätare kärnlandsbygd. Lokala arbetsplatser i Maxmo uppgår till 53 %. I intervjuerna uppgav invånarna att sammanhållningen i byn stärktes av sammanslagningen med Vörå (sammanslagning med Vörå 2007 och Oravais 2009). En av utmaningarna är att de invånare som pendlar till Vasa tenderar att använda servicen som finns längs vägen, vilket här gör att Vörå centrum utarmas. Men befolkningen har endast minskat med drygt en procent mellan 2013 och 2017.

I den tidigare kommunen Sideby, nu en del av Kristinestad, ser det dystrare ut. Sideby, som klassificeras som glesbygd, har mest lokala arbetsplatser, 67 %. Men befolkningsmängden har minskat med nio procent mellan 2013 och 2017. Orsaken till utflyttningen är att Sideby centrum har försvunnit, istället rör sig invånarna norrut till Kristinestad. En av orsakerna är det nästan obefintliga föreningslivet, varav jaktföreningarna fortfarande är aktiva.

Vad drar Nordberg för slutsatser av de fallstudier han har gjort? Enbart mer pengar löser inte de krympande kommunernas problem, utan man måste också fundera på hur man använder dem, dessutom kan fall som Sideby behöva hjälp utifrån för att stoppa den onda spiralen. Sociala innovationer är en möjlig lösning på landsbygdens ekonomiska utmaningar. Begreppet kan sägas betyda innovationer som är direkt fördelaktiga för det lokala samhället, medan ett annat kriterium är att innovationen ska ha kommit till i samarbete mellan föreningar, företag och myndigheter.

Nordberg nämner som ett konkret exempel Bergö serviceboende som kombinerar äldreboende med skola och uppkom som ett resultat av samarbete mellan många olika aktörer, bl.a. Bergö Öråd och Malax kommun. Två av de faktorer som gjorde att serviceboendet kom till, är att det fanns ett tydligt behov av ett äldreboende på ön på samma gång som det fanns en aktiv invånarrörelse i byn som jobbade för att få ett eget äldreboende. Byborna gav aldrig upp. Men byggnaderna (den gamla skolan och det gamla äldreboendet) behövde också förnyas och inbesparingar kan göras med ett gemensamt kök och gemensam uppvärmning.

Under seminariet föreläste även f.d. stadsdirektören Gösta Willman (Centralisering av vården och landsbygden), Malax kommundirektör Jenny Malmsten (Malax perspektiv och Bergö äldreboende), samt den byaengagerade f.d. chefredaktören Dennis Rundt (Glesbygd i centralisering: case Kristinestad. Seminariet avslutades med slutdiskussion.

Uppgifterna är i huvudsak från en artikel, skriven av Lukas Kallenberg, i Vasabladet (29.10). Se även tidningen Landsbygdens Folks artikel (1.11), skriven av Joakim Snickars.