”Landsbygden avfolkas inte”

conceptVi har under årtionden vant oss vid att höra att landsbygden avfolkas. Regelbundet publicerar man statistikuppgifter om att finländarna tränger ihop sig allt mer i några tillväxtcentrum. Så är det för arbetsplatsernas och de stadigvarande bostädernas del. Men det betyder inte att det är tomt på landsbygden. I och med en ökad fritid har färdandet, åtminstone på vissa landsbygdsområden, varit livligare än tidigare. Nästan två tredjedelar av finländarna har minst en fritidsbostad, konstaterade man i projektet för Finlands Akademis forskningsprogram som berörde boendet. I Lukes (Naturresursinstitutets) konsortium del konstaterades att många fritidsstugägare är beredda att delta mera i levernet på sommarstugeorten än vad som nu är möjligt.

Oftast finns fritidsbostäderna på landsbygden, men så är också naturen viktig för sommarstugeägarna. Både i svenska undersökningar och i Finland aktuella undersökningar talar man om fritidsstugägarna som landsbygdens osynliga befolkning. Osynligheten hör ihop med det att fastän människorna tillbringar mycket tid på landsbygden, så anser man formellt att de inte är landsbygdsinvånare. Sommarstugeägarna kan ha svårt att skriva sig som bofast invånare på sommarstugeorten, fast de skulle vilja. ”Första bostaden” i staden bestämmer hemorten, oberoende hur mycket tid man tillbringar var.

Förutom sommarstugägarna så blir även många andra som rör sig på landsbygden, eller en grupp som tillbringar tid där, osynliga i statistiken. Som professor Pertti Rannikko har konstaterat i tidningen Maaseudun uusi aika (2/2014), så har många avlägsna skogstrakter utvecklats till fritidsmiljöer, där inte bara sommarstugeägarna rör sig, utan dessutom resenärer, friluftsmänniskor, bärplockare, jägare och fiskare. Inom jordbruket, turismen och gruvorna arbetar många icke-ortsbor som säsongarbetskraft, vilka är skrivna på annat ställe. Även landsbygdens mångkulturalism ökar: sommarstugeägarna kan vara ryssar eller norrmän, bärplockarna thailändare, samt resenärer och rekreationsanvändare från vilken del av världen som helst.

Läs mer i blogginlägget (på finska) på Landsbygdspolitikens blogg, skrivet av Seija Tuulentie som arbetar som äldre forskare vid Naturresursinstitutet i Rovaniemi.

Det här inlägget postades i 2015, Nyhetsbrev 41/2015 och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s