Är landsbygdsborna en belastning?

Vi som bor på landsbygden är trötta på att stämplas som problembärare. Varför är det alltid landsbygden som ska ändra sig, skärpa till sig så att staden och dess invånare blir intresserade, alltid ta ansvar för sin problematiska situation? Hur kan det vara självklart att de som bor på landet ska ta individuellt ansvar för att hitta ”flexibla lösningar”, så att den offentliga servicen ska fungera, samtidigt som det aldrig ställs krav på att de som bor i staden ska ta individuellt ansvar för de problem som täthet och trängsel skapar, som t.ex. miljöförstöring och otrygghet ger upphov till.

Jag har upplevt att först ser man till att staden har sina lösningar klara för att sedan söka lösningar som är tillämpbara på landsbygden, eller det förutsätts att landsbygden genom en individuell kreativitet hittar lösningar. Vågar vi tänka detta tvärtom, så att först skapar vi något för landsbygden och sedan får staden ta sitt eget ansvar? Vi behöver inte bli besvärliga på landsbygden, men samverkan, samarbete ska ske på lika villkor och vi ska våga hävda vår rätt och höja vår röst.

Jag har aldrig eftersträvat motsättningar mellan stad och landsbygd, men förståelsen, respekten, ansvaret, intresset för varandras verklighet och vardag får inte bli till resultat som i totalen enbart gynnar stadsregionerna. Vi ska bli bättre på att visa ”framfötterna” och lyfta fram det som landsbygden kan åstadkomma och producera. Vi bör inte exportera vår hjärnkapacitet till tätorterna, utan vi ska genom egna system, attitydpåverkan och exemplifiering påvisa möjligheterna som finns på landsbygden och optimera nyttan av vårt kunnande och vår kompetens.

Vi ska jobba för ett fortsatt starkt entreprenörskap och enligt modeller som är nya, annorlunda, tidsenliga och som attraherar yngre entreprenörer. Det krävs att vi skapar arbets- och verksamhetsmiljöer, samt företagsmiljöer som stöder etablering. Vi ska aktivt påpeka för lokala, regionala och rikspolitiker samt myndigheter, vilka förändringsbehov landsbygden har för att i fortsättningen hållas levande och bidra till samhällets existens. Vi ska ta kål på felaktiga eller bristande uppfattningar som att man skulle kunna klara sig utan landsbygd! Som enskilda individer så måste vi acceptera både nya verksamhetsbranscher, arbetsmetoder på landsbygden som andra arbetstider än de genom åren normalt förekommande. Denna acceptans ställer krav på både den privata som den offentliga sektorn gällande tjänsteutbud.

Uppgifterna är från en artikel, skriven av företagsrådgivaren Håkan Westermark, i Vasabladet (2.8). Artikeln i tidningen är en förkortning av det tal som hölls vid Korsnäs kommundag 11.8.

Det här inlägget postades i 2018, Nyhetsbrev 13/2018 och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s