Det finns goda erfarenheter för det lokala samarbetet mellan föreningarna och företagen i byarna, men potentialen kunde vara ännu större. Närproducerad mat kan man redan få tag på genom olika matringar, men t.ex. förenandet av föreningarnas fastigheter som inte utnyttjas till fullo och företagens kunnande kunde det vara mera av. Särskilt byagårdarna är i bästa fall mångservicepunkter, där man kan ha föreningsverksamheten och företagens service. På en landsbygd med dåliga trafikförbindelser kan man ha t.ex. massör, frisör eller varför inte hälsovårdsservice – i princip vad som helst.
Byaturismen har redan länge utstakats som föreningarnas och företagens gemensamma mission. Man byn som helhet kunde vara ett varumärke, som kunde förena både föreningarnas teatrar, danslavar, museer, tillställningar, naturstigar liksom annan närmotionsservice, samt att man från företagens sida skulle erbjuda den service som fattas för matvaror och inkvartering.
Läs mer i blogginlägget (på finska) på Landsbygdspolitikens blogg, skrivet av Tauno Linkoranta som arbetar som specialsakkunnig inom nätverket för medborgarverksamhet, samt som byaombud för Egentliga Finlands Byar rf.
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 