Reformer och konsekvenser för landsbygden

Hur många av er har hört talas om landsbygdssäkring? Nej, jag skrev inte försäkring utan säkring. Troligen inte så många trots att landsbygdssäkring infördes i Finland som en konsekvensbedömningsmetod redan år 2008 och firar således 10 års jubileum i år. Rätt märkligt är det att metoden inte används desto mer systematiskt, trots att man håller på med århundrades största förvaltningsreform och att Finland består till 95 procent av landsbygd. I Finland är landsbygdssäkringen frivillig, vilket kanske förklarar saken, men med tanke på den stora omstruktureringen vi har på gång, där också kommunerna skall hitta sina nya roller, är det synnerligen förvånande att så få aktivt tagit till sig konsekvensbedömningsmetoden i sitt arbete.

Vad är då landsbygdssäkring? På engelska talar man om rural proofing och på finska om maaseutuvaikutusten arviointi. I Kanada använder man termen rural lens. Enligt OECD syftar landsbygdssäkring till att behov och intressen för människor, företag och samhällen på landsbygden korrekt ska beaktas och integreras i utvecklingen och genomförandet av all politik och program. Till exempel England och Kanada har arbetat med landsbygdssäkring under en relativt lång period, från 1998 respektive 2000. Det verktyg som främst används för landsbygdssäkringen är en checklista. Ett problem är att checklistan fokuserar enbart på de vanligaste utmaningarna i politiken inom landsbygdsområden och den tar inte hänsyn till variationerna mellan landsbygdsområden.

Till exempel i Finland delar vi in landsbygden i tre kategorier; den glesbebodda landsbygden (hit räknas också skärgården), kärnlandsbygden och landsbygd nära stad. Alla dessa tre landsbygdstyper leder i slutändan till att Finlands yta består till 95 procent av landsbygd. Finland är med andra ord det mest rurala landet i Europa. Skall Finland klara av konkurrenskraften i framtiden så gäller det att ha landsbygdsperspektivet aktivt med i framtidsarbetet, eftersom vi kan långt stå och falla med hur vi sköter den breda landsbygdspolitiken och regionpolitiken.

För Svenskfinlands och Österbottens del har vi ytterligare ett element att ta fasta på då vi pratar om landsbygdssäkring, nämligen tvåspråkigheten som speciellt karakteriserar den finlandssvenska landsbygden i jämförelse med landet i övrigt. Detta bör också beaktas i allt reformarbete, såväl på kommunnivå, regionnivå som nationell nivå. Finlands kommunförbund genomför för tillfället ett pilotförsök då det gäller landsbygdssäkring och förberedelser inför vård- och landskapsreformen i Kainuu och Birkaland. Projektet genomförs inom perioden april 2017-juni 2018 så mera konkreta resultat är snart att vänta.

Svenskfinland skulle också vara i behov av ett pilotprojekt med tanke på att det tvåspråkiga elementet fattas i det pilotförsök som genomförs i Finland kopplat till vård- och landskapsreformen. Österbotten skulle sitta bra som pilotområde till denna del eftersom landskapet är tvåspråkigt och här hittas också de olika typerna av landsbygdsområden. Det har förts diskussioner kring detta och en projektplan finns utarbetad. Nu ställs förhoppningen till att EU-landsbygdsfinansiering kan uppbringas inom en snar framtid, så att även ett tvåspråkigt område kan granskas mera aktivt ur ett landsbygdssäkringsperspektiv och modeller och verktyg kan skapas för fortsatt arbete i tvåspråkiga områden.

Det finns också möjligheten att direkt börja använda sig av säkringen i reformarbetet. Det gäller på alla nivåer, börjandes från det lokala dit jag räknar kommuner och byar som skall söka sig nya former, det regionala dit jag räknar samkommuner och kommunala samarbetsorgan som kommer att förändras i och med landskaps- och vårdreformen och naturligtvis det nationella dit jag räknar ministerier med den nationellt förda politiken. Men även föreningar och organisationer, den så kallade tredje sektorn, kommer att behöva konsekvensbedöma sin verksamhet. Många är de organisationer som fungerar såväl nationellt, regionalt som lokalt.

Med tanke på det potentiella bolagiseringskravet för att delar av organisationernas verksamhet skall kunna erbjudas framöver till de nya landskapen, finns det således mycket att fundera på också ur ett landsbygds- och svenskspråkigt perspektiv och deras framtida positionering.

Text: Ann-Sofi Backgren, medlem av Landsbygdspolitiska rådets sekretariat

Källa: Vasabladets e-tidning

Det här inlägget postades i 2018, Nyhetsbrev 02/2018 och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s