SOTE- och landskapsreformens konsekvenser för offentliga måltidstjänster och regionala ekonomin

Landsbygdspolitiska rådets sekretariat, landsbygdspolitikens nätverk för näringar och kompetens på landsbygden och glesbygdsnätverket yttrar tillsammans med regeringens Närmatsprogram en oro för hur de offentliga måltidstjänsterna tillhandahålls i framtiden och vilka konsekvenser reformen har för närproduktionen, företagsverksamheten och livskraften i regionerna och framför därmed följande ställningstagande:

  • Vid genomförandet av social- och hälsovårds- och landskapsreformen bör beslutsfattare i kommuner och landskap fästa särskilt avseende vid reformens konsekvenser för måltidstjänsterna inom det egna området och tillsammans söka hållbara lösningar som tryggar dessa tjänster och på ett övergripande sätt främjar regionens livskraft.
  • Lagstiftningen för social- och hälsovårds- och landskapsreformen bör ge större möjligheter till lokala, flexibla lösningar än den nuvarande. Kommunen är ofta inom sitt område den enda aktören med tillgång till kapacitet som svarar mot de offentliga måltidstjänsternas behov. I ett mångfasetterat land som Finland ska den bästa framtiden för varje område främjas genom att utnyttja befintlig kapacitet.
  • Om det bildas stora, landskapsstyrda bolag för produktionskök ska det i delägaravtalen ingå en skyldighet att specificera bland annat – och i synnerhet – upphandlingar av närproducerad mat. I bolagsordningen ska det anges vilken betydelse bolaget och måltidstjänsterna har för att de ekonomiska målen inom det egna området ska uppnås. I koncerndirektivet ska det också dras upp riktlinjer för hur ägarnas strategiska beslut ska iakttas i bolagets verksamhet, exempelvis när det gäller förbättrade möjligheter för närproduktionen och företagarna.
  • Oberoende av produktionsmetod bör det sörjas för att måltidstjänsterna i skolor och daghem stöder det mål som gäller betydelsen av matfostran för barns övergripande välbefinnande och inlärning, samtidigt som den gedigna yrkesskickligheten hos yrkeskökens personal framhävs och erkänns och personalen får stöd i att utvecklas i sitt yrke och skapa yrkesstolthet.
  • I de upphandlingsstrategier som ska omarbetas, inklusive strategierna för den kommande landskapsförvaltningen, bör metoder som främjar företagsverksamheten inom det egna området tas fram. Dessa bör också möjliggöra mindre upphandlingar i enlighet med tröskelvärdena i upphandlingslagstiftningen.

Bakgrund

I Finland uppgår de offentliga upphandlingar till sammanlagt 35 miljarder euro per år. Livsmedelsupphandlingarna står för 350 miljoner euro av denna summa. I genomsnitt 15 procent av summan gäller upphandlingar av livsmedel från det egna landskapet och 65 procent av upphandlingar av andra inhemska livsmedel. Offentliga livsmedelsupphandlingar är således samhällsekonomiskt sett betydande.

Antalet offentliga anbudsförfrågningar som överskrider det tidigare nationella tröskelvärdet (30 000 euro) har årligen uppgått till mer än 20 000. Också mindre upphandlingar spelar en mycket viktig roll. Det beräknas ha gjorts mer än 100 000 sådana upphandlingar per år (enligt den tidigare gränsen på 30 000 euro).

I sitt principbeslut av den 29 juni 2016 förutsätter statsrådet att man vid offentlig upphandling av livsmedel och måltidstjänster strävar efter hög kvalitet och totalekonomisk hållbarhet. Hållbarhet, ansvarsfullhet och kvalitet utgör ett starkt stöd för den lokala upphandlingen.

I regeringens närmatsprogram, som godkändes som statsrådets principbeslut 2013, har det fastställts att andelen närproducerad mat ska ökas i de offentliga måltidstjänsterna och att detta har beaktats i kommun-, landskaps- och upphandlingsstrategierna.

En ny upphandlingslag trädde i kraft den 1 januari 2017. Reformen av upphandlingslagstiftningen är förenlig med den riktlinje i regeringsprogrammet för statsminister Sipiläs regering enligt vilken små och medelstora företags möjligheter att delta i upphandlingsprocesser ska främjas genom att den centrala lagstiftningen reformeras.

Den nya lagen ändrar det offentliga upphandlingsförfarandet i synnerhet genom att avsevärt höja tröskelvärdena för upphandlingar och öka antalet mindre upphandlingar som inte hör till tillämpningsområdet för upphandlingslagen. För många små företag kan mindre upphandlingar utgöra en betydande del av företagets årliga omsättning. Den nya lagstiftningen ger små och medelstora företag möjlighet att lyckas i konkurrensutsättningar, och gör det därmed också möjligt för företagen att bli leverantörer för upphandlande enheter. En förutsättning är att lagen tillämpas på ett sätt som tillgodoser små och medelstora företags möjligheter att delta och ökar dialogen på marknaden.

För närvarande håller många kommuner på att se över upphandlingsstrategierna och/eller upphandlingsanvisningarna så att de ska motsvara den nya upphandlingslagen. De strategiska riktlinjerna för offentlig upphandling bör stödja upphandlingar som görs med beaktande av miljökonsekvenser och sociala konsekvenser.

Den pågående regionreformen innebär ändringar i flera funktioner som omfattas av offentlig upphandling, såsom i de måltidstjänster som produceras av kommunerna. För närvarande producerar kommunerna måltidstjänster såväl för daghem, skolor och personalmatsaler som för hälsocentraler och vårdenheter. I och med den kommande social- och hälsovårds- och landskapsreformen överförs social- och hälsotjänsterna, inklusive mathållningen i anknytning till dessa, från kommunerna till landskapen.

Reformen påverkar också genomförandet av andra tjänster, såsom transport-, renhållnings-, fastighets- och byggtjänster. Till landskapsförvaltningen överförs i samband med uppgifterna också de personer i kommunerna och kommunens affärsverk som sköter dem.

Till följd av reformen blir de enheter för måltidstjänster som kvarstår i kommunerna väldigt små, och att själva producera tjänsterna innebär ställvis stora utmaningar för kommunerna. Om kommunen vill bevara måltidstjänsterna som en helhet och fortsätta producera måltider även för landskapet, kan bolagisering av verksamheten vara ett alternativ. Ett annat alternativ är att köpa måltidstjänsterna från den privata sektorn och på så sätt stärka närtjänsterna, företagandet och livskraften även på landsbygden.

Ytterligare information

Christell Åström, ordförande för Landsbygdspolitiska rådets sekretariat, fornamn.efternamn@mmm.fi, tfn 029 516 2030
Heidi Valtari, landsbygdspolitiska nätverket för näringar och kompetens på landsbygden, fornamn.efternamn@utu.fi, tfn 0400 487 160
Tytti Määttä, landsbygdspolitiska nätverket för glesbygden,
fornamn.efternamn@vaala.fi, tfn 0400 855 920
Kirsi Viljanen, Närmatsprogrammet,
fornamn.efternamn@mmm.fi, tfn 040 509 8986

Uppgifterna är från webbplatsen landsbygdspolitik.fi.

Annonser
Det här inlägget postades i 2017, Nyhetsbrev 04/2017 och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s