I en kolumn i Hufvudstadsbladet skriver Helsingfors borgmästare Jan Vapaavuori det att han är för Helsingfors, inte betyder att han är mot allt annat, men enligt Vapaavuori skapar urbaniseringen många möjligheter, och ifall Finland i fortsättningen vill bli förmögnare, lönar det sig att greppa dessa möjligheter (se inlägg i denna blogg). Han påminner även om att mer än hälften av landets befolkning bor i de 21 största städerna, vilka nyligen höll stormöte.
I slutet av september kunde man i Yles Aamu-TV ta del av den svenske debattören och ekonomen Kjell A. Nordströms åsikter, bl.a. att det kan vara politiskt klokt att hålla hela landet befolkat, men att det inte är ekonomiskt klokt. Enligt Nordström påskyndar den ekonomiska utvecklingen inflyttningen till städerna, vilket påskyndar den ekonomiska tillväxten – företag trivs i förtätade miljöer.
I början av året väckte Nordström uppmärksamhet på Nordic Business Forum Sweden där han, enligt tidningen Affärsvärlden, kallade Gotland och Värmland för ”skräpytor” som kommer att tömmas på folk: ”Där finns ingen ekonomisk aktivitet, inga universitet, ingen underhållning, ingen shopping, ingenting, bara träd”. Budskapet är att satsa på storstäderna. Hur utvecklingen blir, beror förstås också på våra politiker. Lockas man med i jakten på de urbana medelklassväljarna och vänder mindre städer och landsbygdskommuner ryggen?
Journalisten Po Tidholm är bekymrad. Han har länge varit verksam i Stockholm, men är nu tillbaka i Värmland, en av Nordströms ”skräpytor”. Tidholm har nyligen gett ut boken Läget i landet. Efter att ha rest kors och tvärs genom Sverige, formulerar sig Tidholm så här: ”Vi har gått ifrån en övertygelse till en annan; från en gemensam tanke på att alla har rätt till service överallt till den andra ytterligheten, det vill säga att man får skylla sig själv om man bor på fel ställe”.
Uppgifterna är från en kolumn, Vad göra med resten av landet?, skriven av den pensionerade kulturjournalisten Jan Kronholm på Åland, i Österbottens Tidning (19.10).